thanks for nothing

JAG HATAR HATAR HATAR DET HÄR!


Godmorgon allihopa!

Nu har jag precis vaknat. Eftersom jag ska ut och köpa julklappar med Emmeli 14.30 tyckte jag det var onödigt att somna om. Då kommer jag bara bli helt stressad sen.

Jonas är här också. Jag försöker få honom att somna om, men han envisas med att ha ögonen öppna. Han är så söt när han sover. Hoppas han somnar om så jag kan fota honom :)

På tal om ingenting! Jag möblerade om mitt rum iförrgår eller igår var det kanske. Och jag är verkligen inte nöjd. Det är säkert därför jag sover helt dåligt... Men pappa och jag har beställt garderob och byrå från IKEA, så jag väntar med att möblera om tills jag får de nya möblerna.

Anyway, nu ska jag nog stänga av datorn så Jonas kan somna om, först ska jag bara pussa på honom en massa! Ha det bra!

för att bilden innehåller allt jag behöver just nu; stillhet, tystnad och frid

image78

till Dig

Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en långpromenad. Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad. Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny. Jag har rätt mycket med mig själv, precis som du. Jag skulle andas i det tomrum som blev över... om du lämnade mig nu. Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va. Jag skulle få den tiden över för mig själv, som jag sagt att jag vill ha. Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa om en främling lika tillitsfull som du. Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan, om du lämnade mig nu. Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans. Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams. Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat, som jag varit med förut nånstans. Jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns. Jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten. Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten. Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd. Ingen känner mig så väl som du. Jag skulle fastna i min ensamhet, igen. Om du lämnade mig nu.

Lars Winnerbäck - om du lämnade mig nu

älskar låten, men fy bubblan vilken dålig video! haha


Boyce Avenue med lovestoned, apologize och umbrella (covers)








never go away

Jag är väldigt förvirrad just nu. Men jag mår bra, för det mesta. Det är bara det att jag har tappat så mycket. Jag har lagt så mycket tid på Jonas nu, så att mina vänner inte fått någonting alls. Av mig alltså. Och alla andra har blivit så bra vänner, medan jag bara försvinner mer och mer. Jag är inte en av gänget längre.

Jag är inte bra på att vara med alla samtidigt. Så länge jag kan minnas har jag alltid umgåts med vänner en i taget, eller vad man ska säga. Jag har mina perioder med olika människor. Men nu till gymnasiet har vi alltid umgåtts i grupp, och jag tycker det är helt underbart. Men jag hänger inte rikigt med. Det är som att jag inte har tid att träffas. Anledningen till att jag träffar Jonas så mycket är för att han kommer till mig. Jag orkar inte åka till honom, jag vill bara komma hem och lägga mig. Men nu har jag vilat, så jag ska bli bättre. Jag ska försöka mer, för jag vet att jag kan vara så mycket bättre.


image77nu är jag rädd
att jag ska somna och aldrig mer vakna
att livet bara rusar förbi medan jag spenderar
mina dygn med att kolla upp i taket
jag vet
jag vet att det enda jag behöver göra är att
bara ta tag i det
ställa mig upp och le
ta hand om er och skratta
men jag är rädd
att jag inte är så stark som ni tror
jag är inte glad längre

till Er, mina vänner:

Ingen är perfekt. Jag vet i alla fall att jag inte är det. Men jag gör mitt bästa. Jag försöker göra mitt bästa. Jag finns inte alltid där när ni behöver mig, men jag vill alltid finns där. Jag kan omöjligt alltid finnas där, för jag behöver ta hand om mig själv också. Men jag tänker på er varje dag. Undrar vad ni gör, hur ni mår.

Ni är så underbara, på alla era olika sätt. Ni fullbordar mig, ger mig mening och styrka. Ni fyller mina dagar med glädje och ljus. Jag är riktigt lyckligt lottad som har er. Jag hoppas att jag en dag verkligen har kraften och orken att verkligen visa hur mycket jag älskar er. Att jag kommer orka ställa upp för er 100% 24/7. Men för tillfället kan jag inte finnas där, alltid.

Jag hoppas ni vet hur mycket ni har fått mig att växa, hur älskad jag har känt mig och hur mycket lyckligare jag har blivit sen jag fann alla er. Eller ni fann snarare mig. Att ta kontakt med folk har aldrig varit min starka sida. Jag hoppas att ni håller ut, att ni orkar vänta på mig. Kanske har jag bidragit med något i era liv också?

