.

Har haft en heldag med Linda idag. Det är inte ofta vi umgås egentligen. Mest sover vi bara tillsammans. Men idag har vi varit inne i stan och köpt det vi behöver och sedan har vi lagat mat tillsammans och nu har vi tvättstugan. Vi lyxade till det med fruktsallad också. Hur gott som helst. Så te till det. Underbart! Nu ska vi lägga oss ner och kolla på 100 girls medan vi väntar på att tvättmaskinen ska bli klar.

Fan vad jag är sugen på sushi. Men det går ju inte. Tror inte ens det är öppet så här "sent". Det blir andra bullar när pappa kommer hem igen, då kan man börja sno hans pengar igen. Känner mig snål nu när jag bor själv. Ska lyxa till med mjölk idag. Var tvungen att köpa tandkräm förut också. Skitirriterande. Jag vill köpa frukt så man kan göra fruktsallad. Typ kiwi. Vad är gott till kiwi? Får se om jag kan lyxa till det. Jag köpte ju trots allt inte den där tröjan för 400kr som jag spanat på så länge. Köpte en skitskön bh för 179kr istället så man kan ju nästan säga att jag sparat en slant. Borde unna mig själv en fruktsallad. I och för sig köpte jag en Caffe Frappe på Wayne's idag så jag kanske inte ska slänga iväg pengarna allt för friskt. Fast pappa kommer ju faktiskt hem imorgon. Är det här intressant att läsa ens?

Johns pappa är nog världens bästa (förutom min och mickis)! Fick skjuts från västerhaninge hem till skarpnäck, även fast pendeln och allting gick fortfarande. Det är kärlek. Tack så mycket. Hade en jättetrevliga kväll också. John hade inflyttningsfest, inte allt för mycket folk och skitskön stämning. Fick vodka också, det är ju aldrig fel! Det var en sån där kväll då allting sket sig men ändå blev fett bra. Jag vet inte, det är svårt att förklara. Hoppas Mickis vet hur mycket jag älskar henne, trots att jag inte alltid finns där för henne. Linda är påväg nu också, känns som att det är en sån där kväll då allting inte riktigt går som planerat. Men jag har mått bra hela kvällen. Jag älskar verkligen mina vänner och mitt liv. Fast det känns som att Chengan är sur på mig eller har nåt att säga mig... Spell it out boy! Men det kanske bara är jag - vad vet jag?

Ikväll är livet bra i alla fall. Bara så ni vet!

Så jag har kollat på en sån där romantisk komedi. Den perfekta tjejen får den perfekta killen och alla är lyckliga i alla sina dagar. Det gör mig ledsen. Så jag funderar på att rulla över på andra sidan och gråta en skvätt. Men nej! Icke! I will not cry! Så istället går jag fram till garderoben och tar ut mina finaste finaste och sätter på mig dem. Så istället för att ligga och tycka synd om mig själv ligger jag istället och beundrar mina otroligt sexiga fötter. Vem behöver killar? Kärlek? Någon som håller om en under nätterna? Jag har ju mina skor. Right?

Ikväll ska jag ha myskväll med Hanna, Mia och Emmeli. Kan inte tänka mig ett bättre avslut på sommarlovet. Helvete. Jag ska tillbaka till skolan i övermorrn...

Pappa har åkt tillbaka till Anna. Fick i alla fall träffa honom några timmar den här helgen. Men inte ska jag klaga. Jag har sockarna på mig och Erik Hassle fyller mitt rum med dans. Kan inte bli bättre. I'm in love.

Shit vilka värdelösa idéer jag har haft idag. Eller alltså skitbra egentligen men de är värdelösa för jag kan omöjligt fullfölja dem. Vill så mycket att det gör ont i kroppen. Allt jag behöver är typ... 10 miljoner? Nej, tror jag behöver mer än det. Jag vet exakt hur jag vill bo nu. Jag vet exakt hur jag vill se ut. Fan vad trist det är när jag får mina uppenbarelser. Det kommer ta ett bra tag för mig att fullända det här. Plus att alla kommer tro att jag har gått och blivit emo om jag börjar klä mig så som jag vill. Får ta det steg för steg. Så ni inte blir chockade. Långsamt framåt. Vi tar det försiktigt. Som när man blir av med oskulden. Om man har tur. Okej?

