.

Nu ligger jag i min säng med de stora hörlurarna på mig och lyssnar på Leona Lewis skiva "Spirit". Den är fett bra. Jag vill bara somna så det blir imorgon. Jag har ingen lust att gå och lägga mig, jag vill inte sova. Jag är trött, verkligen. Men det är så mycket saker jag vill göra just nu... men jag måste vänta till imorgon. Plus att jag har mycket att tänka på. Efter att ha pratat med Denise, om de som bara hon vet om, känns ingenting som vanligt. Jag känner mig annorlunda, äldre. Eller snarare splittrad, igen. Jag har ingen anning om vad jag vill. Och det känns som att jag sårar alla i min omgivning bara för att jag mår dåligt.

Jag känner mig så jävla fast. Instängd. Jag behöver andningsrum, utrymma att utforska och leka med livet. Det är som att jag är fånge i mig själv. Ingenting blir som jag vill, oavsätt hur hårt jag försöker så fungerar ingenting.

Jag har ett bra liv, men jag gör inte de sakerna jag gillar. Inte för att jag riktigt vet vad det är jag gillar eller vill göra. Men jag vet i alla fall att det jag gör nu inte är rätt. Jag trivs inte. Jag trivs inte med mig själv. Det är fel, så jävla fel.

Jag vill springa tills det inte finns något kvar
Jag vill skrika tills det inte finns något kvar
Jag vill slå tills det inte finns något kvar