.

Jag har ingen lust längre... Känner återigen för att lägga ner den här bloggen. Känner för att dra täcket över huvudet och ligga där tills jag dör. Nej, jag känner för att träffa Emmeli. Jag är så irriterad på allt nu. Har ingen aning om varför. Igår trodde jag det berodde på att jag var så trött efter Gina men nu har jag sovit och är utvilad. Jag känner mig bara grå. Jag trivs inte i mig själv. Eller egentligen handlar det bara om att jag inte har något jobb. Och jag förstår inte varför jag har sådana problem med att skaffa ett. Jag bara väntar på att Mari ska anställa mig på Gina men jag kan inte hoppas på det. Jag kan inte vänta på det. Jag bara står och stampar på samma ställe dag ut och dag in. Jag vill jobba, tjäna pengar, flytta hemifrån så pappa slipper mig. Så jag slipper veta att jag lever på honom. Så jag slipper känna mig som en stor bebis. Jag vill bara visa att jag kan ta ansvar. Att jag kan ta hand om mig själv. Jag är inget barn. (Ändå beter jag mig som ett. Lägg ner, Zabina.)

Jag tror jag håller på att bli sjuk... Skulle egentligen gått ut igår och partajat med Hanna men jag mådde så jävla dåligt... Imorse var det typ ännu värre. Sen grät jag floder till Seven Pounds och nu känner jag mig lite bättre faktiskt. Tror det är en förkylning som är på gång. Hade ont i halsen imorse och var skitsnorig. Sen hade jag lock för öronen fram tills jag bölade nu. Snöt ut halva hjärnan typ! Nu ska jag nog kryper ner i soffan med täcke och te så jag piggnar till lite. Pallar inte bli sjuk nu, då kommer det vara riktigt jobbigt på Gina alltså...

Jag har sovit ca tre timmar inatt och sen vaknar jag innan larmet av hemska smärtor i magen. Godmorgon liksom. Och nu ska jag ha byggteori i fyra timmar. Yes.

Jag har varit riktigt duktig på att inte äta godis eller dricka cola då jag och Linda bestämde oss för att försöka bli av med vårt sötsug. Och jag har verkligen varit duktig på att inte göra det. Jag har haft en colaflaska hur länge som helst i kylskåpet utan att dricka den och oavsätt hur hungrig och sötsugen jag har varit när pappa och jag har handlat så har jag inte köpt choklad eller bullar eller annat gott som jag väldigt gärna har velat ha. Men så idag... Jag var uppe tidigt och käkade frukost sedan rullade dagen på och klockan blev fyra och jag började bli hungrig. Men klockan var för mycket för att käka lunch och jag för trött för att orka laga något litet (eftersom jag inte ätit på ca 6 timmar) så sjääälvklart går jag och köper kakor. Och nu mår jag så dåligt. Jag klarar inte av sockret längre. Jag mår illa och har ont i magen, huvudvärk och yrsel. Som man bäddar får man ligga, helt enkelt.

Helvete! Jag ska gå hemifrån om mindre än en timme och jag har inte ens börjat göra mig i ordning för ikväll. Och jag som skulle satsa och vara skitsnygg. Fan. Och vad har jag gjort? Suttit och läst Nimrods blogg. Fan ta Nimrod.

Okej... jag hittade just spindelnät i ett hörn i mitt rum...

Värdelösa blogg. Ska fan lägga ner skiten nu.

Har haft Maroon5 - She will be loved på repeat hela dagen. Jag saknar dig.

Jag tänker vänster men går höger. Allting snurrar runt i huvudet. Måste, vill och kan. Vill inte, kan inte, måste. Vill, kan inte. Känner för att slå mig hårt. Smälla igen dörren på min fot. Borra in nycklarna i tiningen. Smärtan gör mig fokuserad. Får mig att se klart. Men jag kan inte. Jag behöver någon som tar tag i mig. Säger: Gör det! Gör så! För jag kan inte. Allting rinner ur händerna på mig. Jag fortsätter att springa även fast jag skriker stanna. Även fast känseln är borta och jag har blodsmak i munnen. Inte ens när jag sover slipper jag undan. Jag drömmer om det jag inte gör. Om allt jag borde göra. Om det jag inte kan göra.

Jag vill bara släppa allt. Släppa alla tankar. Göra raka motsatsen till vad jag gör. Jag vill göra det jag vill. Jag vill göra det jag kan. Jag vill tappa kontrollen. Bryta mitt mönster. Slå mig fri. Det är helt ologiskt hur jag kan känna mig fånge i mig själv. Jag har förmågan att göra precis vad jag vill, när jag vill. Men jag kan inte. Det går inte ens att förklara. Det är som jag är fastbunden. Omringad av ett statiskt fält. Jag bränner mig så fort jag sträcker ut handen. Så fort jag försöka nå det jag vill ha så bränner jag mig. Blir tvungen att backa bakåt och se det försvinna. Slå mig. Få mig att tappa kontrollen.

