.

Linda och jag har laddat ner de tre musketörerna och ska kolla på den nu innan vi går och lägger oss. Vi var och såg den med mamma och lasse och hela kalaset i söndags. Ja, teatern då, eller musikalen, inte filmen. Så jävla bra. Så nu ska jag se orginalet. Inga hermafroditer i den här antar jag. Eller massa "fucking fuck you, motherfucker!". Jaja, nu ska jag nog hitta något att käka tror jag. Eller nåt att snaska på, så att säga.

Linda och jag har nu konstaterat att vi måste ut och ragga, skaffa oss en karl, lite mancandy! Det här håller inte längre.

Inatt drömde jag ännu en konstig dröm. Mammas föredetta pojkväns barn, Alex, och min kusin, Sandra, skulle gifta sig. Kanske inte så konstigt men Alex var i den åldern han var när jag såg han sist, alltså typ 10år(?) och min kusin var som nu 18, eller nej hon var 19 i min dröm... Först tog mamma och jag hand om Alex. Av någon anledning var han tvungen att dra ut en tand och efter det skulle han svälja en rosa plast-tand. Men Alex hatade att svälja tabletter så han kunde inte. Han började gråta så jag höll om honom och sa att det var okej, han behöver inte ta den. Men då blir det inget bröllop. För man måste svälja tanden för det. Sedan blev det nästa morgon och jag och mamma hade sovit med Sandra och skulle nu göra henne i ordning för den stora dagen. Men av någon anledning, som jag har glömt nu, så får Sandra kalla fötter och vill inte gifta sig. Mamma och jag bara kollar på varandra och säger okej då skippar vi det. För vi hajjar liksom att en 10 årig pojke och en 19 årig tjej kanske inte ska gifta sig. Vi vet att de är alldeles för unga för något sånt. Sedan börjar taket ramla ned. Små bitar ramlar ner i sängen och jag säger till mamma att hon nog borde ställa sig upp innan hon träffas av någon större bit. Efter det går jag ut i köket och drar ut ett halsband, som jag hade när jag var liten, ur understa lådan och säger högt för mig själv att idag ska jag banne mig ha på mig det, även fast alla säger att jag är så vågad. För tydligen tyckte inte folk om mig.

Drömmen utspelade sig på gotland.

Tommy, min mentor, tycker att jag ska söka till journalisthögskolan för jag skriver så bra. Allt detta fick han ut ur ett mejl jag skickade till honom angående min praktikplats. Han är bra go, den där Tommy.

Eftersom jag bara tar 45 minuters lunch så får jag tydligen ta en rast också. Jag tänkte inte på att fråga hur lång rast men jag tog en kvart, tycker inte det är för mycket eller för lite. Så idag har jag inte alls lika ont i fötterna. Vad man lär sig, va?

Första praktikdagen är avklarad och jag vill dö..! Jag har så ont i mina fötter och ben efter att ha stått upp konstant i 7 timmar. När jag satt och väntade på tuben med väskan i knät kollade jag ned typ fem gånger för jag trodde att min väska var en bunt med kläder från Gina tricot, mobilen kändes som en galje och mitt huvud snurrade efter allt springande för att hitta vart kläderna ska hänga. Jag funderade på att lägga mig ned på tuben när sätet bredvid mig blev ledigt. Jag hade lust att krypa sista biten hem och när jag äntligen var hemma tog jag bara en banan och ett äpple och gick och la mig. Jag kan inte stå tillräckligt länge för att kunna göra middag.

Jag tror jag ska gå och lägga mig nu. Är så jävla trött. Men ni anar inte hur kul jag har haft idag. Plus att alla som jobbar där är underbara. Eller aa, alla jag har pratat med i alla fall.

Fan vad jag är sugen på mat. Och ett fotbad. Och vatten.

Jag drömde den konstigaste drömmen inatt... Eller nej, långt ifrån den konstigaste, men den var konstig i alla fall.

Jag har hemmafest här hos pappa och allt är jättebra. Alla är glada och har det trevligt. Sen går jag ut på balkongen och ser att folk står på räcket och går runt som att det inte alls är farligt. Konstigt, tänker jag, och går in igen. Helt plötsligt börjar det glida in folk jag inte känner och ganska många också. Så jag går fram till ena killen (som by the way är skitstor man tycker ju att jag kunde gått fram till någon mindre) och frågar vilka dom är och vad dom gör här. Då böjer han sig ned och slänger upp mig över axeln. Vad gör du, frågar jag? Jag ska sno din tv, säger han och börjar gå in i vardagsrummet.

Så jag försöker göra så mycket motstånd jag kan, men han är ju liksom tio gånger större än mig så det händer inte mycket. Men då kommer Charlie fram, en kompis jag typ träffade förra sommaren och inte har haft någon som helst kontakt med sen dess, och börjar dra i den där snubben. Som förövrigt har blivit genomskinlig. Någonstans på vägen mellan att han lyfte upp mig och sa att han skulle sno tvn så blev han genomskinlig.