Lyssna på: Leona Lewis - Here I Am

you keep me from falling apart

image76Nu ligger jag i min säng med de stora hörlurarna på mig och lyssnar på Leona Lewis skiva "Spirit". Den är fett bra. Jag vill bara somna så det blir imorgon. Jag har ingen lust att gå och lägga mig, jag vill inte sova. Jag är trött, verkligen. Men det är så mycket saker jag vill göra just nu... men jag måste vänta till imorgon. Plus att jag har mycket att tänka på. Efter att ha pratat med Denise, om de som bara hon vet om, känns ingenting som vanligt. Jag känner mig annorlunda, äldre. Eller snarare splittrad, igen. Jag har ingen anning om vad jag vill. Och det känns som att jag sårar alla i min omgivning bara för att jag mår dåligt.

Jag känner mig så jävla fast. Instängd. Jag behöver andningsrum, utrymma att utforska och leka med livet. Det är som att jag är fånge i mig själv. Ingenting blir som jag vill, oavsätt hur hårt jag försöker så fungerar ingenting.

Jag har ett bra liv, men jag gör inte de sakerna jag gillar. Inte för att jag riktigt vet vad det är jag gillar eller vill göra. Men jag vet i alla fall att det jag gör nu inte är rätt. Jag trivs inte. Jag trivs inte med mig själv. Det är fel, så jävla fel.

Jag vill springa tills det inte finns något kvar
Jag vill skrika tills det inte finns något kvar
Jag vill slå tills det inte finns något kvar

Thought I couldn't live without you
It's going to hurt when it heals too
Oh yeaah (It'll All get better in time)
Even though I really love you
I'm gonna smile because I deserve too
Oooh(It'll all get better in time)


då var det dags för julpynt på bloggen

Kända att det var dags med lite pynt. Alla andra verkade börja dekorera sina bloggar redan i oktober, men nu kommer jag. Jag har även mitt hallon-te i en mugg med en jultomte på. Ska tända lite ljus och mysa ner mig i sängen framför One Tree Hill.


Ps. Mitt hallonte var faktiskt gott, inte för att det smakar hallon...


ny dag, nya andetag

Nu börjar jag min reningskur med te, sitter här med mitt gröna te i hallonsmak, sen har jag även de otroligt äckliga kamomillteét som väntar... Men som mamma säger "vill man vara fin får man lida pin".

Om Brooke och Peyton kan, så kan du och jag också

Det är alltid lika skönt när man vet vad som väntar en. Nu har jag förhoppningsvis något att göra enda fram till söndag kväll!
Imorgon, torsdag: Förhoppningsvis träffa Mickis och kanske Denise också!
Fredag: Handla julklappar med Emmeli och sova hos henne.
Lördag: Hjälpa till/kolla på när Emmeli och familjen julpyntar, träffa Denise som även ska sova hos mig
Söndag: Julpynta med pappa och sen träffa Mia efter fyra (hon jobbar innan dess)

Idag slutade jag skolan klockan tolv ungefär. Då åkte jag hem och duschade och möblerade om, sen åkte jag till Denise. Vi slöade som alltid först hemma hos henne och sen gick vi ut och åt middag på Fåtöljen (grekisksallad med fetaoströra såklart). Härlig dag, bra dag. Nu ska jag lägga upp lite låtar på mobilen igen så jag har något att lyssna på under mina tunnelbaneresor.

Idag älskar jag mitt liv.

life is rocking right now

buhu, som alltid tänkte jag skriva ett inlägg om hur synd det är om mig. Jag är patetisk. Mickis sms-slap fick mig att inse det. Jag tror så mycket bättre om mig själv hela tiden... att jag är en sådan bra vän som alltid finns där och lyssnar och ställer upp. Men jag gör det bara på mina vilkor. Jag är ingen bra vän. Och att inse det, och erkänna det för mig själv, är inte lätt ska jag säga er. but denial is not your friend.

och det här skriver jag nu verkligen inte för att alla andra ska säga "du är visst en bra vän" jadijadijadi.. för om alla ni tänker efter på era svåra tider.. var jag där? nej just det.

that's gotta hurt

Aotch

isn't it lovely?

image75Det är alltid lika härligt att vara sjuk... Snoret fräter under näsan, varje andetag rosslar i halsen, man orkar knappt gå och kissa på toa. Eller snyta sig... så snoret bara ligger där grönt och kräääämigt! Hahaha, nej så farligt är det faktiskt inte. Men snart, eftersom jag snart har använt upp allt papper vi har i det här hemmet. Jag har nu tillbringat hela kvällen med "One Tree Hill" (it's grrreat!), chips, godis, ballerina och coca-cola. Och mina älskade lakris-halstabletter. Nu ska jag gå och kolla på Grey's med mattias, TVÅ avsnitt! Så det ska bli riktigt festligt måste jag säga. Och bilden här på lilla sjuka jag... den bjuder jag på! Yeayea, nu måste jag gå till bror min. Och sen gå och lägga mig antar jag... fast jag är sjukt uttråkad!

