Härlig fredagskväll, med härliga människor

Igår kväll trodde jag att det skulle bli en tränande hemmakväll, men ack så fel jag hade! Denise ringde mitt i mitt simpla träningspass och sa att det skulle vara chillkväll hos Alice och att jag gärna fick komma. Så jag slängde på mig kläder och pressade ut den sista foundationen och sen sprang jag iväg till tuben. När jag kom till zinkensdamm blev jag mött av Denise, Alice och Nathalie. Alla helt jättefräscha och charmiga. Man bara måååste avguda dom liksom! Sen gick Denise hem till sig och hämtade lite smått och gott. Sen satt vi typ i en timme kändes det som och väntade på Rasmus och Jonas som hade tagit helt fel buss. Och vi satt typ i fyllornas centrum. Först började någon snacka med oss, och vi typ ignorera honom.. Men stackars Alice satt närmast så hon fick prata en hel del. Sen kom det två andra fyllon och sen åkte de väg i en bil. Palla köra fulla. Aja. Sen kom Rasmus och Jonas och då gick vi hem till Alice. Där satt vi och pratade lite, drack lite och hade det väldigt trevligt. Tycker jag i alla fall. Mycket prat om sex, och jag borde verkligen lära mig att vara tyst ibland. Aja, man måste ju bjuda på sig själv lite (:

Nu ska jag ta en liten tupplur, väntar på att Jon ska ringa. Och sen ska jag ner i tvättstugan igen!

The mind is such a funny thing, all the thoughts and memories that bouns around in your head.

Tänk vad konstigt det skulle se ut om vi fortfarande klädde oss sådär gameldags, i stora puffiga klänningar och killar i ståtliga kostymer, men ändå leva i det tekniska samhället vi gör. Jag började fnissa på tunnelbanan när jag tänkte hur komiskt det skulle se ut med alla uppklädda damer som stog och trängdes på en överfull tunnelbanevagn.


Så fort jag har min skinjacka och har tränat mina ben smalare kommer mitt liv bli perfekt. Haha, överdrivarn jag vet. Men det känns så. Jag ser framför mig hur jag kommer patrolera längst gatorna i min skinnjacka och smala fina ben och änglarna sjunger och alla stannar och kollar på mig. Precis som på film kommer det vara.

He-hej, någon kommer bli gryymt besviken om ett tag
(alla skrattar och pekar på Zabbe)


inget skrämmer mig mer än att det blir som sist, nu eller aldrig med livet som risk

Jag gick upp klockan 9.00 idag, på min lediga dag, för att ringa till vårdcentralen. Fick då en tid KVART I TVÅ. Så jag tillbringade förmiddagen med att städa köket och mitt rum. Sen åkte jag till läkarn, som sa att det finns inget att göra åt utslagen(sa jag inte det eller) men pervot (han sa att jag skulle ta av mig tröjan och sen la han huvudet på sne och spanade in mig "ibland ser man bättre på avstånd") skrev ut några sömnpiller som jag ska ta så jag inte besväras av kliandet. Sen gick jag upp till mamma och hämtade en salva som hon hade använt när hon hade ungefär likadana utslag som jag har nu. Sen pratade jag lite kort med Denise, sen med Jon. Så åkte jag till Odenplan och plockade upp pojkvännen, sen vandrade vi till Café 60 som tyvärr var fullt så vi gick och åt Sushi istället. Och sen började paradiset. Vi gick runt i stan, och jag fönstershoppade som satan, såg så himla många fina kläder. Men jag håller hårt i mina pengar nu, jag kan inte lyxa till det med spontan-köp, nej nej. Men en kofta från Zara blev det för min del. Jon däremot köpte en jättesnygg och varm vinterjacka, en brun tröja från H&M och sen lite smått och gått från Apoteket. Sen skulle vi åka hem, eller han till Älta och jag till underbara Skarpnäck, men först gick vi in på teaffären på Puckeln och köpte Earl Grey Special till pappsen (han har drömt om det så länge nu). Sen fick Jon äntligen åka hem. Jag tyckte dock att det blev lite små trist att åka hem ensam, men han skulle ju äta med lille Ulf. Och ikväll ska han antagligen gibba så inte får jag sova med han ikväll heller. a-bu a-hu.

Oj oj oj, nu måste jag återgå till sopsorteringen (städar lägenheten). Ha det bra, hörs!

