.

Jag ser fram emot nyår för jag kommer spendera natten med goda vänner, gamla och nya. Men däremot ser jag inte fram emot de där jävla fyverkerierna! Jag har typ skitit på mig arton gånger ikväll för att folket inte förstår att det är IMORGON man ska smälla sönder mig. Jag hoppas verkligen att upplevelsen från Frankrike sitter kvar. Trots att de var de högst fyverkerierna jag någonsin hört så var det så jävla coolt att det inte spelade någon roll. Så jag får grabba tag i Mia och låssas av vi står på rivieran för att ta mig genom natten.

Igårkväll bar det av mot mälarhöjden för att vila ut i armarna på Linda. Vi fotbadade och drack gott te i termos och somnade till "Förhäxad". Perfekt bli-frisk-kur med andra ord. Natten innan sov jag äntligen hos Denise också. Hade det gått längre tid hade jag nog lagt mig och sovit utanför hennes port bara för att vara nära henne på något sätt.

Linda blev som vanligt min räddare i nöden när hon erbjöd mig ett par skor. Hon är den enda som har lika små fötter som jag och tack gode gud för det. Fick låna ett par skor som jag nästan funderar på att sno, låssas tappa dem med så jag får behålla dem...

Nej nu ska jag sätta på mig tofflor och koka te och rulla in mig i täcket framför tvn och bli friskare. Jag börjar hosta igen och jag tänker INTE gå runt och hosta på nyår. Jag får ta fram honungsburken och dricka det med så min hals blir len och fin. Fotbad igen sen eftersom Linn skrev på sin blogg att varmt vatten på fötterna är värsta mirakelkuren nästan.

Otroligt nödvändigt att jag berättade allt det här för er, visst?

Känns som att världen är emot mig. Först tappar jag mina enda klackskor och sedan plånboken. Nyår kommer suga hästballe eftersom jag kommer gå barfota med ett tomt glas i handen. Lindahoe får trösta min trötta kropp inatt.

Jag hade en sådan verklig dröm inatt och jag kan inte släppa det. Jag vet att det var en dröm men jag planerar som att det var verklighet. Jag drömde om en kille, som jag gillar, och det var så bra. Så jag satt under frukosten och tänkte på hur han och jag skulle fira nyår tillsammans. För att sedan rycka till när jag inser att det fortfarande bara var en dröm. Det var en bra dröm på gott och ont. Jag fick smaka på himlen men nu är jag tillbaka i verkligheten.

Jag tror det är fredagens närhet som har fått mig att börja drömma om kärlek igen. På sätt och vis känns det bra. Jag känner mig lite mer som mig själv. Men samtidigt börjar jag nu inse hur hårt det är att vara en romantiker när man inte får någonting tillbaka.

Jag hittar någon jag tycker om och är beredd på att ge honom allt. Allt som han inte vet att han behöver. Vi ska lysa starkare än alla andra och när vi kysser varandra ska världen snurra.

Jag är 200kr och en klacksko fattigare men lika glad är jag för det men gladast är nog Temple. Jag hade en riktigt bra kväll igår trots att jag var på tippen att börja böla framåt kvällen. Men med nya kläder och goa vänner kan det inte bli annat än en lyckad kväll.

Så jag färgade utväxten idag. Hade planer på att bli brunett egentligen men nu blev det så här. Jag är lika rädd varje gång jag färgar att det ska bli gult eller att jag ska tappa det. Men håret sitter kvar och fint är det också. Saknar Linda och Denise och att umgås med dem tillsammans. Tur att jag träffar dem på fredag. Måste bara kirra lite cash (dvs pengar) tills dess. Ha det!

Jag kommentarade tidigare att GRAN-FAN hade vält och det låg krossade julkulor över hela balkongen. Jag skrev även att jag vägrade plocka up dem eftersom jag var så trött på allt som hade med julen att göra. Vad tror ni händer när jag inte plockar upp det? INGEN GÖR DET. Så idag slängde jag ut dammsugan och slog sönder alla stora bitar som hade legat där ute i två dar och dammsög upp dem. Ingen tar tag i någonting här hemma.

Plockar inte de upp min skit så ska jag fan sluta plocka upp deras. Det funkar inte att behandla andra som man själv vill bli behandlad här hemma. För ingen tar undan min disk eller dammsuger hela lägenheten eller skippar en utekväll för att ha tvättstugan.