Så Charlie försöker i alla fall dra bak honom så han inte snor tvn och jag gör mitt bästa för att slå honom. Men hey! han är genomskinlig så det är ju inte det lättaste liksom. Så jag får panik, vill inte att pappa ska komma hem och allt är stulet. Så jag kommer på att Mattias och Ruben stod ju nere vid porten. Så jag skriker till Marcus, en gammal klasskamrat, att ropa upp dem. För Mattias kan fixa allt liksom. Så när de kommer upp har jag fått några rejäla smällar och den genomskinliga mannen har försvunnit. Jag förklarar för Mattias vad som hände och han och Ruben klappar mig på axeln och går vidare. Inte precis den reaktionen jag hade förväntat mig.

Jag bestämmer mig då för att ta reda på var ifrån alla människor kommer. Så jag springer ned bakvägen (inte för att vi har någon, men den här drömmen är ju inte så realistisk) och ser till min förvåning att dörrarna är ju inte låsta! Eller ena dörren är det, men inte svängdörren(!). Så det måste vara därifrån alla kommer. Istället för att låsa dörrarna, som jag i efter hand tycker hade varit bättre, så ställer jag mig vid den här namnlistan som sitter i porten och pillar bort Wahlström. Om ingen vet var jag bor kan de ju inte komma in, eller hur? Jag möter en granne och berättar gråtandes vad som har hänt och frågar om jag kan få komma in hos henne om det blir för mycket. Jag tror hon sa ja. Jag går i alla fall upp och då sitter det fem killar med värsta fluffiga håret i min soffa i hallen (jag har vid det här laget bytt lägenhet, skitsnygg, önskade nästan att jag inte skulle vakna), som jag inte känner. Så jag typ säckar ihop och tänker att jag orkar inte mer nu. Låt lägenheten bli vandaliserad. Men som de hjältar de är så kommer Mattias och Ruben och ser mitt förtvivlade ansikte och slänger ut alla. End of story.

Känner att jag har glömt bort typ hälften av drömmen men det här blev ju rätt konstigt ändå.

Jag känner mig kreativ... Funderar på att dra fram kassen med skitkläder och fixa lite. Sy lite. Sätta på lite roliga grejer, klippa lite. Jag har lust att klippa håret också. Men det har jag lärt mig nu att jag inte ska göra på egen hand. Det slutar aldrig bra. Eller rakt. Nej, klippa i kläder ska jag göra.

Det är rätt sorgligt att jag har sådant värdelöst minne. Jag minns inte mitt och Jons förhållande. Jag kommer knappt ihåg någonting. Jag kommer ihåg första kyssen, första gången vi hade sex, när jag försökte spotta honom i ansiktet, när han spottade mig i munnen under en kyss, när han la upp hallonen på en tallrik så de formades som ett hjärta, när jag låste in mig i badrummet efter att fått reda på att han kysst Denise, när pappa kom över på middag hos Jons pappa, när jon klättrade över loftgången för att första ytterdörren var låst, när vi var på älta ip och jag sprang ifrån honom efter ett bråk och vi sedan möttes upp och vi båda grät, när vi var tvungna att lägga min madrass på golvet för att sängen knakade för mycket, när jon drog undan  stolen för mig i matsalen och jag blev så förbannad att jag slog honom i ansiktet och lärarna skrattade, när vi strulade i matsalen för första gången, när vi sa 'jag älskar dig' för första gången, när jag först kände att jag ville säga 'jag älskar dig', när han spontant plingade på och hade med sig blommor, när han hade läst min dagbok och jag blev skitförbannad, när jag kom hem och såg att alla hans grejer var borta och det låg en lapp på köksbordet. Det är i stort sätt allt jag kommer ihåg. Med en viss censur, då ni inte ska få reda på allt för mycket.

Det är trist hur fruktansvärt lite jag kommer ihåg. Speciellt känslorna. Jag har inget minne av att jag någonsin varit kär. När jag tänker tillbaka på vårt förhållande så är det som att det är en film jag har sett för ett tag sen eller nåt sånt. Jag kommer liksom ihåg det, vet att det har hänt, men jag kan inte känna hur det kändes då. Det känns overkligt. Som att det aldrig var jag och Jon, utan bara två personer... vilka som helst.

Jag saknar det lite ändå. Eller snarare längtar jag tills jag hittar någon ny som jag kan få allt det där med. Minus kyssen med Denise kanske, den biten kan vi hoppa över. För på något sätt så gillar jag även att tänka tillbaka på de få bråk vi har haft också. För det är konstigt hur mycket man kan älska någon egentligen. Jag menar, jag är inte den som blir arg. Men Jon har jag försökt slå ner, spottat på och kallat många otrevliga saker. Han är den enda som jag faktiskt verkligen bråkat med. Jag älskade honom så mycket att jag ville slå in hans ansikte. Jag älskade honom så mycket att när han sårade mig gjorde det så ont att jag var tvungen att visa det, inte bara vända kinden till som jag annars brukar göra. Det är rätt fint ändå. På ett fruktansvärt jobbigt sätt.