Nostalgi på mtv, låtar från 1999-2003 och så. Fett kul!

Nu ska jag snart åka till vårdcentralen. Eller snart och snart, om en halvtimme. Jag förstår inte varför jag har så svårt att be om hjälp. Jag vill verkligen inte gå dit ensam. Jag tycker inte om läkare. Eller salarna, vänterummen och lukten. Jag vill verkligen inte gå ensam, men ändå vågar jag inte fråga någon. Och jag övertygar alla att jag kan gå ensam. Usch jag hoppas verkligen att de inte tar blodprov, blä för sprutor.

Hjälp mig

Hold me, thrill me, kiss me, kill me

Nu har jag ringt vårdcentralen och lämnat mitt namn och nummer, så ska dom ringa upp 10.15 typ. Men grejen är att nu börjar de lägga sig, utslagen syns inte lika mycket alls. Så nu känns det helt dumt att gå till läkarn. Och mamma säger att det troligen är stress, för hon fick också sånna här utslag när hon var stressad. Men på vårdcentralen tar de kanske blodprov och så. Usch. Sprutor. Usch. Och det där med stress låter ganska bra, eller vad man ska säga, för jag har ju varit stressad och förvirrad den sista tiden. Så stress kan mycket väl vara det som startade det hela. Eller vad vet jag egentligen. Men jag orkar inte bli allergisk mot nånting nu, när jag har klarat mig hela livet liksom.
Jag vill bara att eksemen, utslagen, stressen, what ever, ska försvinna så att jag kan börja träna igen. Jag är så rastlös.

You don't know how you got here
You just know you want out
Believing in yourself
Almost as much as you doubt
You're a big smash
You wear it like a rash

make me skinny

Usch. Varför kan jag inte se den där fina kroppen alla säger att jag har? Jag räknade ut mitt BMI och det blev 18.8, mindre än 18.5 är underviktig och jag blev fan missnöjd att jag inte var underviktig. Jag är liksom på gränsen till att ha ett normali BMI, det är inte särskillt bra och ändå vill jag ha lägre. Jag hånar de där smala tjejerna man ser på stan, jag säger att det är äckligt, föör smalt. Men egentligen tycker jag det är ganska fint... de där modellerna som är lite för smala. Alltså inte sådär anorektisk-smal... Äsch fuck it, alla tycker ändå bara jag är ett freak som håller på och klagar på min kropp och utseende. Ha det bra, hörs!

  

Känslan att jag behöver dig börjar bli otroligt irriterande. Stilla min hunger och kom hit bara

Every now and then when I'm all alone
I'd be wishing that you would call me on the telephone
Say you want me but you never do
I feel like such a fool
There's nothing I can do
I'm such a fool for you

I can't take it
What am I waiting for?
I'm still breaking
I miss you even more
And I can't fake it
The way I could before
I hate you but I love you
I can't stop thinking of you
It's true, I'm stuck on you

Klia inte klia inte klia inte klia inte klia inte klia

Jag gick och handlade förut, först trampade jag nästan i bajs så jag hoppade till och då höll jag på att snubbla så att jag skulle ramlat i bajset. Änglavakt. Sen när jag går in i Ica så står det några små pojkar utanför och när jag går förbi kollar alla tre på mina bröst och börjar viska och fnissa. Sen följer de efter mig inne i affären och pratar om mig som om jag inte vore där. Moget.

Och nu ligger jag här. Har just käkat glass och kollat på LasVegas. Jag ska försöka äta lite, men jag har väldigt ont i halsen. Gonore? Nu blir det allt förhörs dags för Jon... 8)

show me the fire I know you have inside you

Mina eksem, eller utslag, börjar bli VÄLDIGT irriterande. Mina sköna morgon powerwalks är inte alls så sköna när varje steg är smärta. Jag har nämligen fått kliande utslag under fötterna. Och jag har legat hela natten och kliat, även fast jag vet att man inte ska göra det, och så har jag gått runt i mitt rum för att försöka få det att sluta klia.

Men förutom mina "hudproblem" så har jag tänkt lite idag.
Det är så onödigt när man tänker på hur mycket energi jag lägger ner på att gråta och deppa. För jag är inte ledsen egentligen. Jag känner mig fruktansvärt nöjd med det mesta, japp. Och jag tror att anledningen till varför jag gråter så lätt och så mycket just nu, är helt enkelt att jag har mens nu. Och det minsta lilla kan bli så himla stort, och tvärtom.