Life is good

Att jag valde att skriva min betygsavgörande uppsatts klockan nio på en fredags kväll efter att ha spenderat dagen på ett nio års kalas med en påbörjad förkylning, är inte ett av mina stoltaste drag i livet. Jag gör samma mistag om och om igen, när det gäller skolan. Jag skjuter upp allting till sista sekund. Jag skickade in uppsatsen nu för åtta minuter sen, alltså 23.40. 19 minuter innan deadline. Jag har inte haft tid att noggrant läsa genom texten eftersom jag är alldeles för stressad för att ens gå och kissa. Och jag som vill ha MVG.

Men Cornelias nio års kalas var överraskande roligt. Jag var lite smått rädd innan eftersom jag verkligen inte vet hur man handskas med barn. Men jag tycker att jag klarade mig ganska bra. Jag var med och fixade några lekar till barnen, jag hjälpte barnen hitta allt från toalett till borttappade ägodelar, tröstade stackars Petronella och var den trygga "vuxna" när vi gick spökvandringen. Jag kände mig faktiskt ganska vuxen när små nio åringar, inklusive kaxiga Cornelia, hängde på mig när vi gick den mörka vägen upp till Åsas kolonistuga.

Jag hade glömt bort hur det var att vara barn ett tag. Men att se alla dessa lekar... jag kunde inte göra annat än att le och minnas alla kalas jag har haft tillsammans med Emmeli, när man lika hysteriskt springer fram och tillbaka genom rummen och skriker och hänger på varandra. Killarna står i et hörn och säger "Vi måste bli kladdiga i armhålorna så att tjejerna inte vill vara nära oss", tjejorna ropar "RYSKAPOSTEN!" och några stackare lägger sig på marken och låssasgråter efter att knappt blivit nuddade. De är precis som jag var när jag var nio år. Life is good.

where no one knows my name

Nu har jag gått runt och mått dåligt ett bra tag men nu verkar det som att "sjukdomen" äntligen blommar ut! Jag hade sån fruktansvärd huvudvärk igår och fick det sedan förklarat av termometern att jag åter igen hade feber. Så jag somnar efter mycket vridande och vändande i sängen och vaknar sen inte alls speciellt utvilad efter en natt med de konstigaste drömmarna. Jag övervägde att gå till skolan i alla fall, men efter att ha ställt mig upp och allting snurrade bestämde jag mig att stanna hemma. Men bara för att jag är hemma ska jag inte lata mig, nej jag har för mycket saker att göra. Eller egentligen inte... ska bara skriva klart en uppsats i svenskan som ska vara klar imorgon 23.59, och så städade jag mitt rum medan jag väntade på att Jonas skulle skicka mitt arbete. Alltså jag hade uppsatsen sparad på datorn i skolan, så Jonas som är i skolan får skicka den hit hem istället.

Nu sitter jag här med min kopp te och längtar tills det blir mörkt så jag kan tända min ljus och lyssna på min spellista med lugna låtar och bli frisk. Imorgon ska jag ju på ett nio års kalas, så jag får se till att vara ordentligt utvilad! Och om allt går som jag vill så kommer Jonas hit efter skolan. Det är så ensamt att vara sjuk, men jag vet inte om han vill eftersom han ska väl antagligen gymma, eller så är det för jobbigt att åka ut till skarpnäck... Men det är väl lika bra egentligen, för jag är ju sjuk och jag vill ju inte smitta honom.

Nu ska jag koka mer te för det här är kallt. Ha det så bra, hörs!


remember the love

Usch vad hemskt. Jag sitter och läser gamla dagböcker, är inne på en från 2003 nu.

"Jag gråter fast jag vet inte varför. Jag tror att jag gråter för att jag inte vill leva."

Jag har inte ens fyllt 13 år där och har redan döds ångest? Om det är någon som påstår att jag inte har något problem måste den vara minst lika psykiskt störd som jag. Och senare i texten skriver jag "mitt liv skulle bli bra... om jag fick ett husdjur och en pojkvän. Och riktiga kompisar som jag kunde lita på!!". Och jag kan inte göra annat än att le när jag inser att jag nu har de liv jag alltid drömde om när jag var liten. Jag är ju helt klart den populäraste tjejen i klassen nu, jag har pojkvän och jag är omringad av riktiga kompisar som jag kan lita på helt och hållet. Och det har blivit så här utan att jag har tänkt på det, utan att jag har kämpat och skrivit töntiga listor på vad jag inte får göra. Allt som jag har idag har kommit av sig själv. Jag har inte ansträngt mig för att vara den jag är idag. Eller jag har väl offrat ett och annat... Aja nu lämnar jag det här ämnet innan mitt pms tar över hjärnan!

att läsa gamla dagböcker är alltid lika roande

Zabina den 4 November 2002

"... hon är nästan helt perfekt. Fast hon är ganska mullig.
Men det vill jag också vara. Jag vill inte vara smal!"

