Brushed my teeth and combed my hair

Jag har ju konstaterat att jag älskar mitt liv men alltid när natten kryper sig fram och det är dags att dra sig tillbaka så saknar jag allting jag inte har. Det är så mycket som egentligen inte känns rätt och jag måste verkligen rycka tag i mig själv och försöka göra någonting åt det här. De flesta av mina vänner bara rinner ur handen på mig. Det känns som jag inte känner någon längre och på sistone har jag inte försökt komma ikapp heller. Jag är trött på min förvirring och min brist på drivkraft. Like a roller coaster, ey?


För varje låt som spelas på min ipod så tänker jag på dig och ändå lyckas jag inte ta upp telefonen och ringa dig. Jag letar efter ditt ansikte i varje rum jag går in i men jag vet att vi aldrig stöter på varandra om vi inte har planerat det. Varje gång någon berättar någonting om dig så hugger det till i mitt hjärta för att jag inte var den som fick höra det först. Vetskapen om att dagen har kommit då vi faktiskt klarar oss utan varandra får mina knän att vika. Men vad hjälper det här? Det är agerande som räknas. Och vi kan ju alla lista ut att det här är ingenting som jag har visat för Henne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0