.

Det är två hela dagar kvar tills jag åker hem men det har redan hänt så mycket saker att jag känner mig helt matt. Medeltidsveckan är helt fantastisk. Hela dagarna är det musik, spel och föreställningar á la medeltid. Jag har hunnit varit nere hos Emmeli i Grötlingbo och gjort utflykter med henne. Åkt runt på smala vägar i hennes gamla bil, sjungit med i låtar så högt att fåglar skräckslaget flygit iväg.Jag och Håkan Hellström - vi klickar bra ihop ibland.

Strax innan jag åkte ner till gotland kände jag att min bägare nu var full, på gränsen till att svämma över. Det här har varit den bästa platsen att tömma den på. Jag är nu full med inspiration och motivation till att göra allting bättre. Jag känner att jag har kraft nog att göra det nu också. Jag har laddat batterierna, så att säga.

Det är helt fantastiskt här nere. Överallt. Luften, känslan, miljön, mamma. Men jag måste medge att jag längtar hem. Jag saknar min säng, skarpnäck, pappa. Jag saknar Linda. Jag längtar till att komma hem och kunna göra vad som helst igen. Ringa någon och åka över eller spontant dra ut och hitta på något. Med andra ord har den här resan blivit lyckad. Det var precis det här jag hoppades skulle hända. Visby är min fristad. När jag kommer ner hit blir jag lugn. Kanske är det mamma som har den effekten på mig eller så är det kombinationen av mamma och visby. För det är rätt krävande att vara hemma ibland. Man behöver komma bort. Från ansvar och måsten. Man behöver släppa allt och bara ta det lugnt ibland. Här har jag inget behov av att kolla mobilen var sjätte sekund. Här spelar det ingen roll om det är en fest någonstans som jag egentligen inte vill gå på. Här behöver jag inte släppa det jag håller på med för att göra det någon annan vill.

Det är bra grejer det.