. -

like a fucking roller coaster

Snart bär det av mot gotland och fy farao vad skönt det ska bli. De tre dagarna är schemalagda och jag är så jävla glad att äntligen ha någonting att göra, någonting jag måste göra. Det ska bli riktigt skönt att komma iväg. Funderar på att stänga av mobilen helt under resan. Bara andas liksom. Min egna luft. Mammas luft.

Linda och jag var ute och solade imorse. Nu är jag bränd. Känner mig bränd enda in i själen. Jag har ingen aning om varför men jag känner mig knäckt. Som att någonting har krossat mig. Kan komma på massa anledningar men inga som skulle kunna beröra mig så här. Mycket snurrigt har hänt på sistone. Mest med mig själv. Men ingenting som skulle kunna göra ont. Ingenting ovanligt. Det är svårt att vilja ta tag i mig själv när jag inte vet vad det är jag måste rätta till. Men jag skrämmer mig själv ibland. På midsommar drack jag verkligen för att glömma, för att dricka bort känslan av obehag och ensamhet som har förföljt mig ett tag nu. Jag har alltid älskat kärlek. I alla former. Jag har njutit av andras lycka och levt i deras kärlek. Men nu när jag verkligen är omringad av kärlek känner jag mig bara ensam. Och konstig. Varför är jag så... fel.

Jag är så full av skit. För ska jag vara ärlig så är jag livrädd för allt som har med kärlek att göra. Jag vågar inte ens prata med mina vänner för jag är så förbannat rädd att bli lämnad. Jag vill inte träffa någon kille för även de jag inte gör någonting med lyckas krossa mitt hjärta. Det är svårt att uppskatta mina vänners kärlekar och deras glansiga ögon, när det enda jag ser är att jag kommer bli lämnad ensam.

Jag är självisk. Och rädd. Jag tycker inte om när saker och ting förändras fortare än vad jag gör. Ingenting är som det ska. Ingenting har varit som det ska på ett bra tag. Jag känner för att slå er allihopa för att ni lämnar mig.

Fan! Jag har sånna jävla problem med att älska mig själv. Är så jävla trött på att alltid behöva bekräftelse. För att alltid utgå ifrån att ingen vill vara med mig. För att alltid tro att ni lämnar mig när ni bara lever. Det är jag som lämnar er. Genom att alltid stänga in mig i mig själv och inte låta er komma in och hjälpa mig. Det är jag som lämnar er genom att inte säga till eller ifrån. Det är jag som lämnar er genom att vara så jävla självisk och självcentrerad. Fan!

2009-06-24 @ 22:53:24 Permalink helvete Kommentarer (3) Trackbacks ()

bra skit

Blev förkyld efter onsdagens bravader men inte sabbade det min midsommar inte. Snor och vodka är bra grejer det. Det var ett mirakel att jag och Mickis ens kom hem igår för vi hade ingen aning om vart vi var eller hur vi skulle ta oss hem. Alla bussar vi hittade åkte till typ helt sjuka ställen så tillslut sa pappa att vi skulle hoppa in i första bästa taxi och bara komma hem. Det regnade ju, då kan man inte vara ute och ränna. Så vi kommer hem och käkar donken som mickis köpte påvägen och sedan går vi ner i porten och chillar med joel och jonte. Däcker sedan som vanligt på Jonte och bestämmer mig då för att vi måste upp och sova. I min obäddade säng. Inga lakan eller påslakan eller någonting. Vaknar några gånger under natten och är övertygad om att jag kommer dö av törst. Tack och lov att jag ställde en vattenflaska vid sängen. Så idag har jag mått som förtjänat och inte rört mig ur fläcken. Har legat i min obäddade säng och kollat på olika filmer med Ryan Reynolds och ätit gravadlax. Har fortfarande inte bäddat sängen och tänker inte göra det nu ikväll heller.