Snart bär det av mot gotland och fy farao vad skönt det ska bli. De tre dagarna är schemalagda och jag är så jävla glad att äntligen ha någonting att göra, någonting jag måste göra. Det ska bli riktigt skönt att komma iväg. Funderar på att stänga av mobilen helt under resan. Bara andas liksom. Min egna luft. Mammas luft.

Linda och jag var ute och solade imorse. Nu är jag bränd. Känner mig bränd enda in i själen. Jag har ingen aning om varför men jag känner mig knäckt. Som att någonting har krossat mig. Kan komma på massa anledningar men inga som skulle kunna beröra mig så här. Mycket snurrigt har hänt på sistone. Mest med mig själv. Men ingenting som skulle kunna göra ont. Ingenting ovanligt. Det är svårt att vilja ta tag i mig själv när jag inte vet vad det är jag måste rätta till. Men jag skrämmer mig själv ibland. På midsommar drack jag verkligen för att glömma, för att dricka bort känslan av obehag och ensamhet som har förföljt mig ett tag nu. Jag har alltid älskat kärlek. I alla former. Jag har njutit av andras lycka och levt i deras kärlek. Men nu när jag verkligen är omringad av kärlek känner jag mig bara ensam. Och konstig. Varför är jag så... fel.

Jag är så full av skit. För ska jag vara ärlig så är jag livrädd för allt som har med kärlek att göra. Jag vågar inte ens prata med mina vänner för jag är så förbannat rädd att bli lämnad. Jag vill inte träffa någon kille för även de jag inte gör någonting med lyckas krossa mitt hjärta. Det är svårt att uppskatta mina vänners kärlekar och deras glansiga ögon, när det enda jag ser är att jag kommer bli lämnad ensam.

Jag är självisk. Och rädd. Jag tycker inte om när saker och ting förändras fortare än vad jag gör. Ingenting är som det ska. Ingenting har varit som det ska på ett bra tag. Jag känner för att slå er allihopa för att ni lämnar mig.

Fan! Jag har sånna jävla problem med att älska mig själv. Är så jävla trött på att alltid behöva bekräftelse. För att alltid utgå ifrån att ingen vill vara med mig. För att alltid tro att ni lämnar mig när ni bara lever. Det är jag som lämnar er. Genom att alltid stänga in mig i mig själv och inte låta er komma in och hjälpa mig. Det är jag som lämnar er genom att inte säga till eller ifrån. Det är jag som lämnar er genom att vara så jävla självisk och självcentrerad. Fan!

Tummen upp för mig och mina sömnproblem! Däckade i stort sätt igår vid halv tio när jag bara skulle lägga mig och kolla på ett avsnitt av House i väntan på att pappa skulle komma hem. Men jag somnade, stenhårt. Inte var jag piggare för det när jag sedan vaknade halv åtta av att Mickis kryper in efter sitt nattliga besök hos Alex.

Idag var det skolavslutning och det enda jag har velat göra under hela dagen är att sova. Jag blir inte piggare. Oavsätt hur mycket jag rör på mig eller sover så blir jag inte piggare. För jag sover typ inte under nätterna ändå. Antingen sover jag för lätt eller för djupt, nåt är det som inte stämmer i alla fall. Så både idag och igår har jag avbokat planer som jag verkligen har velat göra men som jag varit för trött för att genomföra.

Imorgon är det Denise mottagning och sedan lokalfest i sandsborg så då får jag helt enkelt se till att hålla mig vaken oavsätt hur jag sover inatt. Kommer antagligen somna så fort jag har skrivit klart det här. Vilket är nu. Godnatt!

Jag kanske har borderline. Nästan alla symptom och diagnoser stämmer skrämmande överens med hur jag mår.

Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.

Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.

Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.

Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.

I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.

I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.

Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.

Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.

Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.

Det är vår i luften och solen skiner. Ikväll ska mina kära vänner ut och roa sig medan jag ligger hemma med snor i hela ansiktet och andas genom en knappnål. Jag hostar och nyser konstant och det gör fan ont överallt. Jag är så jävla trött på att vara förkyld hela tiden. Till och med pappa är ute på äventyr idag.

Jag fick pengar av pappa så jag kunde köpa lite gott till kvällen. Men jag är varken sugen eller kan äta det egentligen. Jag ska nog ta och somna till Bedtimestories nu.

Nej, seriöst "fuck it"! Jag har alldeles för mycket att vara glad för nu för att jag ska sjunka ner igen! Daft Punk here I come!!!!!!!!!!!!! FUCKING EY!

Fitta helvete kuksugare fan jävla skit rövhålls-ätare bajsansikte motherfucker arselhjärna hora luder slyna bög.

Det är så inte min dag idag (fan, det är så inte mitt år). Trodde jag hade lyckats hamna i säkerhet i min lilla bubbla här men ni är ju fan mästare på att spräcka den hela jävla tiden. Fan!

Jag skulle ladda ner en film som heter "The summer house". Tydligen fanns den inte att ladda ner men däremot kan jag ladda ner "Porn - father raped his teen daughter in summer house". Det är ju sjukt.