Faaaast nu babblar jag i nattmössan igen. Jag kommer fortsätta att städa av den simpla anledningen att jag inte klarar av att gå runt i vår lägenhet när den är skitig. Plus att det oftast inte är så jobbigt att städa upp efter min pojkar (dvs storebror och far). Hörs!

Jag har ätit för mycket broccoli och har ont i magen nu. Damn you Mia som har fått mig att älska det. Jag saknar Mia. Hon är ju borta i london nu med sin syster och lever loppan.

Min käre far var på dejt igår. Och han kom inte hem förrän klockan tre på dagen idag. En lyckad träff med andra ord. Nu håller de på och pratar i telefon och pappa skrattar jättemycket. Jag tycker inte om det faktum att pappa får mer action än vad jag får. Jag börjar ju undra vad jag gör för fel? Jag kanske också ska sälja mig som Linda Rosing och vara med i ett program där vi hittar min andra hälft. Vad säger ni?

Love can help me know my name.

Jag kände att det var dags att bjuda lite på mig själv här i bloggen. Kul att 3 av 40 läsare reagerade och gav mig lite kärlek i alla fall.

Åh igår vid tre tiden, på natten, ringer Linda när hon har lämnat en hemmafest vid telefonplan. Jag kollar sl och Linda tar sig tiden och orken för att komma hem till mig. I skarpnäck. Det är inte ofta någon, förutom Linda, spontan-åker till skarpnäck bara så där. Men ingen av oss ville sova själva i natt.

Så vid halvfem möter jag upp en gråtande Linda vid tunnelbanan. Vi kommer fram till att vi hatar Kent och att han bara sjunger för att förstöra våra liv. Jag letar fram något ätbart som Linda kan få i sig och sedan efter mycket prat och flabb så kryper vi ner i sängen och sover sött.

Nu har hon gått hem för att sedan åka iväg till sin mamma i norrtälje. Det är tomt utan henne här och ingen annan är hemma heller.

JUSTE! När Linda och jag käkar frukost upptäcker jag att GRAN-FAN har vält! Så nu ligger det krossade julkulor över hela balkongen. Jag är upprörd. Och ja vägrar plocka upp dem. Pappa ringde och övertalade mig att inte slänga ut GRAN-FAN. Det där var för mig bara toppen på isberget, pricken över i, grädde på moset... Julen suger. Eller kankse inte julen i sig men förväntningarna, spänningen och stämningen. Vilken stämning? Regnet? Krossade julkulor? Dammsugarkulorna som doftar sommar? Julmusiken som inte spelas?

Nej nu ska jag ta mig en lussebulle och tvinga fram ett bättre humör. See ya.

Jag gick och köpte granen och klädde den. Jag julpyntade lägenheten förut också. Börjar känna att det bara är jag som kämpar för julkänsla här hemma. Jag känner mig bara naiv som tror att det ska kännas som när man var liten. Borde nästan slänga ut den där jävla granen och ta bort allt julpynt och låssas om som att det kommer vara vilken onsdag som helst, inte julafton.

Dags att radera lite inlägg igen. Mina "lonely nights" är inte till för att förvirra Dig. För det mesta tänker jag inte ens på att folk faktiskt läser min blogg så jag tänker inte heller på att censurera eller förtydliga vad jag menar.

Jag vet att jag har åtminstone fem vänner som jag alltid kan ringa om jag vill prata eller gråta eller bara vara tyst. Jag har även en familj som skulle gå genom eld för mig. Men ibland känns det som att jag inte kan vända mig till någon av dem. Mest tror jag att det är för att jag inte vill göra det. Vissa saker vill jag inte prata om även fast de tär på mig. Ibland gör jag det ändå och då mår jag bra. Som i lördags när Linda lyssnade.

Just nu är det så. Jag vet inte vad som är fel eller om någonting ens är fel. Jag vill berätta det för alla men jag är rädd att ingen kommer förstå. För jag kan inte prata om det. Jag förstår inte själv vad det är som händer med mig, eller inte händer. Jag vill prata med någon, med alla, men jag kan inte säga det. För jag vet inte hur jag ska säga det. Eller vad jag ska säga.