2009-06-20 @ 23:00:47 Permalink good stuff Kommentarer (3) Trackbacks ()

in fear of being lonely i end up being alone

Jag önskar på något sätt att jag skulle kunna öppna mitt hjärta och visa er alla ord som jag vill skriva. För natten kommer och jag känner sån frustration över att jag inte kan förmedla vad det är jag vill säga, vad det är jag vill få ut. Orden brukar bara rinna ur mig i vanliga fall. Kanske är det för att jag inte är lika ledsen längre. För att jag inte känner mig lika ensam. Men att skriva har varit mitt sätt att hantera livet och på sistone har jag inte kunnat göra det. Det känns som jag vandrar i dimma. Har vaknat alldeles för många mornar med svullna ögon och svaga knän. Det är frustrerande att inte kunna skriva ner vad det är som är fel. Det är frustrerande att inte kunna berätta för er. Jag är så trött på att inte veta varför jag måste lämna folkmassor för att ta djupa andetag för att ensamheten inte ska döda mig. Jag är trött på att känna mig ensam när jag inte har någon som helst anledning för det. Vart jag än går är det människor som älskar mig. Som jag älskar.

Jag känner mig som en fågelskrämma. Fältet är mina älskade och resten är fåglarna jag skrämmer iväg. Jag gör mitt bästa att skydda det jag ställdes dit för. Men oavsätt om det är ljust eller mörkt. Varmt eller kallt. Sommar eller vinter Så står jag där själv. Vilket bara i sig är en stor lögn för skulle jag varit en fågelskrämma skulle de älskade varit fåglarna. För de försöker upprepade gånger bryta sig in i mina djupaste hålor oavsätt om det är ljust eller mörkt, varmt eller kallt, sommar eller vinter. De lämnar inte min sida eller låter mig stå själv. Oavsätt vad jag gör för att skrämma iväg dem så envisas de med att komma tillbaka, att försöka igen. Kanske är jag fågeln och ni är himlen som låter mig flyga fritt.

Jag skulle inte vilja att någon annan kände som jag gör men ibland känns det som att jag är för liten för det här. Jag är så trött. Så fruktansvärt trött på att inte kunna uppskatta det liv jag har. Så trött på att jag hänger kvar i tankar och känslor som är sedan lång tid tillbaka glömda och lämnade. Kanske håller jag kvar i dem för oavsett hur smärtsamt det är så påminner det mig om en tid då jag levde mitt liv till fullo. Det påminner mig om en tid då jag somnade med ett leende på läpparna. Då jag behövde lämna folkmassor för att ta ett djupt andetag av tillfredställelse.

Det är bara så hemskt hur jag vänder mina finaste minnen till något plågsamt och olidligt. Jag borde minnas med glädje. Blicka tillbaka och tänka på hur fint allting var. Jag fyller min själ med mörker som inte ens existerar. Kväver mig själv och kedjar fast mig i det förflutna. Förbjuder mig själv att gå vidare och leva. Och för vad? För att gråta tills huvudet dunkar och hjärtat pumpar för fullt för att jag inte ska tyna bort helt?

2009-06-19 @ 01:31:41 Permalink vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()

never be the same again

Igår var det fest som fan och imorgon blir det ut igen. Känner att den där resan till landet kanske inte hade varit så fel ändå. Hade antagligen tagit det mycket lugnare där än vad jag kan göra här hemma. Men men... Idag har jag bara tagit det lugnt med Mickis och Linda. Lagade tacos till middag och åt för mycket. Köpte godis och åt för mycket. Så nu har jag som vanligt ont i magen. Lustigt att jag aldrig lär mig... Även fast pappa varnade mig och ställde undan godiset.

Nu ska pappa kolla på Iron Maiden-dvdn så jag får väl lägga mig och kolla på någon film eller något. Så mycket för att ha pappa hemma igen liksom. Men det är typ så här vi umgås. Vi ligger i varsitt rum och ibland skriker vi något till varandra för att kommunicera lite. Ska kanske lägga mig ner och fisa lite för att lätta på trycket i magen. Hörs!