Har föresten blivit kär i Erik Hassle igen. Förstår inte hur jag har kunnat glömma bort hans musik. Men nu ska jag lägga in albumet på ipoden. Sätta på repeat. Fan vad jag vill köpa massa skivor. Ha en hel vägg full. Med bra musik. Som man blir glad av. När man dansar för man kan inte sitta still. När det känns enda in i själen. Ni vet? Erik Hassle säger jag bara. Lägga in albumet på ipoden var det, ja! Sluta dröm nu, Zabina. Ska till panduro imorgon och kolla på pyssel grejer. Typ nitar och strass och sånt. Och glitter. Jag älskar glitter.

Jag har legat hela dagen och kollat på Supernatural. Sovit emellanåt och ätit lite smått. Gick och handlade cola och kakor och hämtade ut ett par skor jag har beställt. La mig och kollade på Supernatural igen. Laddar ner fjärde säsongen nu. Hade tänkt ringa Mattias och bjuda honom på bio men ligger här istället. Har på mig skorna som jag hämtade ut idag och är påklädd och sminkad för att gå ut men jag ligger här. Har halva flaskan cola kvar och poppar popcorn för tillfället. Ska fortsätta kolla nu. Däremot börjar jag bli jävligt nojjig. Tror att någon står bakom mig så fort jag går ut ur rummet och när min lugg faller ner framför ögonen skriker jag högt och tror att det är en demon eller något liknande. Undrar hur mycket mer jag kommer kunna se innan grannarna ringer polisen.

Har precis gråtit floder till den där serien Supernatural och nästa säsong är inte nere förrän om typ 8 timmar. It's like a drug. I gotta see more.

Jag har några big no-no's när det kommer till skräckfilmer och sånt. Ni vet när man bara känner att man hellre dör än att kolla. Lets make a list:
1. Vatten (sjöar, hav, badkar etc)
2. Speglar eller när det speglar sig i nåt (ni vet när man ser någon bakom)
3. Barn (weirdo-kids som typ stirrar in i väggen)
4. Garderober (fy fan)
5. Sängar (under sängar, i sängar, bredvid sängar)

Jag har börjat kolla på den här serien Supernatural och tror ni inte att den tar upp alla mina no-no's? Men jag kollar ändå. Pissar typ på mig i sängen eftersom jag är för rädd att gå upp. Men emellanåt skrattar jag så jag gråter. Jag är verkligen fast. Tycker den är så jävla spännande och rolig. Visa avsnitt är inte ens läskiga. Som när jag och Mia kollade och det handlade om en spökbil. Det är liksom svårt att ta något sånt på allvar.

Nu har jag äntligen kommit hem igen. Så fort vi satte oss på Nivå22 och började dricka kände jag att jag var så himla otaggad. Sen drog vi vidare till Toxic och jag och Jenka planerade att dra dåliga raggningsrepliker hela kvällen. Jenka hittade ingen som var snygg nog och jag lyckades bara köra en "Gjorde det ont? När du föll från himlen". Mickis presenterade mig för någon av alla hennes vänner och vips så hade jag hans nummer. I'm to hot for my own good. Eller nåt. Har knappt druckit. Gjorde bara av med 70kr. Men det är alltid trevligt att vara ute med mina babes. Träffade Patrik också, från Nackademin. Fy fan vad gott han luktar alltså. 

Såg precis att det ligger köttfärs i min säng. Jag måste verkligen sluta äta i sängen...

Helvete! Jag ska gå hemifrån om mindre än en timme och jag har inte ens börjat göra mig i ordning för ikväll. Och jag som skulle satsa och vara skitsnygg. Fan. Och vad har jag gjort? Suttit och läst Nimrods blogg. Fan ta Nimrod.

