.

Jag är väldigt förvirrad just nu. Men jag mår bra, för det mesta. Det är bara det att jag har tappat så mycket. Jag har lagt så mycket tid på Jonas nu, så att mina vänner inte fått någonting alls. Av mig alltså. Och alla andra har blivit så bra vänner, medan jag bara försvinner mer och mer. Jag är inte en av gänget längre.

Jag är inte bra på att vara med alla samtidigt. Så länge jag kan minnas har jag alltid umgåts med vänner en i taget, eller vad man ska säga. Jag har mina perioder med olika människor. Men nu till gymnasiet har vi alltid umgåtts i grupp, och jag tycker det är helt underbart. Men jag hänger inte rikigt med. Det är som att jag inte har tid att träffas. Anledningen till att jag träffar Jonas så mycket är för att han kommer till mig. Jag orkar inte åka till honom, jag vill bara komma hem och lägga mig. Men nu har jag vilat, så jag ska bli bättre. Jag ska försöka mer, för jag vet att jag kan vara så mycket bättre.

nu är jag rädd
att jag ska somna och aldrig mer vakna
att livet bara rusar förbi medan jag spenderar
mina dygn med att kolla upp i taket
jag vet
jag vet att det enda jag behöver göra är att
bara ta tag i det
ställa mig upp och le
ta hand om er och skratta
men jag är rädd
att jag inte är så stark som ni tror
jag är inte glad längre