.

1303 inlägg på 2 år och 8 månader. 1303 inlägg om allt mellan himmel och jord. 1303 texter där ni fått mig på svart och vitt. Oavsätt om jag skrivit från hjärtat eller bara gett er någon läsning så har det varit jag. Rakt igenom. Men det är slut på det nu. Jag vill gå vidare. Jag känner inte längre att jag behöver dela med mig. Jag vill att vissa grejer ska bara jag veta. För många blev bloggen ett sätt att se vad jag hade för mig. Så ni kunde känna mig även fast vi inte sågs. Ni såg in i min själ men jag fick aldrig se er. Så nu slutar jag. Men jag raderar inte bort bloggen. För det är en fantastisk resa man kan läsa här. Om mitt liv och hur jag förändras, växer. Om att bli lämnad och hur jag tog mig genom det. Om förvirringen att bli äldre. Om mina vänner och hur ni stärker mig. Om hur jag slåss mot mina demoner. Om ljuset i mörkret och när jag lägger krokben för mig själv. Om att falla för hårt men ändå resa sig upp.

Jag känner mig äldre, visare och starkare nu. Vilket betyder att bloggen har tjänat sitt syfte. Så tack ska ni ha! För att ni har följt med. Jag vore inte samma människa utan er.

Ni suger på att kommentera. Så nu strejkar jag. (Egentligen handlar det om att jag har tappat alla läsare på typ en vecka. Men det känns bättre att skylla på er.) Känner att denna blogg börjar bli lite passé. Kanske är det lite väl 2008 att ständigt gråta ut här på bloggen. Ibland undrar jag om ni ens skulle känna mig om jag inte skrev här. Jag har delat med mig av mina djupaste tankar här. Ibland utan att få någon som helst respons. Så jag tänker nu att jag har fått nog. Att det är dags att tala med er istället. Jag känner inte längre något behov av att alla vet hur dåligt jag mår. Jag känner inte längre att världen måste se vilka bördor jag bär på. Mina djupaste tankar får stanna här inne nu. Kanske kommer Emmeli få höra. För hon är nog den som känner mig bäst. Sen har jag en tendens till att alltid gråta ut hos Mattias. Vilket som tänker jag inte slå ihop mig som en mussla och jag tänker inte heller skriva det här. Förhoppningsvis.

Jag är väldigt nöjd med mig själv och mitt liv för tillfället. Därför vill jag inte heller få er att tro något annat när jag har mina humörsvägningar. De får stanna i min dagbok. Så ni inte behöver ifrågasätt hur jag mår. Det ni nu ser är det ni får. Misslyckas jag med denna nya livsstil kommer ni antagligen kunna läsa om det här. Haha..!

Nej, vad säger ni om att bli en bättre människa? Va, tänker ni nu. Kan du bli bättre än vad du är nu?! Nej, jag är awesome. Haha... Jag har sådan sjuk inspiration överallt nu. Allt från klädstil till mat! Det är så irriterande att jag måste ta myrsteg hela tiden! Önskar att jag hade ekonomin för min vilja! Åh Mari, butikschefen, pratade så himla bra om mig idag. Blev alldeles varm i själen. Jag vill bo där.

Här sitter jag och surar för att min blivande man har gått och skaffa sig flickvän. Äter godis och tänker vilken jävla tönt han är som har skrivit "underbara älskade" på sin status. Och hur jävla töntig är inte jag då? Haha, nej nu har jag bitchslapat mig själv och gått vidare. Min bror är här och vi ska kolla på Community och sedan ikväll 21.00 fortsätter CSI trilogin! Och för att vara ärlig så råkar det faktiskt vara så att jag är jävligt tillfredställ med mitt liv som det är nu. Tro't eller ej. Jag menar jag klagar och ojar mig för att jag inte får ha någon att pussas och kramas med (för det är allt jag vill göra........) men samtidigt så älskar jag precis det. Att jag inte har någon. Nej okej, nu ljuger jag så jag ramlar ur stolen. Men ni förstår? Dyker mr awesome upp så är det inte som att jag säger nej men jag känner inget behov av att leta efter honom. Eller henne. Vem vet? Det var så länge sen det hände något så jag kanske har gått och blivit lesbisk. Watch out!

Jag har ingen lust längre... Känner återigen för att lägga ner den här bloggen. Känner för att dra täcket över huvudet och ligga där tills jag dör. Nej, jag känner för att träffa Emmeli. Jag är så irriterad på allt nu. Har ingen aning om varför. Igår trodde jag det berodde på att jag var så trött efter Gina men nu har jag sovit och är utvilad. Jag känner mig bara grå. Jag trivs inte i mig själv. Eller egentligen handlar det bara om att jag inte har något jobb. Och jag förstår inte varför jag har sådana problem med att skaffa ett. Jag bara väntar på att Mari ska anställa mig på Gina men jag kan inte hoppas på det. Jag kan inte vänta på det. Jag bara står och stampar på samma ställe dag ut och dag in. Jag vill jobba, tjäna pengar, flytta hemifrån så pappa slipper mig. Så jag slipper veta att jag lever på honom. Så jag slipper känna mig som en stor bebis. Jag vill bara visa att jag kan ta ansvar. Att jag kan ta hand om mig själv. Jag är inget barn. (Ändå beter jag mig som ett. Lägg ner, Zabina.)

Fy i helvete vad trött jag är efter idag alltså! Sänkte massa nya varor och sen fick jag vara på rea-våningen med alla helvetes människor! Fast det var ändå rätt trevligt. Jag gillar alla som jobbar där. Jag ville inte ens gå hem idag. Trots att det var en förjävlig dag. Gud vad jag hoppas jag får jobb där...

