.

Har lekt lite med designen idag. Det blev många fula ord då jag klickade fel och internet krånglade men klart blev det. Nu ska jag bege mig till vardagsrummet och kolla klart på Independence Day med pappa. Snart är det helg och psykot från förra sommaren har bjudit mig på hemmafest, all you can drink. Jag överväger inte att gå. Han är sjuk i huvudet. Bara så ni vet. Jag brukar vara rätt bra på att charma psykon. Man skulle nästan kunna kalla det talang.

Jag går med en klass jag inte gillar, i en linje jag inte trivs, i en skola som inte fungerar. Och jag undrar varför jag inte har kraften till att gå dit?

Förut tyckte jag friluftsdagar var roliga för då hade man en anledning att bara flumma runt med sin klass. Förut tyckte jag det var trist att vara sjuk för man missade så mycket roliga grejer. Jag saknade klassen och ville inte missa nya internskämt. Förut tyckte jag om lektionerna för man skrattade hela tiden.

Jag menar det enda roliga som händer numera, det är lov. För då kommer jag bort från skiten.

Nu tänker jag sätta på Wall-e och försöka somna till den. Det känns som att febern kryper tillbaka och jag önskar jag hade ett långt sugrör som satt fast i vattenkranen för jag är törstig konstant.

Jag insåg precis att jag inte önskar du var här. Befriande. Jag känner mig fri. Ingenting rör mig ryggen längre.

Självklart vill jag ju att personen jag tar hand om ska ta hand om mig också. Man ska ge och ta. När jag pratade med min käre bror om inlägget under så skrattade han. Jag fick mig själv att låta som någon hemmafru som frivilligt låter sig själv bli utnyttja och det var ju inte poängen i inlägget. Mys är det jag vill åt. När man tar hand om varandra och älskar varandra.
Hmm... börjar mer och mer låta som att det faktiskt är kär jag vill vara. Kanske trasslar jag bara in mig i mina egna tankar igen. Ska köra på Mias taktik istället: Laugh now, cry later.

Bortsett från att jag tror jag håller på och bli sjuk så mår jag jävligt bra nu alltså. Allting verkar flyta på som det ska och jag hoppas det håller i sig. Däremot är det inte alls roligt om jag håller på att bli sjuk. Jag har hostat hela dagen och somnade så fort jag kom hem efter skolan. Det känns inte som jag har feber i alla fall och om hostan utvecklar sig så får jag förhoppningsvis snygga magmuskler på köpet. För att se något ljus i det hela. Jag hatar verkligen att hosta.

Igår hörde sju pers av sig och frågade vad som hände ikväll. All boys. För att vara jag tycker jag det är stark jobbat. Inte att det var killar alltså utan att folk hörde av sig. Uppenbarligen har jag nu lyckats skapa mig en social image. Jag är en person folk hör av sig till när de vill ha roligt. I alla fall tänker jag se det från den vikeln. Att de tycker om att umgås med mig. Jag skulle kunna vinkla det som att jag är deras sista alternativ och de ringer bara för att de inte vill sitta hemma. Men oddsen att sju stycken gör det på samma kväll och av samma anledning låter inte så sanolikt. Därav tycker de faktiskt om mig. Så mitt mål att gå från blyg till social kan man nästa säga är uppfyllt.

Men eftersom ingen tjej hörde av sig så är jag väl fortfarande inte typen som lätt får vänner. De där killarna vill antagligen bara få omkull mig. Och anledning till att de inte slutar höra av sig är för att jag helt enkelt inte är så jävla lätt att välta. Ironisk egentligen att ingen av mina tjejer frågade vad jag skulle hitta på.

Jag var ju ändå upptagen med att byta rum och sova med Emmeli, so they can't have me anyway.