you say sit down we need to talk
Jag känner mig rätt tömd för tillfället. Har inte gjort någonting vettigt idag förutom träffat mamma och klippt Mirandas klor. Kollade klart på femte säsongen av house och sen grät jag hejdlöst i några timmar. Har ingen aning om varför. Jag grät för mig själv och alla andra. För att Mickis inte kan få det hon vill ha, behöver. För att Denise doft ligger kvar på min hud som glassplitter. För att jag kastar mig ut när ingen tar emot mig. För att Linda ringde mig och gav mig en del av hennes hjärta igen. För att jag spottar på min spegelbild och bränner mina texter. För att ingenting känns äkta när jag till och med ljuger för mig själv. För Max fjantiga ursäkt. För att Emmeli lyckas så himla bra i livet. För att jag inte gör det. För att pappa inte är här och för att jag är lika skör som en såpbubbla.
Jag vet inte om jag känner någonting alls för tillfället. Det enda bevis på att jag faktiskt lever är mina svidande ögon och min svullna hals. Jag lämnar min kropp och drömmer om sockervadd och blåa rosor.
Jag vet inte om jag känner någonting alls för tillfället. Det enda bevis på att jag faktiskt lever är mina svidande ögon och min svullna hals. Jag lämnar min kropp och drömmer om sockervadd och blåa rosor.
Kommentarer
Postat av: HaniBal
kärlek
Postat av: linn
sjukt fint skrivet zabina
Postat av: Mam
Jag har inte kunnat läsa din blogg sen i onsdags. Jag önskar att jag hade varit med dig den där natten. Kram
Trackback