Efter festen i lördags var det mycket konstigt som hade hänt. Salt och bacon i hela vardagsrummet. Tomatjuice i hela köket efter ett litet krig. En mystisk plasthandske i hallen och min ipod var spårlöst försvunnen. Dock hade jag ett svagt minne av att jag någon gång under kvällen kastade iväg den då jag kände att en ipod är överskattad. Så enda sedan dess har jag letat på alla ytor i hela lägenheten där den skulle kunna landat. Men så i natt drömde jag om den och jag vaknar som ur en uppenbarelse och går direkt ut i köket och kollar ned i kaffekvarnen som står på hyllan ovanför kökssoffan. Och Voilá! Där ligger den.

Tre saker jag idag har lärt mig att jag älskar:
1. Människor som driver med idol-juryn
2. Pojkband
3. Killar med goda parfymer. Kan följa efter folk flera kvarter om de luktar gott.

Tre saker jag idag har lärt mig att jag inte älskar:
1. Barnskrik. Gör ont enda in i själen. HHHURGH!
2. Att vi inte har Lidl i skarpnäck
3. Folk som tror de kan sjunga fast de inte kan det.

Jag har varit riktigt duktig på att inte äta godis eller dricka cola då jag och Linda bestämde oss för att försöka bli av med vårt sötsug. Och jag har verkligen varit duktig på att inte göra det. Jag har haft en colaflaska hur länge som helst i kylskåpet utan att dricka den och oavsätt hur hungrig och sötsugen jag har varit när pappa och jag har handlat så har jag inte köpt choklad eller bullar eller annat gott som jag väldigt gärna har velat ha. Men så idag... Jag var uppe tidigt och käkade frukost sedan rullade dagen på och klockan blev fyra och jag började bli hungrig. Men klockan var för mycket för att käka lunch och jag för trött för att orka laga något litet (eftersom jag inte ätit på ca 6 timmar) så sjääälvklart går jag och köper kakor. Och nu mår jag så dåligt. Jag klarar inte av sockret längre. Jag mår illa och har ont i magen, huvudvärk och yrsel. Som man bäddar får man ligga, helt enkelt.

Jag hade fest igår och jag måste säga att det var en av de bästa på länge. Jag hade hur kul som helst även fast det som vanligt hände lite små olyckor. Som att min bror välte mitt favoritglas så det gick i tusen bitar. Mirakulöst är det inga fläckar från olyckan trots att det var rödvin i glaset.

Det blev en sen kväll för mig, Mattias och Ruben som sov över. Tror inte vi gick och la oss förrän halv sju, om inte senare. Sedan vaknade jag vid 10 och satte igång att städa undan alla glas och flaskor och moppa golven och tömma askkoppen och slänga soporna. Sedan väckte jag Mattias och vi gick över till Lasse på brunch för Emma och Sofia som nu är hela tretton år.

Vi har kollat på film hela dagen och jag har sovit emellanåt. Ska nog gå och lägga mig snart eftersom jag och Mickis ska vara i bygghallen imorgon. Hon är där redan vid åtta så jag ska väl se till att inte komma allt för sent.

Sitter och småler i min ensamhet när jag tänker på gårkvällen. Det var så himla kul. Oh boy, oh boy, oh boy!

Vilken lyxig vecka jag har haft nu... Igår var Hanna, Mia, Emmeli, Maia, Linn och hennes kompis Christine hemma hos mig. Vi satt och pratade, åt godis och drack vin. De sista gästerna gick vi kvart över tolv. Det var så himla trevligt alltså! Det är så sällan man träffar alla och shit vad jag har saknat dem. Sedan idag har jag varit på Laroy och beundrat Linn när hon gick catwalk. Hon är så jävla bra och så fruktansvärt irriterande snygg! Hoppas att jag kan sno lite bilder av någon så jag kan visa upp för er som läser här. Måste ju få skryta lite när man har så koola vänner som jag har!

Men nu är jag trött, riktigt trött. Har levt som att det vore helg och det märks verkligen... Har sovmorgon imorgon, som tur är. Börjar inte förrän klockan 13.

Petra kom över till mig idag också, innan vi åkte och träffade de andra. Hon är så himla mysig och det var så kul att få träffa henne själv också. Hon har flyttat till sköndal nu så man får se till att träffa henne lite oftare nu när vi bor så nära varandra. Går buss port till port i stort sätt.

Godnatt nu.

Mina tjejor kommer över idag. Ska bli så himla kul! Det är inte varje dag man får sådant besök! Dock suger det hästpung att jag ska upp till skolan imorgon. Hade velat ha övernattning och skit som vi hade back in Knorra. Good times, good times. Nu sitter jag och Mia här och väntar med spänning på att alla ska komma över. Antar att vi hyr en film eller något sånt. Kommer bli grrreat!