Så för att återgå till mina utslag. Det är verkligen jobbigt och jag har försökt få Jon att sova här (det smittar alltså inte), för jag är lite rädd. Jag har aldrig haft utslag så här mycket förut. Och det är verkligen jobbigt. Och jag googlade lite om vad det kan vara för något, om jag har ätit något och det går över eller om jag borde oroa mig. Och de flesta svaren man får är att man borde oroa sig. Att det kan vara något alvarligt. Och jag vet att jag ska gå till läkaren, och jag ska gå dit imorrn. Och det är säkert inget allvarligt heller. Men vilketsom så vill jag ha Jon här, för när jag är rädd, eller så, är han alltid så stabil och lugn. Vilket lugnar mig. Men han vill inte vara här. Eller alltså, vi har varit med varandra redan den här veckan, och Jon har ett ganska stort behov av att vara ensam. Jag med, men inte just nu. Och jag vill ju inte tvinga hit honom heller.

Aja, nu ska jag träna lite. Ha det bra!

What if my destiny isn't here? I'm not at the right place, I'm not supose to be here

Jag vet inte ens varför jag gråter längre. Allt är så fel bara.


Jag älskar mitt liv, egentligen. Jag älskar mina vänner, och människorna omkring mig. Jag älskar hur dramatiskt mitt liv är, att det alltid händer massa spännande saker. Allt från fester som språrar ut till att mina klasskamrater skrattar åt att det är en tjej som heter Lol i en film. Jag har så många saker att le åt, till och med skratta åt, men ändå väljer jag att gråta. Eller det där med tårar är inget jag kan kontrolera över. De kommer när de känner för det. Men det är som att när jag väl börjar gråta av någon anledning, typ man slår tårna i bordsbenet och känner tårarna bränna, så kommer all annan smärta fram också. Sånt där man för längesen glömt och gått vidare ifrån. Sånt som man trodde man hade glömt i alla fall. Och sen sitter man där, och undrar varför man egentligen gråter. Men jag känner mig så  fel placerad. Jag hör hemma någon annanstans och jag känner det så väl. Jag är inte menad för de här gatorna. Jag vill bort, långt bort. Där jag inte känner någon, inte vet någonting om staden, kan inte språket. Starta om helt från grunden.
Men ändå... Jag älskar mitt liv och allt som ingår i det. Jag är säkert schizofren.



Jag vill träffa Emmeli. Hon säger alltid de rätta sakerna som får mig att känna mig så stark, så säker.

only fools belive in happy endings, all great days ends with misery

Jag har så ont över allt, och det kliar så fruktansvärt mycket. Den där pirrigt kliande känslan är för länge sen bort, nu gör det bara så ont. Och eksemen sprider sig som kolera, jag är helt täckt av små röda prickar som bara blir större, och på armbågarna har de klibbat ihop sig och blivit en enda som röd FLÄCK. Jag blir nästan lite rädd. Och alla tjatar om att jag måste gå till läkaren, men de kommer ändå bara säga att det går över med tiden, eller skriva ut någon salva.

Och jag vill bara ha min lilla pojkvän här, Mattias har Jonna här och de är så kärleksfulla att jag bara vill kräkas. Men Jon är så... Ja... Så olik mig. Han behöver mig inte alls, inte så som jag behöver honom i alla fall. Eller behöver och behöver, jag vill väl snarare behöva honom. Jag tycker om att vara med honom, kolla på honom och prata med han. Höra honom.
NEJ FUCK IT! GÅ OCH ÄT DÅ! Orka att jag bara vill prata med dig och du blir sur.
GAAAHHH JAG HATAR ATT HA EN POJKVÄN SOM KAN VARA SÅ ÄCKLIG ELAK OCH FÅ MIG ATT MÅ SÅ FÖRBANNAT DÅLIGT

puss hej, jag älskar dig jon.

zabina-candy, rrraaauuwr

Alltså, my gosh, är det bara jag som tycker han(Autopilot Society) på MQ reklamen är så förbannat snygg?! Han som sjunger "You can go your own way" och har typ uppknäppt skjorta eller kavaj eller vad det är. Mmmmmm!





Och så Milo Ventimiglia, från heros/Fergie videon/Gilmore Girls, som är grrrrr... *dregel*
  

'cause I've got the best boyfriend ever!

