dreams
Jag drömde den konstigaste drömmen inatt... Eller nej, långt ifrån den konstigaste, men den var konstig i alla fall.
Jag har hemmafest här hos pappa och allt är jättebra. Alla är glada och har det trevligt. Sen går jag ut på balkongen och ser att folk står på räcket och går runt som att det inte alls är farligt. Konstigt, tänker jag, och går in igen. Helt plötsligt börjar det glida in folk jag inte känner och ganska många också. Så jag går fram till ena killen (som by the way är skitstor man tycker ju att jag kunde gått fram till någon mindre) och frågar vilka dom är och vad dom gör här. Då böjer han sig ned och slänger upp mig över axeln. Vad gör du, frågar jag? Jag ska sno din tv, säger han och börjar gå in i vardagsrummet.
Så jag försöker göra så mycket motstånd jag kan, men han är ju liksom tio gånger större än mig så det händer inte mycket. Men då kommer Charlie fram, en kompis jag typ träffade förra sommaren och inte har haft någon som helst kontakt med sen dess, och börjar dra i den där snubben. Som förövrigt har blivit genomskinlig. Någonstans på vägen mellan att han lyfte upp mig och sa att han skulle sno tvn så blev han genomskinlig.
Så Charlie försöker i alla fall dra bak honom så han inte snor tvn och jag gör mitt bästa för att slå honom. Men hey! han är genomskinlig så det är ju inte det lättaste liksom. Så jag får panik, vill inte att pappa ska komma hem och allt är stulet. Så jag kommer på att Mattias och Ruben stod ju nere vid porten. Så jag skriker till Marcus, en gammal klasskamrat, att ropa upp dem. För Mattias kan fixa allt liksom. Så när de kommer upp har jag fått några rejäla smällar och den genomskinliga mannen har försvunnit. Jag förklarar för Mattias vad som hände och han och Ruben klappar mig på axeln och går vidare. Inte precis den reaktionen jag hade förväntat mig.
Jag bestämmer mig då för att ta reda på var ifrån alla människor kommer. Så jag springer ned bakvägen (inte för att vi har någon, men den här drömmen är ju inte så realistisk) och ser till min förvåning att dörrarna är ju inte låsta! Eller ena dörren är det, men inte svängdörren(!). Så det måste vara därifrån alla kommer. Istället för att låsa dörrarna, som jag i efter hand tycker hade varit bättre, så ställer jag mig vid den här namnlistan som sitter i porten och pillar bort Wahlström. Om ingen vet var jag bor kan de ju inte komma in, eller hur? Jag möter en granne och berättar gråtandes vad som har hänt och frågar om jag kan få komma in hos henne om det blir för mycket. Jag tror hon sa ja. Jag går i alla fall upp och då sitter det fem killar med värsta fluffiga håret i min soffa i hallen (jag har vid det här laget bytt lägenhet, skitsnygg, önskade nästan att jag inte skulle vakna), som jag inte känner. Så jag typ säckar ihop och tänker att jag orkar inte mer nu. Låt lägenheten bli vandaliserad. Men som de hjältar de är så kommer Mattias och Ruben och ser mitt förtvivlade ansikte och slänger ut alla. End of story.
Känner att jag har glömt bort typ hälften av drömmen men det här blev ju rätt konstigt ändå.
Jag har hemmafest här hos pappa och allt är jättebra. Alla är glada och har det trevligt. Sen går jag ut på balkongen och ser att folk står på räcket och går runt som att det inte alls är farligt. Konstigt, tänker jag, och går in igen. Helt plötsligt börjar det glida in folk jag inte känner och ganska många också. Så jag går fram till ena killen (som by the way är skitstor man tycker ju att jag kunde gått fram till någon mindre) och frågar vilka dom är och vad dom gör här. Då böjer han sig ned och slänger upp mig över axeln. Vad gör du, frågar jag? Jag ska sno din tv, säger han och börjar gå in i vardagsrummet.
Så jag försöker göra så mycket motstånd jag kan, men han är ju liksom tio gånger större än mig så det händer inte mycket. Men då kommer Charlie fram, en kompis jag typ träffade förra sommaren och inte har haft någon som helst kontakt med sen dess, och börjar dra i den där snubben. Som förövrigt har blivit genomskinlig. Någonstans på vägen mellan att han lyfte upp mig och sa att han skulle sno tvn så blev han genomskinlig.
Så Charlie försöker i alla fall dra bak honom så han inte snor tvn och jag gör mitt bästa för att slå honom. Men hey! han är genomskinlig så det är ju inte det lättaste liksom. Så jag får panik, vill inte att pappa ska komma hem och allt är stulet. Så jag kommer på att Mattias och Ruben stod ju nere vid porten. Så jag skriker till Marcus, en gammal klasskamrat, att ropa upp dem. För Mattias kan fixa allt liksom. Så när de kommer upp har jag fått några rejäla smällar och den genomskinliga mannen har försvunnit. Jag förklarar för Mattias vad som hände och han och Ruben klappar mig på axeln och går vidare. Inte precis den reaktionen jag hade förväntat mig.
Jag bestämmer mig då för att ta reda på var ifrån alla människor kommer. Så jag springer ned bakvägen (inte för att vi har någon, men den här drömmen är ju inte så realistisk) och ser till min förvåning att dörrarna är ju inte låsta! Eller ena dörren är det, men inte svängdörren(!). Så det måste vara därifrån alla kommer. Istället för att låsa dörrarna, som jag i efter hand tycker hade varit bättre, så ställer jag mig vid den här namnlistan som sitter i porten och pillar bort Wahlström. Om ingen vet var jag bor kan de ju inte komma in, eller hur? Jag möter en granne och berättar gråtandes vad som har hänt och frågar om jag kan få komma in hos henne om det blir för mycket. Jag tror hon sa ja. Jag går i alla fall upp och då sitter det fem killar med värsta fluffiga håret i min soffa i hallen (jag har vid det här laget bytt lägenhet, skitsnygg, önskade nästan att jag inte skulle vakna), som jag inte känner. Så jag typ säckar ihop och tänker att jag orkar inte mer nu. Låt lägenheten bli vandaliserad. Men som de hjältar de är så kommer Mattias och Ruben och ser mitt förtvivlade ansikte och slänger ut alla. End of story.
Känner att jag har glömt bort typ hälften av drömmen men det här blev ju rätt konstigt ändå.
Kommentarer
Postat av: Mam
Åååh vad underbart! Kan du inte gå och lägga dig och drömma mer!
Trackback
