.

Jag sitter med Bonniers synonym lexikon och försöker hitta något ord som kan beskriva dig. Alla ord känns blaha, tomma och utan värde. Inte ens ord som sagolik, graciös, dyrbar, intelligent, tillit, mästerlig, charmerande eller fascinerande är bra nog. Jag vill säga att jag är hänförd av dig men inte ens det räcker. Det är som att du vänder upp och ned på min värld. Ruskar fram det bästa ur mig. Jag kan omöjligen hitta ett ord som beskriver dig. Jag tror inte jag någonsin skulle kunna få ned allt på papper. Det går inte att tyda eller översätta. Det är bara känslor. Känslor som kärlek, trygghet, beundran, vänskap, förtroende och lugn. Jag skulle vilja säga att du är min själsfrände, åtminstone nu, då jag vet att du fulländar mig. Inte bara tar du fram mina bästa egenskaper utan du får mig att vilja prestera bättre, försöka hårdare. Du ger mig motivation och mod. Jag har ofta beskrivit dig som en ängel, en räddare i nöden, och det är på sätt och vis vad du är. Du har en tendens till att veta när jag behöver dig. Kanske känner du det faktiskt undermedvetet eller så har jag helt enkelt tur. Du säger de rätta sakerna och du vet när du ska hålla käft. Du ger mig den där välbehövda knuffen eller klappen på ryggen.

Ibland när vi varit med varandra under en längre tid kan du verkligen gå mig på nerverna. Ibland känner jag ett starkt behov av att kväva dig med en kudde men det räcker med att du ler för att jag ska bli löjlig glad igen. Du kan väcka mig mitt inatten med ett samtal då du är full och inte vill sova själv, du kan sedan komma över till mig och ligga och asgarva åt ordet hash även fast jag är så trött att jag knappt kan röra på mig, jag kan bli väckt av att ditt larm på mobilen går i gång klockan tre på morgonen och du glömmer stänga av snoozen - utan att bli irriterad på dig. Det är som att du har en aura runt dig, som är fylld med värme, kärlek... Det är omöjligt, orden räcker inte till... Jag känner som att du aldrig gör någonting av ondo. Du har inga baktankar med din kärlek. Det du ger mig är Du. Du döljer inte eller förskönar. Du ger mig det du har att ge och du tar emot det jag har att ge dig. Du kräver ingenting. När du vänder dig till mig om något så vet jag att det är för att du litar på mig, för att du har förtroende för mig. Du skulle aldrig använda mina svagheter emot mig. Du tränger dig inte på eller försöker få mig att göra någonting jag inte vill. Ibland måste jag övertyga dig om att jag faktiskt vill att du kommer över mitt i natten eller något liknande. Du säger att du inte vill att jag ska göra något som jag inte vill. För du vet att jag viker mig lätt. Jag har svårt att stå på mig. Men det du inte vet är att det inte gäller dig. Jag säger alltid det jag känner till dig. För jag kan inte tänka mig något annat. Du är inte en börda eller någon jag är rädd för att var ärlig med. Jag vet att du kan hantera det. Jag vet att du accepterar och hanterar att vi inte alltid tycker lika eller vill samma saker. Rätt komiskt då vi oftast vill göra samma saker.

Jag vet inte hur det gick till. Plötsligt stod du där. Plötsligt var vi vänner. Sen blev du mer än det. Åtminstone från min sida. Du gör mig hel. Jag känner mig trygg med dig. Så nu står du där. Med mitt hjärta i dina händer. Och jag vet att du kommer ta hand om det. Klyschigt men sant - Du är för bra för att vara sann. Du gör mig till en bättre människa. Du fyller mig med självkänsla och kraft. Du får mig att inse att jag har något att ge, något att bidra med. Du får mig att vilja sikta högre och kräva mer. Vad mer kan jag säga? Hur ska jag någonsin kunna förklara det här så någon förstår? Du är inte bara en människa. Det kan du omöjligen vara. Du måste vara sänd hit. För min skull, om jag får vara så egoistisk. För vi var inte ens särskilt bra vänner förrän poff pang TJOFF så var du här och la den biten som jag så länge saknat. Du öppnar mina ögon. Du sorterar alla mina stökiga tankar. Du kommer med ljus där jag bara ser mörker. Kommer jag till en låst dörr öppnar du sju nya fönster. Och det mest komiska med det hela är att du bara behöver sitta bredvid mig för allt det här. Eller inte ens det. Du kan skicka ett meningslöst sms. Du behöver inte ens öppna munnen för att jag ska känna mig bättre. Du har någonting, Linda. Någonting som jag inte kan sätta fingret på. Du måste vara från en annan planet.