I vanliga fall ligger jag och sover vid den här tiden. Det gör jag inte nu, som ni märker. Nej, idag gick jag upp klockan åtta med Linda (som skulle till jobbet), käkade havregrynsgröt, sa hejdå till Linda och gick en 40 minuter promenad och 4509 steg. När jag kom hem hade jag ett träningspass under en timme. Dock lyckades jag bara göra 80 mage, 80 armar och 160 ben. Men ändå. För att vara jag är det hur bra som helst. Bara att jag rör på mig är hur bra som helst för att vara jag. Så nu sitter jag och äter äpple och dricker vatten. Ska försöka äta lunch också och sedan mellanmål och sedan middag. Och massa, massa, vatten.

Pappa och jag ska på bio ikväll också!

Jag borde skaffa ett nytt mobilnummer och inte lära mig det utan till, så jag omöjligt kan ge ut det till folk som jag inte vill prata med. Jag har tre kontakter som heter "Svara inte", en "Psycho" och en "Pedofil". Det säger ju allt. Jag tror jag aldrig har gett mitt nummer till någon som jag faktiskt skulle vilja träffa igen. Hm... Kanske ska lära mig lite självkontroll istället. Sluta vara så förbannat trevlig så folk får uppfattningen att jag gillar dem. Vad tror ni egentligen? Ingen är bra nog för mig. I alla fall inte Fjodor(svara inte), Oscar(svara inte), Alex(pedofil), Jesper(svara inte) eller Robin(psycho). I'm cursed, damned to be alone. Jag har alldeles för höga krav. Hittar fel på alla. Blir oftast äcklad. Tappar intresse för dem på en gång. Det är ett mirakel att Jon faktiskt lyckade nässla in sig i ett och ett halvt år. Kanske har jag fått mitt nu. Kanske var han det enda jag skulle få. Få smaka på kärlek för att sedan söka och sakna det hela livet ut. Den som la förbanelsen över mig tänkte verkligen till. Visste precis hur den skulle göra för att orsaka mest skada.

Nu drar jag iväg lite väl mycket kanske. Visst att jag har svårt för att hitta någon jag faktiskt tycker om men jag har ju jävligt kul på vägen och jag är knappast ensam.

Jag och Mia var ju ute igår. Shit, vad vi var ute. Jag gjorde av med 500kr igår och mår som förtjänat idag. Varför dricker man ens? Tror att jag gav någon mitt nummer för jag har fått konstiga samtal från folk jag inte kommer ihåg. Ingenting vill ner i magen heller. Lyckades käka en macka hos Mia imorse och sedan gav pappa mig en morot. Nu har jag ett paket kakor och en påse godis bredvid mig. De är båda orörda.Eller ja, förutom den halvätna godisnappen som ligger på mitt lår. Det är inte likt mig. Jag undrar om Mia mår bättre eller som jag, men jag orkar inte ställa mig upp för att ta mobilen. Är kissnödig också och 18.30 ska jag på middag hos mamma. Funtar på att ta taxi dit för jag blir illamående av att gå. Så jävla ovärt. Varför dricker man ens? Goda drinkar var det ja. Vodka-lime. Min favorit. Och tequila. Älskade tequila.

Ringde jag Jon igår? Eller ja, imorse tekniskt sätt.

Okej... jag hittade just spindelnät i ett hörn i mitt rum...

Värdelösa blogg. Ska fan lägga ner skiten nu.

Linda kom till mig efter henne jobb idag. Hon fastnade för The sims 2 medan jag lagade pappas matlåda till imorgon. Jag gjorde några mackor till Linda. Det blev ingen middag för vi åt för mycket blåbärspaj medan vi kollade på True Blood.