Det var fett skönt att vara hemma idag. Fast Muppis sa att jag missade fett mycket, prov och skit. Men jag behövde vara hemma. Sov knappt något inatt och så är mina eksem inte lika roliga längre. Jag har dom nu över hela kroppen och det är så sjukt irriterande. Det kliar inte så mycket, men det är äckligt. Mina armbågar är helt röda och varma, det är lite obehagligt faktiskt. Men min underbara pojkvän tog hand om mig och stöttade mig hela dagen. Så det var lite värt att missa ett prov, om det nu är sant. Man vet ju aldrig med mytto-muppis ;)

Igårkväll kollade jag och Jon klart på Harry Potter, och sen idag kollade vi på Liftarens guide till galaxen och sen Donnie Brasco eller vad den heter. Värsta film-maraton. Och imorse bakade jag scones till Jon, med hallonsylt på. MUMS!

the three golden movies

Nu kan jag ju passa på att hylla tre av mina favorit filmer, jag har massa favoriter men just dom här tre tipsar jag om för att jag har varit lite snyfftig på sista tiden, och de här filmerna är uuunderbara gråtar-filmer!

  


Armageddon är lite mesig jag vet, men jag ÄLSKAR Bruce Willis. Han är ju nästan min pappa, han har liksom varit med mig hela min uppväxt. Och sen så är den en klassisk gråt-film. I alla fall om man heter Zabina.

The notebook är och förblir min favorit film. Den är helt underbar, en tidlös kärlekshistoria. Den är så vacker, helt underbar, jag blir helt lycklig bara jag tänker på den. BÄST helt enkelt!

Rent är ju en jättebra musikal och lite sorglig ibland, handlar om vänskap och kärlek på svåra villkor och sånt. Extra materialet tycker jag mest om. Och karaktären Mimi!

... just came to say goodbye love

image8

hello, världens bästa film. I alla fall låten "goodbye love" på extra materialen. I LOVE IT!

Burning their lies, burning my dreams. All of this hate and all of this pain, I'll burn it all down, as my anger reigns.

Will I Lose My Dignity
Will Someone Care
Will I Wake Tomorrow
From This Nightmare?









You keep talking but it makes no sense

När en tjej..

Är tyst, så rullar det med miljoner tankar i hennes huvud,

Bråkar med dig, tänker hon väldigt djupt,

Tittar på dig med ögonen fulla av frågor, så undrar hon hur länge du kommer vara vid hennes sida,

Svarar jag mår bra efter några sekunder, mår hon inte alls bra,

Tittar sorgset på dig, undrar hon varför du ljuger,

Lägger sitt huvud på din axel, så önskar hon att du är hennes förevigt,

Försöker få kontakt med dig varje dag, då söker hon din uppmärksamhet,

Smsar ofta, vill hon att du svarar åtminstonde en gång,

Säger jag älskar dig, menar hon det,

Säger att hon inte kan leva utan dig, då har hon tänkt klart att du är hennes framtid,

Säger att hon saknar dig, så kan ingen i hela världen sakna dig mer än vad hon gör..

I love you, I love you, I love you, I love you

image6Usch å fy. Jag vill ha min älskling här hos mig, det är så kallt och grått. Jag saknar hur han lyser upp min tillvaro och värmer mig från topp till tå. Jag vill bara krypa ner i min säng med honom, sätta på tvn och ligga och mysa till någon dålig, eller bra, serie. Känna hur bröstet stiger och sjunker för varje andetag han tar, och höra hur hans hjärtat slår sina mjuka slag. Och sen på morgonen efter, när man väcker honom och han ser så där gullig ut. Håret helt ruffsigt och de nyvakna ögonen, lite svullna och kisande. I can go on forever, men tyvärr så får det här mig bara att sakna honom ännu mer. Kom hit älskling, och få mig på bättre tankar.

vill inte ha någon hjälp, jag kan klara mig själv

Jag är fortfarande jätteglad, det är svårt att vara något annat när man har sådana underbara vänner som jag har. Men det är fortfarande något som tynger mitt lilla hjärta. Något som gör mig fylld med saknad och ångest. Jag saknar något, eller behöver något. Men jag har ingen anning vad. Det förvirrar mig så mycket.