Natasha Bedingfield - Wild horses

I feel these four walls closing in
Face up against the glass
I'm looking out
Is this my life I'm wondering
It happened so fast
How do I turn this thing around
Is this the bed I chose to make
There's greener pastures I'm thinking about
wide open spaces far away

All I want is the wind in my hair
To face the fear but not feel scared


wild horses I wanna be like you
Throwing caution to the wind, I'll run free too
Wish I could recklessly love like I'm longing to
I wanna run with the wild horses
Run with the wild horses, oh

I see the girl I wanna be
Riding bare-back, care-free
Along the shore
If only that someone was me
Jumping head-first, head-long
Without a thought
To act and damn the consequence
How I wish it could be that easy
But fear surrounds me like a fence
I wanna break free

it's to late?

Oj, vad mycket man missar på en helg. Någon är hatad, mycket hatat, enligt vänners bloggar. Kan inte hjälpa annat än att jag känner mig träffad... Inte med skitsnack och sånt, jag har inte pratat strunt på mycket länge, men jag finns inte där. Jag säger till alla att jag alltid ställer upp för dem, men för det mesta är jag för lat. Så jag ber om ursäkt...


mitt humör ändrar riktning, precis som vinden över världens hav

I'm holding on your rope,
Got me ten feet off the ground
I'm hearin what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...

It's too late to apologize, it's too late

beautiful disaster

image65

I'll fight for you

Pappa och jag är så lika. Vi satt inne i köket och åt frukost och pratade lite om allt mellan himmel och jord. Och som alltid så kommer samtalet in på pengar. Både pappa och jag älskar att köpa kläder eller inredningssaker. Vi kan sitta i evigheter och prata om hur vi skulle fixa ordning lägenheten om vi hade pengar. Idag var det köket vi prata om och både pappa och jag blir så uppe i varv när vi pratar om det här.

Jag önskar att jag kunde ge pappa det liv han förtjänar (och ändå själv må bra såklart). Han har sån svag bild av sig själv. Han är så besviken på sig själv hela tiden, men jag vet ju vilket bra jobb som pappa han har gjort. Han har, som alla andra, gjort några val fel i livet, som att han hellre ger mig och min bror det vi vill ha än att spara pengar. Någon gång ska jag ge tillbaka allt till pappa. Det är inget löfte utan mer en önskan, ett mål.

I'm not even half the person I used to be

image64Vad hände med mitt självförtroende, min styrka, min värdighet? Jag har trängt in mig själv i ett mörkt jävla hörn, och har ingen annan än mig själv att skylla det på. Och där sitter jag nu och känner mig fullkomligt meningslös och värdelös.


 

Jag saknar mamma...


it's time to stop lying and dying, and start trying

Jag hatar det här. Jag är jättesvag. Hade feber igår och imorse men nu är den borta, men jag har yrsel och kan knappt stå. Jag har ont i magen och är hungrig, men jag blir illamående så fort jag äter. Och jag har mått precis så här förut så det enda jag kan göra är att vänta ut det... Men jag är så jävla trött på att må dåligt, både fysiskt och psykiskt. Det är jag själv som gör mig sjuk, genom att alltid vara så dramatisk! Jag tröttar ut mig själv, tappar alla krafter, för att jag lägger ner så förbannat mycket tid på något som är så patetiskt löjligt egentligen. Jag vill inte tänka på det, men jag kan inte glömma. För jag påminner ju mig själv hela tiden för fan! Jag är så äckligt självisk och tycker så jävla synd om mig själv.

Jag har ingen kvar på grund av det här, jag stänger ute alla för det är ju så jävla synd om mig..! 

samsung (kommer inte på någon rubrik)

Godkväll mina vänner!


Ligger här i min säng och dekorerar min blogg som vanligt. Aldrig blir jag nöjd med designen. Jag skulle egentligen åkt iväg till min käre pojkvän, men tiden rann iväg och nu är jag för trött för att åka. Det är väl bra egentligen, jag behöver sova ordentligt och inte ligga vaken hela nätterna och kolla på Jonas och tänka på hur underbar han är. Men jag kan inte hjälpa att jag saknar hans värme. Och igår mådde jag för dåligt för att uppskatta honom, min feber gjorde mig grinig... stackarn!

Nu börjar jag bli lite snurrig av att växla mellan att blogga och kolla på Grey's Anatomy, så jag slutar skriva nu. Men ha det bra!

