.

Jag går med en klass jag inte gillar, i en linje jag inte trivs, i en skola som inte fungerar. Och jag undrar varför jag inte har kraften till att gå dit?

Förut tyckte jag friluftsdagar var roliga för då hade man en anledning att bara flumma runt med sin klass. Förut tyckte jag det var trist att vara sjuk för man missade så mycket roliga grejer. Jag saknade klassen och ville inte missa nya internskämt. Förut tyckte jag om lektionerna för man skrattade hela tiden.

Jag menar det enda roliga som händer numera, det är lov. För då kommer jag bort från skiten.

---

Rättelse: Jag tycker väl om min klass. Ibland är det roligt att vara med dem. Hela bunten är lite sjuka i huvudet, vilket jag har en tendens till att älska. Men jag känner ingen av dem. Jag bryr mig inte om dem. Inte som jag gjorde med teknikarna. De var mina vänner och jag älskade att vara med dem. Den samhörigheten ingår jag inte i nu.