even though we're underneath the same blue sky

Det är konstigt egentligen... Vad menar du, Zabina? Jag menar det där med vänner... Jaha? Ja, alltså... Jag stötte ju på Alice idag. Och jag har inte träffat henne på säkert 5 år. Jag går in på hennes facebook i stort sätt varje dag och kollar läget, jag följde henne och hennes kompis blogg när de åkte till thailand, jag stalkar även hennes vänner för att se vad det är för typer hon umgås med. Jag undrar hur hon mår och vad hon gör. Jag undrar hur hennes mamma och hennes pappa mår och vad de gör nu för tiden. Jag undrar om Peter bor kvar i sin villa i enskede och jag undrar vart Alice bor. Har hon flyttat hemifrån eller bor hon kvar med sin mamma i den där lägenheten med ljudisolerade dörrar? Och så undrar jag om hon någonsin tänker på mig... Vi var liksom bästa vänner. Och nu presenterade hon mig, för sin vän, som sin "ex vän eller vad man ska säga"... Så det är konstigt. Hur allting förändras. Hur jag för 6 år sedan inte förstod hur jag skulle kunna leva utan henne och nu... Nu lever jag utan henne och undrar när jag accepterade det?

Jaaaaaadu... Märks det att jag är ensam hemma och lyssnar på Anastacia - Heavy on my heart?

Och det är ju inte som att det bara är Alice jag tänker på... Det är så många vänner jag har tappat kontakten med som jag hela tiden tänker på och stalkar på alla sätt jag kan... Tänker ni någonsin på mig? Får ni också en sån där varm känsla i kroppen när ni tänker på hur kul vi brukade ha det? Va? VA? JAG SA VAAAA?!?! SVARA MIG DÅÅ!!! Haha, jaadu Zabina... Du kanske ska gå och lägga dig nu? Jag menar... Du pratar med dig själv. Och skriver ner det du säger högt...

Jag och Alice för många många år sedan


Kommentarer
Postat av: Mam

Det drabbar mig fortfarande. Människor jag mött och delat en massa saker med har försvunnit på vägen. Men jag tänker på dem. Fantiserar om dem. Saknar dem, men har slutat ringa för de ringer aldrig tillbaka. Och så får man nya vänner och åren går, och plötsligt står en medelålders kvinna och hälsar på mig i tunnelbanan och det är Eva. Jag känner igen henne på ögonen. Vi har inte träffats på 25 år. Det är overkligt, både att träffas och att ha blivit så gamla. Det är vackert. Vi tycker fortfarande om varandra men hinner inte prata. Det är ett sånt möte. Sen skickar vi mejl till varandra och försöker beskriva vad som har utspelat sig under ett kvarts sekel. Vackert!

2010-03-25 @ 13:54:35
URL: http://tinamessing.blogspot.com
Postat av: Kenneth D Storrusten

Prata högt är aldrig fel. Av och till nödvändigt för existensen. Att skriva ner det pratade tyder på sinne för ordning och reda.



Själv fick jag kontakt med en man jag inte pratat med på snart 30 år. Han gav mig feedback på bloggen och tyckte det vore skoj att träffas. Märkligt. Men fantastiskt!



Prata. Skriv. Sortera. Det är bra!



/Kekke

2010-03-26 @ 19:35:07
URL: http://kekke.se
Postat av: E.

Fina.

2010-04-01 @ 19:12:14
URL: http://petite.nu
Postat av: E.

:)

2010-04-15 @ 13:26:29
URL: http://petite.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0