Jag behöver en riktig kram, från den där som har mitt hjärta i sin hand
Jag saknar Dig

Emmeli = the worlds greatest

Nu håller jag på och försöker få över alla låtar till min bärbara dator. Och jag använder min ipod video som flyttkartong, eller vad man ska säga. Men den fuckar som fan, men nu ska jag se om det går. Måste starta om datorn. Hörs sen, förhoppningsvis skriver jag då från den bärbara!

... the only problem is that you were using me, in a different way then I was using you

Jag somnade med ovanligt mycket smink igår, eller imorse. Och nu har jag upptäckt att jag har fått eksem. Är lite stolt i för sig, för jag har aldrig haft eksem förut. Eller stolt är fel ord, men road. Det kliar så pirrigt.

Take your passion, and make it happen. Pictures come alive, you can dance right through your life

Usch, jag vaknade precis nu. Jag är helt jätteseg och konstig. Jag gick upp typ 20 i elva av att Jon flyger upp och säger att han försovit sig till jobbet. Så väntar jag på bussen med honom en stund sen åker jag hem till mig. Så kommer jag hem och då har H&M grejerna kommit så Mattias vill att vi går och hämtar dom på en gång och sen när jag äntligen får lägga mig ner i sängen somnar jag. Sen ringer Mickis och frågar om jag vill leka, men jag har planer med Emmeli. I för sig kom vi överens om att ses efter middagen för det passade båda bäst, så jag hade hunnit leka med Mickis ett tag.

Och igår var ju jättekul! Jonas var full, Marcus var fan när på att bli full och jag var full och Elin var jättefull och Rasmus däcka som vanligt, och spydde sen blod, Mickis var arg på kineser som sen ändå blev utslängd så jag och Klittan skrattade. Jag gick runt större delen av kvällen i någons keps, som var blöt av svett men ofta det hindrar mig, Jon dampade när han såg att jag satt i Lulles knä och han envisades med att inte tro mig när jag sa att det bara var jag och Klittan som hade gått iväg till dagiset, ingen kille hade varit med. Sen så var hela kvällen allmänt dramatisk. Det kom asmycket folk och Danne lackade och slängde ut mer än hälften, men de kom tillbaka sen på nått sätt för det blev lika mycket människor igen. Det var då Klittan och jag tog en promenad till dagiset där vi satt och rökte och lättade på hjärtat. Sen när vi kom tillbaka igen, hade det börjar lunga ner sig och alla satt och skrattade och var fulla. Å så trevligt det var! Och Muppis var med för en gång skull, och braten drack vin! Och så såg jag Stella och Mikaela/Miranda (vet inte vilket av namnen hon heter) som gick i min förr-förra klass, 92or... Freaky! I alla fall så var det kul, mycket folk, mycket snack, mycket bråk, och mycket skratt.

Och en guldstjärna till Klittan för att hon är den hon är
och för att jag älskar henne så mycket
och för att hon gör mig jättelycklig

I believe I can fly. I believe I can touch the sky. I think about it every night and day, spread my wings and fly away

Mitt liv borde vara som The Truman Show. Gud vad kul världen skulle ha kul då. Nu har jag precis sätt på Armagedon och jag har storbölat. Verkligen storbölat. Sen har jag sjungit falskt till låtar som är aldeles för höga för min stämband, och jag har dansat och hoppat runt i hela lägenheten. Jag är så glad, jag känner mig så lätt, så fri. Mitt liv är så bra att alla borde få se det. Haha, ni ser hur jag överdriver. Så glad är jag! Jag känner mig alltid så himla ren när jag har gråtit så där mycket. Det är som att jag har gråtit bort allt dåligt, alla bekymmer och svagheter. Nu är jag stark och redo för allt. Jag bara väntar på nästa käftsmäll jag ska få av mitt liv, för då ska jag fan slå tillbaka!

That's my goal

all that glitters is gold

Nu var det helg för mig då, även fast det är torsdag! Lovely lovely. Jag har väl inte något speciellt att skriva om idag egentligen. Hade prov i samhällskunskap, som jag helt glömt bort att plugga till, idag. Det var ganska spännande, tror i alla fall att jag får G, om jag inte har svarat helt fel på frågorna. Och imorgon blir det fest. Har dock ingen dricka och inga pengar, men det brukar lösa sig på nått vänster eller höger. Snart ska jag åka till farmor också, men egentligen vill jag bara ligga hemma. Jag är så himla trött, verkligen helt slut i hela kroppen. Men det ska bli kul att åka till farmor, hon är alltid så snäll. Eller aa, om hon är på bra humör. Annars blir det mycket klagande så där som nästan alla äldre människor håller på. Men det brukar alltid vara god mat, så det är ju ett plus! (;

Tack och hej, nu ska jag lägga mig ner ett tag. Och sen när pappa kommer ut ur duschen ska jag snabbt springa in och kissa, i'm on my way to piiii in my pants, you know...