Jag tror jag ska försöka färga håret lite mörkare. Lite närmare min riktiga hårfärg. Känns meningslöst att göra det nu när det ändå bleks av solen men jag hatar det som det är just nu. Jag vill klippa av skiten egentligen. Snagga mig och börja om från början men det går ju liksom inte. För det kommer ta mig tre år till att få det så långt som det är nu då. Men klippa måste jag göra. Till skolan börjar kanske. Jävla skola. Fan vad dåligt humör jag blev på nu. Tror jag ska gå och lägga mig istället. Även fast jag sov till halv tre idag. Men jag är så trött. Förstår inte varför egentligen. One of those days antar jag...

Så här blottar jag mitt innersta, min själ, mitt hjärta... Har Linda läst det? Svar nej.

Mattias och hans kamrat Elliot kom över idag. Elliot är från england så hela kvällen har vi pratat engelska. Först gick jag runt och fnissade för jag vågade inte säga något. Jag var rädd att det skulle klumpa ihop sig och mer låta som en apa än en mening. Men lite har jag pratat ikväll ändå. Jag är bra på engelska, det är jag. Speciellt när personen man pratar med faktiskt är engelsk. Så det gick bra. Nu känner jag mig lite bättre.

Och det är så jävla skönt att ligga i min säng. Katterna försvann idag också. Bente ringde och sa att hon var hemma och sen kom hon hit och hämtade dem. Så enda sedan dess har vi haft ytterdörren öppen och alla fönster i stort sätt. Frihet.

Jag sitter med Bonniers synonym lexikon och försöker hitta något ord som kan beskriva dig. Alla ord känns blaha, tomma och utan värde. Inte ens ord som sagolik, graciös, dyrbar, intelligent, tillit, mästerlig, charmerande eller fascinerande är bra nog. Jag vill säga att jag är hänförd av dig men inte ens det räcker. Det är som att du vänder upp och ned på min värld. Ruskar fram det bästa ur mig. Jag kan omöjligen hitta ett ord som beskriver dig. Jag tror inte jag någonsin skulle kunna få ned allt på papper. Det går inte att tyda eller översätta. Det är bara känslor. Känslor som kärlek, trygghet, beundran, vänskap, förtroende och lugn. Jag skulle vilja säga att du är min själsfrände, åtminstone nu, då jag vet att du fulländar mig. Inte bara tar du fram mina bästa egenskaper utan du får mig att vilja prestera bättre, försöka hårdare. Du ger mig motivation och mod. Jag har ofta beskrivit dig som en ängel, en räddare i nöden, och det är på sätt och vis vad du är. Du har en tendens till att veta när jag behöver dig. Kanske känner du det faktiskt undermedvetet eller så har jag helt enkelt tur. Du säger de rätta sakerna och du vet när du ska hålla käft. Du ger mig den där välbehövda knuffen eller klappen på ryggen.

Ibland när vi varit med varandra under en längre tid kan du verkligen gå mig på nerverna. Ibland känner jag ett starkt behov av att kväva dig med en kudde men det räcker med att du ler för att jag ska bli löjlig glad igen. Du kan väcka mig mitt inatten med ett samtal då du är full och inte vill sova själv, du kan sedan komma över till mig och ligga och asgarva åt ordet hash även fast jag är så trött att jag knappt kan röra på mig, jag kan bli väckt av att ditt larm på mobilen går i gång klockan tre på morgonen och du glömmer stänga av snoozen - utan att bli irriterad på dig. Det är som att du har en aura runt dig, som är fylld med värme, kärlek... Det är omöjligt, orden räcker inte till... Jag känner som att du aldrig gör någonting av ondo. Du har inga baktankar med din kärlek. Det du ger mig är Du. Du döljer inte eller förskönar. Du ger mig det du har att ge och du tar emot det jag har att ge dig. Du kräver ingenting. När du vänder dig till mig om något så vet jag att det är för att du litar på mig, för att du har förtroende för mig. Du skulle aldrig använda mina svagheter emot mig. Du tränger dig inte på eller försöker få mig att göra någonting jag inte vill. Ibland måste jag övertyga dig om att jag faktiskt vill att du kommer över mitt i natten eller något liknande. Du säger att du inte vill att jag ska göra något som jag inte vill. För du vet att jag viker mig lätt. Jag har svårt att stå på mig. Men det du inte vet är att det inte gäller dig. Jag säger alltid det jag känner till dig. För jag kan inte tänka mig något annat. Du är inte en börda eller någon jag är rädd för att var ärlig med. Jag vet att du kan hantera det. Jag vet att du accepterar och hanterar att vi inte alltid tycker lika eller vill samma saker. Rätt komiskt då vi oftast vill göra samma saker.