Kisspaus!


keep holding on

Är det någon som är lycklig över huvudtaget?

confessions, oh these darn confessions

Det känns som att jag missar allt. I mina vänners liv och i mitt liv. Jag känner mig så blind, så frånvarande. Jag spenderar dagarna med att drömma om bättre dagar istället för att leva dagarna fullt ut. Människorna runt omkring mig betyder allt för mig. Och ändå känns det som att jag inte känner någon av dem. Hur kan man älska så mycket utan att känna dem? För jag älskar mina vänner, mina bästa vänner, så mycket att det ibland värker i hela min kropp. För de där små sakerna de gör, som visar att de bryr sig.

Jag har så mycket mer än jag förtjänar.

pizza, jag ska äta pizza! mummms

Stadsvandring med Pärlan idag. Vi möttes vid T-centralen vid två ungefär. Då gick vi till massa Wedins affärer på jakt efter ett par skor hon hade spanat in. Men det fanns ingenstans i stan, inte ens i gallerian. Så då åkte vi till Kista. Där fanns de inte heller. Så då åkte vi till Solna Centrum. Där fanns det bara Wedins med väskor, inte skor. Men då gick vi istället runt och kollade i resten av affärerna och Pärlan hittade istället ett par skor på Din Sko, jättefina! Sen åkte vi äntligen hem. Fan vad kort det låter när jag skriver det. Men att gå runt där var ingen lek alltså. Speciellt inte i Solna. Det där centrumet är helt GIGANTISKT, 120 affärer. Jag och Denise tappade till och med bort oss. Vi gick liksom vilse i ett centrum! Men vi hittade värsta dolda affären, med mina drömskor i! Åh gud de var så fina, men klacken var aldeles för hög... det hade aldrig funkat, tyvärr...

Och på vägen hem träffade vi Jenka! Hon hade vart med sina små konfirmander.. eller hur det stavas och vad man  säger.

Haha, det roligaste var ju när jag och Denise skulle åka till Solna och vi gick rakt in i spärrarna och båda ba "måste man ha kort för att gå ut nu också, vad är det här?!" och sen insåg vi ju att vi faktiskt skulle gå in i tunnebanan, inte ut från den! Aaahh, man måste vart där för att förstå ;)

Det var härligt att vara med sin pelare igen, ibland behöver man något stadigt att luta sig mot.

my goddess, I hate you

image60

m-m-m, underbara män

image58 image59
Daniel Craig och Bruce Willis, I love you

jealousy

Jag vill också vara någon som man lutar sig mot...

I was never crazy on my own

Mitt hjärta känns som en sån där pumpa på halloween. Den är helt utkarvad men lyser ändå jättefint. Mitt hjärta känns tomt, men ändå fyllt med värme. För trotts att det är trasigt så har jag för mycket gott runt omkring mig för att vara broken.

Jag tror att problemet med mig är att jag väntar på att mitt liv ska bli perfekt. Att allt ska gå jättebra och allting är jättelyckligt. Men livet är inte gjort så. Det måste ju vara svårt för att man ska uppskatta de där bra tiderna. Och om jag inte är så bitter hela tiden och istället öppnar mina ögon för det som finns framför mig så kommer de bra tiderna komma allt oftare. Jag gör min tillvaro så mycket gråare än vad den egentligen är. Och trotts att jag skrattar mig genom nästan alla dagar, går jag ändå hem och deppar för att jag lever i sådan misär. Jag tycker helt enkelt om att vara ledsen. Varje blogginlägg jag skriver innehåller oftast något negativt. Jag skriver om något dåligt som har hänt eller hur ledsen jag är över att det inte är si eller så. Och jag vet inte hur många blogginlägg jag har raderat för att jag låter självmordsbenägen!

Jag har ett sånt förbannat bra liv. Men jag kan helt enkelt inte nöja mig med det. Och hur sjukt är inte det? Uppenbarligen trivs jag mer som olycklig än lycklig, uppenbarligen älskar jag att tycka synd om mig själv. Och oftast när jag skriver här i bloggen, eller i min privata dagbok, om dåliga saker vet jag innerst inne att jag överdriver så hårt och att jag är lycklig. Så varför plågar jag mig själv med att älta saker som bara plågar mig, och som sårar folk runt omkring mig. Jag mår dåligt över saker som jag inte kan släppa och jag drar med mig alla andra ner i skiten.

Förr var jag alltid så glad och redo för allt. Nöjd med mitt liv och insåg inte ens hur dåligt det var. Och nu när mitt liv är underbart, när jag har näst intill allting jag någonsin drömt om... DÅ blir jag deprimerad och kryper in i mig själv. Patetiskt är vad jag är. Men jag säger det igen; jag ska ändra på mig. Jag ska bli mig själv igen, vänta bara!

