strålande tider

Vi tog en lång promenad efter frukosten och trots att mina lår var som isblock när vi kom tillbaka var det otroligt skönt. Jag rör mig inte särskilt mycket annars fast nu känner jag att jag kanske ska ta tag i det. Mamma och jag gick tysta för det mesta och man känner sig så mycket klarare när man har fått gå runt och tänka. Man tänker verkligen klarare och mår bättre efter en promenad. Miljön här nere gör ju inte det hela värre direkt. Först gick vi längst en snötäckt promenadstig som går genom en liten skog, sen kommer man ner till vattnet och vi promenerade längst havet hem. Kallt men väldigt fint.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0