(Är förövrigt omringad av kärlek för tillfället och blir väl lite lätt avundsjuk på allas lycka, men samtidigt inser jag att jag mår så jävla bra som det är nu. Så länge jag inte blir lämnad själv för att alla andra är med sina pojkvänner. Eller att jag blir det tredjehjulet. Det är det värsta jag vet. Men det händer nog inte, dom älskar mig för mycket. Hihi)

2009-06-18 @ 22:21:07 Permalink vardag Kommentarer (2) Trackbacks ()

fy fan vad vi är bra

För vår nostalgikväll blev så jävla lyckad! Jag och Mickis var årets fjortisar och fick fan tunga guld-vip-exclusive-kort från Toxic!

2009-06-18 @ 13:09:08 Permalink good stuff Kommentarer (0) Trackbacks ()

you say sit down we need to talk

Jag känner mig rätt tömd för tillfället. Har inte gjort någonting vettigt idag förutom träffat mamma och klippt Mirandas klor. Kollade klart på femte säsongen av house och sen grät jag hejdlöst i några timmar. Har ingen aning om varför. Jag grät för mig själv och alla andra. För att Mickis inte kan få det hon vill ha, behöver. För att Denise doft ligger kvar på min hud som glassplitter. För att jag kastar mig ut när ingen tar emot mig. För att Linda ringde mig och gav mig en del av hennes hjärta igen. För att jag spottar på min spegelbild och bränner mina texter. För att ingenting känns äkta när jag till och med ljuger för mig själv. För Max fjantiga ursäkt. För att Emmeli lyckas så himla bra i livet. För att jag inte gör det. För att pappa inte är här och för att jag är lika skör som en såpbubbla.

Jag vet inte om jag känner någonting alls för tillfället. Det enda bevis på att jag faktiskt lever är mina svidande ögon och min svullna hals. Jag lämnar min kropp och drömmer om sockervadd och blåa rosor.

2009-06-17 @ 00:07:46 Permalink bekännelser Kommentarer (3) Trackbacks ()

she got me throwing my money around

Tummen upp för mig och mina sömnproblem! Däckade i stort sätt igår vid halv tio när jag bara skulle lägga mig och kolla på ett avsnitt av House i väntan på att pappa skulle komma hem. Men jag somnade, stenhårt. Inte var jag piggare för det när jag sedan vaknade halv åtta av att Mickis kryper in efter sitt nattliga besök hos Alex.

Idag var det skolavslutning och det enda jag har velat göra under hela dagen är att sova. Jag blir inte piggare. Oavsätt hur mycket jag rör på mig eller sover så blir jag inte piggare. För jag sover typ inte under nätterna ändå. Antingen sover jag för lätt eller för djupt, nåt är det som inte stämmer i alla fall. Så både idag och igår har jag avbokat planer som jag verkligen har velat göra men som jag varit för trött för att genomföra.

Imorgon är det Denise mottagning och sedan lokalfest i sandsborg så då får jag helt enkelt se till att hålla mig vaken oavsätt hur jag sover inatt. Kommer antagligen somna så fort jag har skrivit klart det här. Vilket är nu. Godnatt!

2009-06-12 @ 22:27:58 Permalink helvete Kommentarer (1) Trackbacks ()

Brushed my teeth and combed my hair

Jag har ju konstaterat att jag älskar mitt liv men alltid när natten kryper sig fram och det är dags att dra sig tillbaka så saknar jag allting jag inte har. Det är så mycket som egentligen inte känns rätt och jag måste verkligen rycka tag i mig själv och försöka göra någonting åt det här. De flesta av mina vänner bara rinner ur handen på mig. Det känns som jag inte känner någon längre och på sistone har jag inte försökt komma ikapp heller. Jag är trött på min förvirring och min brist på drivkraft. Like a roller coaster, ey?

För varje låt som spelas på min ipod så tänker jag på dig och ändå lyckas jag inte ta upp telefonen och ringa dig. Jag letar efter ditt ansikte i varje rum jag går in i men jag vet att vi aldrig stöter på varandra om vi inte har planerat det. Varje gång någon berättar någonting om dig så hugger det till i mitt hjärta för att jag inte var den som fick höra det först. Vetskapen om att dagen har kommit då vi faktiskt klarar oss utan varandra får mina knän att vika. Men vad hjälper det här? Det är agerande som räknas. Och vi kan ju alla lista ut att det här är ingenting som jag har visat för Henne.