The challenges, we took were hard enough. They get harder now. Even when we think that we've had enough.

There is so much a man can tell you,
So much he can say.
You remain,
My power, my pleasure, my pain, baby
To me you're like a growing addiction that I can't deny.
Won't you tell me is that healthy, baby?

... when you no longer know why you're crying, that's when you have to stop

The notebook gick att ladda ner, och det gick väldigt fort. Jag tror inte ens att det tog tio minuter. Så nu har jag kollat på den. Och det är och förblir den bästa film jag någonsin sett. Men jag måste se den med en ganska lång tids mellan rum för att inte förstöra den. Och gud vad jag har gråtit nu. Den är så fin. Och jag är så himla töntig, haha. Jag sitter fortfarande och gråter!

  

Ge mig Ryan Gosling

Gud vad jag vill se The notebook nu. Jag är på perfekt humör för en riktig kärleksfilm, och The notebook blir jag aldrig trött på heller. Men jag har inga pengar. Ska kolla om den finns att ladda ner. Och det skadar ju inte att Ryan Gosling är så jävla förbannat snygg! Och Rachel McAdams är det ju inte heller något direkt fel på...

image1 image2

Well I try to say there's nothing wrong, but inside I felt me lying all along

But the message here was plain to see
Believe me
'Cause I need love, love's divine
Please forgive me
now I see that I've been blind
Give me love,
love is what I need
to help me know my name


Bussresan från Kvarnholmen till Slussen har nu blvit en krigzon. En livsfarlig sådan! Varje bussfärd laddar Teknik2an upp med massa tidningar, och sedan när bussen börjar köra är det krig som gäller. Alla på bakre delen av bussen blir indragna, oavsätt om man vill eller inte. Men det är helt underbart! Otroligt mycket händer. Först lackade någon etta för att han fick en tidnings-pappers-boll på sig och börja knytnäv-slå en stackars klasskamrat, sen fick vi en tjock liten emo-unge att dampa på Jon och sen sluta vara emo, jag fick nästan mitt ögo utpetat när Danne och Kim började brottas. Det är helt enkelt livsfarligt att åka buss numera, man kan aldrig slappna av för när man minst anar det kommer den där kartong biten rakt i pannan på en. But we totally love it!


Starta om Zabina

Tio första:
Första bästa kompis: Pärlan
Första bil: Min älskade röda lilla plastbil
Första kärlek: Arvid
Första husdjur: Katten Nisse
Första semester: Båtluff runt Greklands öar
Första jobb: Frilansare, skrev en artikel om min resa i Cypern
Första köpta skiva: Seal, best of 1991-2004
Första riktiga kyss: Jonathan Liljefält-Lönn
Första piercing: Öronen
Första konsert: Destiny's Child

Nio sista:

Sista alkoholdrycken: Vodka och fanta med Emmeli
Sista bilfärd: från Tyresö Centrum
Sista filmen du såg: Harry Potter och  Phoenix koden
Sista bubbelbadet: länge sen
Sista spelade cd: Seal, best of 1991-2004
Sista gången du grät: för någon dag sen
Sista måltiden: två rostade mackor med hallonmarmelad och ost!

Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar?
nej
Blivit arresterad? nej
Blivit kär vid första ögonkastet? nej
Varit på tv? nej
Fått ditt hjärta krossat? ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det? nej
Haft ett one night stand? nej
Busringt till nån? ja

Sju saker du har på dig:
strumpor, leggins, trosor, tröja, bh, toffs och bläck
Fyra personer du kan berätta allt för:
Mia
Emmeli
Jon
Mattias
Tre val:
Svart eller vit? Svart
Sommar eller vinter? Höst
Choklad eller chips? Choklad

Två saker att göra innan du dör:
Hitta min väg och bjuda pappa på en resa vart han vill
En sak du ångrar:
Att jag köpte Snickes idag


RSS 2.0