.

Okej så jag hade en mardröm för att toppa en hård natt. Drömmen hade en osammanhängande början som är ganska irrevant - för poängen är slutet. Denise, Mia och Jonas ville inte åka med i bergodalbanan som Jag, Sebbe och Mira (plus någon annan) skulle åka. Man satt som på en trämatta, i samma stuk som en hängbro, och åkte på massa stockar som åkte ut över ett hav. Det var mitt ute i ingenstans och man hade inget bälte och det fanns inga räcken eller något slags skydd, utan det enda man höll i sig i var hängbro-mattan.

När banan svängde bestämde sig Sebbe för att hoppa av och jag insåg då att hela mattan skulle glida iväg från banan eftersom han satt på ena kanten av mattan. Han hoppade av ändå och mattan gled självklart av banan. Först flög vi en bit, vilket resulterade i att vi åkte högre och högre upp, sedan vände vinden och vi störtade neråt. Jag landar i vattnet med en smäll och sjunker neråt. Jag glömmer bort hur man bromsar fallet så jag sjunker längre och längre ner. Jag försöker simma men jag kan inte och precis när luften ska ta slut vaknar jag med ett ryk och inhalerar så mycket luft jag bara kan.

Fan ta dig, Sebastian!

Samtalsbyte;
Igår grät jag hela dagen. Det började av en anledning jag inte behöver gå in på här i bloggen och därefter grät jag för allt och inget. När vi gick och la oss somnade jag ganska på direkten eftersom jag var helt slut efter allt gråtande. Det enda problemet var att jag sov för djupt eller lätt (lär mig aldrig skillnanden) och när jag vaknade var jag lika trött som när jag gått och lagt mig. Jag kom inte till skolan. Mamma, jag vet att du vill att jag ska ringa så du kan sjukanmäla mig men jag sov fram tills nu. Men jag smsar dig för säkerthetsskull.