2009-06-10 @ 01:24:33 Permalink forbidden Kommentarer (0) Trackbacks ()

embrace life

Nu måste jag duscha eftersom Emmelis entré igår var att hälla två cider över mig, plus att jag har sovit i sminket också. Fy fan vad jag älskar mina vänner. Har kommit fram till lite saker de här två dagarna:
1. Jag har de bästa vännerna.
2. Jag klarar väldigt mycket alkohol på tom mage.
3. Jag älskar mitt liv.

2009-06-06 @ 15:25:26 Permalink good stuff Kommentarer (2) Trackbacks ()

för det var ingen vanlig dag

Inget flak med Emmeli. Träna. Middag med familjen. Kröka hos bror. Vidare till After. Vidare till Ravn. Massera Rubens vader. Slagga hos Mattias. Hem och duscha. Träningsvärk. Bakfylla. Tandläkaren. Emmelis mottagning. Fortfarande bakfull. Möta Mickis. Bli kidnappad. Överraskningsfest. Dricka mig nykter. Emmeli dansar på borden. Inte så nykter längre. Festen tar slut. Städa. Sova på Jonke med Stickan. Dammsuga och moppa. Bakfull. Fortfarande träningsvärk. Äta. Äta. Äta.

2009-06-06 @ 13:07:54 Permalink good stuff Kommentarer (2) Trackbacks ()

för det är ingen vanlig dag

Då var man 19år då. Pappa kom in imorse med frukost på sängen och massa paket. Var verkligen inte beredd på det, sov som en stock. Nu skulle jag egentligen stått på Emmelis flak och skrikit lungorna av mig. Men nää, min mage samarbetar inte med mig idag. Jag som verkligen gjorde allt igår för att jag skulle må bra. Drack ingen alkohol, gick och la mig tidigt, tog det lugnt hela dagen. Kände på mig att någonting skulle skita sig. Jag hoppas att Emmeli har det grymt kul där på flaket och att jag inte har förstört hennes humör genom att inte komma. Fast hon tar ju fan studenten, tror det krävs rätt mycket för att få henne ur balans just nu. Ingen mer skola liksom. Den här dagen har man drömt om länge.

Jag har provat att locka mitt hår med locktången jag fick av pappa imorse och det går väl sådär. Det är inte så himla lätt att göra på sig själv och jag har antagligen missat allt där bak. Men övning ger färdighet.

2009-06-04 @ 15:28:14 Permalink skitsamma Kommentarer (2) Trackbacks ()

Just know it was you all a long that had a hold of my heart. But the demon and me were the best of friends from the start

Har chillat galet med Mickis och Jenka och hennes kamrat på Nivå22! Och vad drack jag? Coca-cola! Gjorde av med bara 30kr. Känns som jag har vunnit på lotto! Sen fick jag sällskap från tunnelbanan till porten av Jonte, sånt är ju alltid trevligt (: Imorgon är det flak igen med Emmeli. Fy fan vad kul det kommer bli! Och sen fyller jag ju år också, det är ju ett plus i kanten liksom (vem försöker jag lura? Det ÄR kanten!). Kommer bli hur kul som helst! Och sedan har jag tandläkar tid på fredag! Livet leker!

2009-06-03 @ 23:58:26 Permalink vardag Kommentarer (0) Trackbacks ()

lite update

Har haft det otroligt roligt på sistone! Igår var det Mias flak, mottagning och slutskiva och jag hade så kul att det värker i hela kroppen idag. Vi var nerdränkte i öl och kalla in i benmärgen men det var så himla kul! Önskar att jag hade bilder men de hade antagligen ändå inte kunnat publiceras då kameran skulle vara förstörd efter att den badat i öl.

Nu öl med Mickis!

2009-06-03 @ 20:00:04 Permalink good stuff Kommentarer (1) Trackbacks ()

.