And don't need nobody telling me just what a want. I so tires of being someone else, but me.

image54I need time, love, joy. I need space, love. I need me. Say hello to the girl that I am. You're gonna have to see through my perspective. I need to make mistakes, just to learn who I am. And I don't wanna be so damn protected. There must be another way, 'cause I believe in taking chances. But who am I to say what a girl is to do? God need some answers. What am I to do with my life? (You will find it out don't worry). How am I supposed to know what's right? (You just gotta do it your way). I can't help the way I feel..



lite smått och gott

    

shake what ya mama gave ya

Jag önskar jag var 18(eller 21, vet inte vilken gräns det är) och bra på att dansa, så skulle jag gå på någon klubb och dansa hela natten tills jag är dyngsur av svett och så slut i kroppen att jag knappt kan stå upp. Jag älskar att dansa, det enda knepiga med det är att jag verkligen inte kan. I don't got the moves...

creepy

Nu har jag precis suttit och planerat ett nio års kalas med mamma, Bente och Cornelia(födelsedagsbarnet den 23). Det ska vara en spök-skattjakts-vandring som vi har suttit och planerat och sen gick vi vägen där den skulle vara, det är uppe vid ett koloni-område... och jag blev lite rädd om jag ska vara ärlig, eller så där uppspelt. Ja, ni vet ju hur lättskrämd jag är! Och så kommer jag hem till en tom lägenhet, en tom MÖRK lägenhet. Men det är okej, det är okej, jag klarar mig...

jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans, att allting ordnar sig tillslut.

Too often, the thing you want most is the one thing you can't have. Desire leaves us heartbroken, it wears us out. Desire can wreck your life. But as tough as wanting something can be. The people who suffer the most, are those who don't know what they want."

Farorna möter jag gärna, ja, nu när jag kan det!

Det här skrevs igår kväll men min dator la av så jag kunde inte publicera det förrän idag;
Äntligen torsdag, vilket innebär att jag har helg. Underbara torsdag. Dagen började hemma hos Jonas (jag blev "utkörd" av pappa för att Gäääärd skulle komma över, och jag får inte träffa dem för "de har ju ingen ordentlig relation") vi stressade iväg till skolan efter som vi snoozade några gånger för mycket, som vanligt. Men vi hann självklart i tid även fast vi missade den planerade bussen. Skoldagen tuffade på som vanligt... Startade med datorkunskap, där vi håller på med script som börjar bli liiite tjatigt nu, sen samhällskunskap med vikarie (Jonas och jag blev klarar med uppgifterna till nästa torsdag redan idag, jag tror vi är flitigast tillsammans) sedan var det lunch. För en gång skull fick vi faktiskt ätliga pannkakor. Nackademin är nästan känd för att göra brända pannkakor, eller snarare knäckebröds-kakor, men nu var de helt okej. Sen hade vi svenska och jag fick tillbaka mitt kåseri om "paniken kring vikten" och jag fick VG+ (YEAH BABY). Sedan avslutades dagen med åh så härlig webdesignlektion. Och jag finputsar min hemsida och det är så kul. Nu håller jag på och fixar så man kan lämna ett litet medelande i min "gästbok". Efter det åkte jag hem till Jonas en sväng för jag skulle inte vara på pappas jobb förrän halv fem och klockan var då 15.20. Så jag åkte till honom, bytte kläder och åt. Vi hade även det seriösaste snacket ever, usch. Och det blev lite mer dramatiskt än vad jag hade tänkt, men det verkar som vi har löst det nu.

Och så anledningen till att jag skulle åka till pappas jobb var för att Älskade Farmor fyller hela 84år idag. Till och med Conny var där med sina TVÅ barn. Sist jag träffade honom var det bara en halv. Vi stannade där till nio och vi var självklart de sista som var kvar. Och så de tragiska nyheterna... Anton har dött. Pappas lillebror. Farmors älskling. Ja, nästan farmors allt. Anton, världens finaste undulat

image42image41

liten tanke så där...

jag borde köpa klackskor ändå, även fast Jonas säger att jag inte ska det.
Bara för att han är kort ska jag väl inte behöva gå runt utan klackar. Juste!


Goodnight my lovers, goodnight my friends

Jag tänkte bara skriva godnatt till de som läser.

Ikväll har jag kollat på Knocked up (helt okej) och sen älskade Desperat Housewifes och nu på brother & sisters. Drama drama drama. Så nu tänkte jag krypa ner under täcket och mysa ner mig. Sen imorgon ska jag duscha med mitt nya shampoo och sen smörja in mig med body butter som luktar så himla gott och sen ska jag gå till skolan och kämpa vidare. Det är onsdag imorgon, jag ska träffa Emmeli, och det är snart helg. Life couldn't be better!