Jag vet inte hur det gick till. Plötsligt stod du där. Plötsligt var vi vänner. Sen blev du mer än det. Åtminstone från min sida. Du gör mig hel. Jag känner mig trygg med dig. Så nu står du där. Med mitt hjärta i dina händer. Och jag vet att du kommer ta hand om det. Klyschigt men sant - Du är för bra för att vara sann. Du gör mig till en bättre människa. Du fyller mig med självkänsla och kraft. Du får mig att inse att jag har något att ge, något att bidra med. Du får mig att vilja sikta högre och kräva mer. Vad mer kan jag säga? Hur ska jag någonsin kunna förklara det här så någon förstår? Du är inte bara en människa. Det kan du omöjligen vara. Du måste vara sänd hit. För min skull, om jag får vara så egoistisk. För vi var inte ens särskilt bra vänner förrän poff pang TJOFF så var du här och la den biten som jag så länge saknat. Du öppnar mina ögon. Du sorterar alla mina stökiga tankar. Du kommer med ljus där jag bara ser mörker. Kommer jag till en låst dörr öppnar du sju nya fönster. Och det mest komiska med det hela är att du bara behöver sitta bredvid mig för allt det här. Eller inte ens det. Du kan skicka ett meningslöst sms. Du behöver inte ens öppna munnen för att jag ska känna mig bättre. Du har någonting, Linda. Någonting som jag inte kan sätta fingret på. Du måste vara från en annan planet.

Det är två hela dagar kvar tills jag åker hem men det har redan hänt så mycket saker att jag känner mig helt matt. Medeltidsveckan är helt fantastisk. Hela dagarna är det musik, spel och föreställningar á la medeltid. Jag har hunnit varit nere hos Emmeli i Grötlingbo och gjort utflykter med henne. Åkt runt på smala vägar i hennes gamla bil, sjungit med i låtar så högt att fåglar skräckslaget flygit iväg.Jag och Håkan Hellström - vi klickar bra ihop ibland.

Strax innan jag åkte ner till gotland kände jag att min bägare nu var full, på gränsen till att svämma över. Det här har varit den bästa platsen att tömma den på. Jag är nu full med inspiration och motivation till att göra allting bättre. Jag känner att jag har kraft nog att göra det nu också. Jag har laddat batterierna, så att säga.

Det är helt fantastiskt här nere. Överallt. Luften, känslan, miljön, mamma. Men jag måste medge att jag längtar hem. Jag saknar min säng, skarpnäck, pappa. Jag saknar Linda. Jag längtar till att komma hem och kunna göra vad som helst igen. Ringa någon och åka över eller spontant dra ut och hitta på något. Med andra ord har den här resan blivit lyckad. Det var precis det här jag hoppades skulle hända. Visby är min fristad. När jag kommer ner hit blir jag lugn. Kanske är det mamma som har den effekten på mig eller så är det kombinationen av mamma och visby. För det är rätt krävande att vara hemma ibland. Man behöver komma bort. Från ansvar och måsten. Man behöver släppa allt och bara ta det lugnt ibland. Här har jag inget behov av att kolla mobilen var sjätte sekund. Här spelar det ingen roll om det är en fest någonstans som jag egentligen inte vill gå på. Här behöver jag inte släppa det jag håller på med för att göra det någon annan vill.

Det är bra grejer det.