Så jävla skönt att det är lördag imorgon. Kommer nog somna snart. Ska bara se klart Dawn of The Dead. Så jävla spännande! Trots att jag vet hur den slutar! IIIIHHHH ZOMBIES ÖVERALLT!!!!

Det är konstigt egentligen... Vad menar du, Zabina? Jag menar det där med vänner... Jaha? Ja, alltså... Jag stötte ju på Alice idag. Och jag har inte träffat henne på säkert 5 år. Jag går in på hennes facebook i stort sätt varje dag och kollar läget, jag följde henne och hennes kompis blogg när de åkte till thailand, jag stalkar även hennes vänner för att se vad det är för typer hon umgås med. Jag undrar hur hon mår och vad hon gör. Jag undrar hur hennes mamma och hennes pappa mår och vad de gör nu för tiden. Jag undrar om Peter bor kvar i sin villa i enskede och jag undrar vart Alice bor. Har hon flyttat hemifrån eller bor hon kvar med sin mamma i den där lägenheten med ljudisolerade dörrar? Och så undrar jag om hon någonsin tänker på mig... Vi var liksom bästa vänner. Och nu presenterade hon mig, för sin vän, som sin "ex vän eller vad man ska säga"... Så det är konstigt. Hur allting förändras. Hur jag för 6 år sedan inte förstod hur jag skulle kunna leva utan henne och nu... Nu lever jag utan henne och undrar när jag accepterade det?

Jaaaaaadu... Märks det att jag är ensam hemma och lyssnar på Anastacia - Heavy on my heart?

Och det är ju inte som att det bara är Alice jag tänker på... Det är så många vänner jag har tappat kontakten med som jag hela tiden tänker på och stalkar på alla sätt jag kan... Tänker ni någonsin på mig? Får ni också en sån där varm känsla i kroppen när ni tänker på hur kul vi brukade ha det? Va? VA? JAG SA VAAAA?!?! SVARA MIG DÅÅ!!! Haha, jaadu Zabina... Du kanske ska gå och lägga dig nu? Jag menar... Du pratar med dig själv. Och skriver ner det du säger högt...

Jag och Alice för många många år sedan

Trots nässpray är jag otroligt snorig och täppt, men jag är awesome ändå. Har så jävla roligt på Gina nu alltså. Jag bara älskar mitt liv för tillfället! Köpte en jacka, som jag har spanat på hur länge som helst, idag. Endast 99kr för den var på REAN. Det kommer bara snyggare och snyggare grejer på Ginas rea. I alla fall den som vi på götgatan har! Sen kom Hasse, en bygglärare, förbi med lite kaffebröd imorse. Hur mysigt som helst. Han tyckte det var roligt att jag äntligen hittade något som jag gillar att göra. Det tycker jag också.

Förutom snoret och att jag tror att jag gav fel kvitto till en kund som gjorde en retur så gick denna dag otroligt bra. Imorgon är det löning (ja, inte för mig då som jobbar gratis). Så jag kommer nog inte stå i kassan men det är väl lika bra..! Är så himla snurrig nu. Allt snor som jag snörvlar upp liksom täpper till min hjärna. Har gått in i saker hela dagen. Har typ massa rivsår och blåmärken nu. Stötte på Alice Gillgren, en gammal vän, på smyckesavdelningen. Det var väl trevligt... Sen sa Mari, butikschefen, att efter påsklovet ska jag få ett ANSVARSOMRÅDE. Så nu ska jag bara komma på vad jag vill ha... Får välja mellan accessoarer, smycken, jeans och underkläder. What to choose, what to choose... Inte smycken i alla fall. Det är alldeles för pilligt och rörigt. Acc skulle vara najs, då får jag jobba med Åsa och hon är mysig. Å andra sidan tycker jag bäst om att vika jeans och se till så att jeansavdelning är snygg så rent praktiskt borde jag välja jeans. Eller underkläder så får jag jobba med Madde... Ja, ni ser. Jag har lite svårt att välja. Nu ska jag laga lite vegitarisk mat så att jag kan få äta mitt godis någon gång! Och massa vatten ska jag dricka för jag håller på att svimma varje gång jag nyser. Inte najs. Hehe...

Nej vet ni vad! Jag har gått och blivit förkyld! Precis när tant Greta lämnade mig så kom herr Snorig och fröken Slemig på besök. Fullt hus här hemma! Hahaha, fröken Slemig... henne vill man inte dela säng med!

Imorgon tänker jag köpa mig ett nagellack. Det är typ allt jag har råd med. Och jag tycker jag förtjänar det. För jag är inte ful. Jag vill åka till Gröndal och rota i 10-kronors-lådan, mamma. Jag hatar mitt rum. Jag vill färga mitt hår och köpa nya svarta byxor. Jag saknar att sova hos Mia. Jag har druckit för mycket kaffe idag. Jag vet inte varför jag lyssnar på emo-musik. Jag byter nu. Nu lyssnar jag på Ke$ha. Bara så ni vet.

Linda kommenterade så fint för ett tag sedan att jag var snyggare förr. Tack. Så i förrgår spenderade jag hela dagen med att kolla tillbaka på bloggen och kolla efter själv. Mycket riktigt, jag var snyggare förr. 2008 var ett bra år. Blev av med mitt hjärta och tappade en hel del i vikt på grund av det. Började festa extremt mycket mer och blev tajtare än någonsin med Mikaela. Hängde med Hanna i stort sätt hela sommarlovet, vilket resulterade i att det blev den bästa sommaren ever. Trots att jag inte hade något hjärta. Även fast Max var rätt duktiga på att fylla mitt tomrum. Och efter det gick det utför........................................... Nejdå. Eller? Juste ja, skulle inte skriva förrän Tant Greta lämnat mig för den här månaden och jag kan tänka ordentligt igen.