.

Ni suger på att kommentera. Så nu strejkar jag. (Egentligen handlar det om att jag har tappat alla läsare på typ en vecka. Men det känns bättre att skylla på er.) Känner att denna blogg börjar bli lite passé. Kanske är det lite väl 2008 att ständigt gråta ut här på bloggen. Ibland undrar jag om ni ens skulle känna mig om jag inte skrev här. Jag har delat med mig av mina djupaste tankar här. Ibland utan att få någon som helst respons. Så jag tänker nu att jag har fått nog. Att det är dags att tala med er istället. Jag känner inte längre något behov av att alla vet hur dåligt jag mår. Jag känner inte längre att världen måste se vilka bördor jag bär på. Mina djupaste tankar får stanna här inne nu. Kanske kommer Emmeli få höra. För hon är nog den som känner mig bäst. Sen har jag en tendens till att alltid gråta ut hos Mattias. Vilket som tänker jag inte slå ihop mig som en mussla och jag tänker inte heller skriva det här. Förhoppningsvis.

Jag är väldigt nöjd med mig själv och mitt liv för tillfället. Därför vill jag inte heller få er att tro något annat när jag har mina humörsvägningar. De får stanna i min dagbok. Så ni inte behöver ifrågasätt hur jag mår. Det ni nu ser är det ni får. Misslyckas jag med denna nya livsstil kommer ni antagligen kunna läsa om det här. Haha..!