Linda, Mikaela, Emmeli, Mia, Denise, Elin

Nu är jag inne i den där perioden då det känns som att ingen tycker om mig så som jag tycker om dem. Jag avgudar alla mina vänner, älskar deras egenskaper och det inflytande de har på mig... men vad bidrar jag till dem? Känner de sig annorlunda efter att jag har ringt, smsat eller skickat en blogg kommentar?

Jag antar att jag inte är bra på att visa min uppskattning. Jag är inte bra på att ringa och säga att jag behöver dem. Men sanningen är den att jag behöver er allihopa. Ni stärker mig, får mig att glöda. Aldrig är jag så fri och lycklig som jag när jag är med er.

who's your daddy

Åter igen är man alltså i skolan, och åter igen sitter jag på datorkunskapslektionen och söker efter user script till våra nyinstallerade datorer. Men det går fett segt...
Och Rasmus är i Thailand nu så det är lite negativ stämning här i klassen, eftersom ingen kan ta ut sina aggretioner.

Och jag fick G på matteprovet! Trodde verkligen att jag skulle få IG+++++ eftersom jag hade svarat nästan helt fel på alla frågor, men jag hade till och med ett VG poäng, men jag fick "bara" G ändå. Och så fick jag Vg på två inlämningsuppgifter i svenskan. Men jag kommer inte ihåg vilka uppgifter det var.

Så allt är bra, speciellt när man sitter bredvid Stickan och Anton. Då kan man bara vara glad liksom!

fuck nu kommer jag för sent

Hur gammal är du om 5år?
22 år

Vem spenderade du minst två timmar med idag?
älskade Jonas

Hur lång är du?
över 160cm i alla fall

Vilken var den senaste filmen du såg?
Rush hour 3

Vem ringde du senast?
lille pappa

Vem ringde dig senast?
lilla mamma

Vad var det senaste sms:et du fick?
"Nu är den slut, jag är i sickla :P <3"

Föredrar du att ringa eller sms:a?
ringa, jag tycker om att höra min kompisars röster

Är dina föräldrar gifta/skilda?
skilda sen jag var tre år

När såg du din mamma senast?
det var ett bra tag sen :(

Vad har du för ögonfärg?
typ blå-grå

Vilken tid vaknade du idag?
kvart i ett av att mickis smsade mig

Vilken är din favoritjulsång?
usch tyst
Vilket är ditt abosluta favoritställe?
vart som helst så länge jag har trevligt sällskap
Vilket ställe vill du minst vara på?
i en isvak kanske?

Hur många syskon har du?
världens bästa storebror

Vart tror du att du kommer vara om 10år?
ingen aning, med mina mål lär jag väl vara städare

Vad var du mest rädd för på nätterna när du var liten?
vet inte, typ att det var någon ond snubbe i mitt rum

Vad var det senaste som fick dig att verkligen skratta?
när Jon lekte porrstjärna

Hur stor är din säng?
120cm, det räcker och bli över

Har du en bärbar eller stationär dator?
bärbar

Sover du påklädd eller naken?
har precis börjat köra naket, det är skönare

Hur många kuddar sover du med?
en under huvudet och en i famnen, sen är det två extra bredvid mig

Hur många län/kommuner har du bott i?
fyra? tumba, tyresö, skarpnäck och södermalm?

Vilka städer har du bott i?
stockholm bara

Föredarar du skor, strumpor eller barfota?
sockar helst

Är du en social person?
när jag känner för det

Vad var det senaste du åt?
tacos hos Jon

Vilken är din favoritglass?
Ben&Jerrys fishfood
Vilken är din favoritdessert?
Allt går ner

Gillar du kinamat?
Typ inte, shame on me jag vet

Gillar du kaffe?
Japp

Vad dricker du på morgonen?
Det som finns hemma

Sover du på en speciell sida av sängen?
längst ut

Kan du spela poker?
Jo det kan jag väl

Gillar du att mysa?
Ja det är klart, jag är ju en Wahlström

Har du några tvångstankar?
inte mer än mitt städmani

Känner du någon med samma födelsedag som dig?
Ja, denise (pärlans) mamma

Vill du ha barn?
Inte just nu nej

Pratar du några andra språk?
Engelska

Föredrar du baren eller dansgolvet?
dansgolvet antar jag

Vad spenderar du helst dina pengar på?
klänningar

Använder du några smycken 24/7?
nej, men jag vill ha örhängen

Vilket är ditt favorit TV program?
Grey's anatomy och vänner

Kan du rulla din tunga?
nope, men jag försöker

Vem är den roligaste person du känner?
jag såklart

Sover du med mjukisdjur?
bara med nallen jag fick av Jonas

Vilken rinsignal har du?
Big brother med Kanye west

Har du fortfarande kläder från när du var liten?
mm, i en kasse på vinden

Vad för rött föremål är närmast dig just nu?
mitt överkast som jag sitter på

Flirtar du mycket?
nej jag har ju pojkvän, hehe

Kan du byta olja på en bil?
inte utan hjälp

Har du någon gång fått fortkörningsböter?
aa jo för jag har ju körkort

Vilken var den senaste bok du läste?
a child called it

Läser du dags-/kvälltidningar?
punkt se

Prenumerarerar du på någon tidning?
VeckoRevyn

Dansar du i bilen?
jag har ingen bil

Vilken radiostation lyssnade du på senast?
lugna favoriter

Vad var det senaste du skrev ner på en bit papper?
"skriv något"

När var du sist i kyrkan?
skolavslutningen i nian

Vem var din favoritlärare i skolan?
Elena eller Måns

Hur länge har du tältat som längst?
två-tre nätter

Vem var den senaste personen som gjorde något extra speciellt för dig?
Jonas, åh underbara Jonas


jag trivs bra som ängel, speciellt när snön föll ner

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, och om jag ens orkar beskriva hela höstlovet. Det var ju ett tag sen jag skrev något och anledningen till det är att jag helt enkelt inte har haft tid. Det har hänt något konstant, hela tiden. Men det har varit härligt, även fast det känns som att det här lovet bara utspelat sig över en helg och inte en vecka. Men idag är det alltså söndag vilket innebär att imorgon är det skola. Pest och pina är vad det är.

Men i alla fall... Det här höstlovet har varit bra, men tröttsamt. Jag har åkt på fester som är aldeles för långt bort, jag har missat bussar och fått åka hem jättesent och så har jag gått en hel del, mest för att hinna med bussen hem. Och så har jag bott med Mickis största delen av lovet. Hennes pappa var bortrest så hon skulle bo hos mig nårgra dagar. Hennes väska är fortfarande kvar, men vi ska snart ses så hon får tillbaka den. Och så har jag varit med Jon, Mia och Emmeli också.

I fredags var det Hallowen fest hos Alice, det kan jag skriva om!
Jag var utklädd till ängel, världens sötaste ängel med vingar för 200kr. Det känns så himla onödigt nu att jag la ner så mycket pengar på min maskerad-dräkt. Hela 417 kronor la jag ner på ungefär tre timmar. Jag var alltså bara där i ungefär tre timmar. Men det var väldigt trevligt. Och det började snöa också! Jag kunde inte hingra mig själv från att börja skutta och skrika att det snöade. Jag vet inte hur många jag släpade ut på den kalla gården för att visa att det snöade! Jag älskar första snön, sen är det inge speciellt längre. Men första snön... det är så fint. Och jag föredrar hösten och vintern och den här tiden av året, även fast jag är ett sommarbarn egentligen (född i Juni). Men det är som Emmeli säger: mörkret och kylan gör det okej att vara nedstämd och deppa lite. På sommaren får jag bara dålig samvete för att jag ligger hemma en solig dag, men nu får man snarare dåligt samvete för att man inte ligger hemma. Det enda problem med kylan är att jag inte har någon vinterjacka. Men jag ska snart gå in på H&M och kolla vad en liten jacka kan kosta.

Nu orkar jag inte skriva mer, även fast det finns mycket mer att berätta. Inget vettigt egentligen, men jag kanske skriver om det senare. Nu ska jag gå och prostituera mig för att få lite mer pengar... Ha det bra, hörs!

the broken one, with tape

vad jag än skriver så blir det ingenting mer än tomma rader.
men tro inte att jag mår dåligt, jag är ovanligt tillfreds med allting idag
det är bara en sådan där dag då ingenting man skriver är intressant
eller helt enkelt för personligt

every girl love to spend some time alone with her boyfriend

Det har hänt för mycket saker för att jag ens ska orka blogga om det. Men jag tar det som jag tycker är viktigast, just för att det inte händer så ofta:
Igår gick jag och Mickis från Kricke (älta gård) till Ekstubben! Det tog typ en halvtimme och vi gick i jäkligt högt tempo! Sen idag åkte jag och Emmeli till skogskyrkogården och gick runt där i typ två timmar! Det är så himla skönt att gå runt, så uppfriskande och härligt. Nu ligger jag och Emmeli och kollar på tv och äter välförtjänade chokladbitar. Och nu är det tillräckligt mörkt för att tända ljus och mysa ner sig. Och idag ska jag antagligen få sova ensam, det ska bli riktigt skönt. Jag ska ta fotbad och måla naglarna och lite sånt och bara leva liiivet!

Ha det bra, hörs!

RSS 2.0