Just nu vill jag inte att Mia åker iväg. Jag vill också ta en tisdagsöl med Denise och Linda. Jag vill också sitta och fika på fåtöljen med Mickis. Jag vill vara med Emmeli och bara vara. Helst vill jag att alla ska vara samlade tillsammans. Jag vill att alla ska vara jätteglada och sitta och prata i mun på varandra och jag vill luta mig tillbaka och njuta av att jag har dem vid min sida. Jag vill att de ska märka att jag kollar på dem och vi ska skratta. Allihopa.

Sen vill jag gråta och alla ska samla sig runt mig och trösta mig. Denise ska hålla om mig, Mia ska hålla min ena hand och klämma riktigt hårt, Linda ska hålla min andra hand och stryka sin tumma försiktigt över den, Mickis ska klappa mig omsorgsfullt över ryggen och Emmeli ska pilla mig i håret. Kamma det med sina fingrar, göra små flätor eller bara lyfta små slingor och hålla i dem ett tag. Alla ska säga det de alltid säger. De rätta sakerna. De saker jag vill höra. De saker jag borde höra och de saker som är sanna.

Sen ska Mia torka mina tårar med sina tummar, Linda klappa mig över kinden med sin mjuka hand, Denise luta sig tröstande mot min axel, Mickis hämta snorpapper ur sin väska och Emmeli, åh Emmeli... Hon ska bara göra som hon alltid gör. Få mig på bättre tankar. Få mig att skratta. Och jag kommer skratta.

Men jag kommer ändå sakna den som inte finns där. Som alltid fanns där förut. Som visste att något var fel innan jag grät. Som gjorde allt det där som jag nu behöver fem personer, om inte fler, för. Jag kommer sakna det och kanske sörja ännu mer för att jag vet att det är borta, föralltid.

why can't it be the way it was,
cause you were my only, lover, and friend

Nu har jag äntligen laddat ner och lagt in ny musik i min ipod. Jag raderade alla låtar som inte var med i ett helt album, så när man bläddrar är det fint också. Pedant som jag kan vara. Det här tog mig i stort sätt hela kvällen att fixa. Men nu är det klart och jag ska se klart filmen som jag började se. Sedan imorgon ska jag luncha med Mickis (i skolan dock, men vi kan ju få det att låta lite festligare) för att sedan spendera eftermiddagen på en föreläsning om Facket(?).

Jag ska nog lyssna på min ipod innan jag somnar inatt också. Bara så ni vet.

Jag kommer på tusen saker jag skulle kunna skriva om men jag är trött på det här. Jag är trött på att inte kunna somna och då istället börja dra upp alla små detaljer jag inte tycker om med mig själv eller med mitt liv. Det är fan bara att bita ihop och göra det jag ska, eller släppa det och gå vidare.

Nej godnatt nu. I will not cry.

Ja, gårkvällen blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Emmeli kom till mig runt halvsju och då åt vi middag och fixade maskeradklädseln. Vi mötte upp Olivia och Madde vid Mariatorget och sedan bar det av mot båten på Söder Mälarstrand. Jag var den fjärde Sandy som kom och Emmeli var den tredje catwoman.

Det var sjukt kul! Vi dansade galet mycket och när vi var tillfredsställa med allt så gick vi hem. Eller jag skulle gått hem. Men när jag gick ner i tunnelbanan på Mariatorget så mötte jag Denise och Linda som var på väg till efterfest vid Gärdet. Så jag följde med dem istället och när vi återigen var tillfredsställa så åkte jag och Linda hem eftersom Denise redan hade ockuperat ett sovrum. Det tog ett tag att komma hem eftersom vi behövde köpa kaffe och bullar innan vi tog oss hem så när vi väl var i Mälarhöjden och skulle sova så var klockan 06.20. Inte illa pinkat.

Jag vaknade sedan vid halv nio kanske med den grovaste värken jag någonsin känt. I mina ben. Det var som kramp fast jag kunde inte bli av med den. Träningsvärk gånger tusen miljarder. Jag kunde inte ha benen på något sätt utan att det gjorde ont så jag försökte gå runt i Lindas rum men jag var alldeles för trött.

När Linda vaknade sedan för att gå till jobbet så tog jag en ipren och sedan fick jag skjuts hela vägen hem och då hade iprenen börjat värka så jag kunde somna igen. Nu känns mina ben som betong. De är jättevarma och det är som att lederna håller på att gegga igen eller nåt. Jävla obehagligt. Så jag rör mig så lite som möjligt. Förutom att min bror vill gå och handla nu då.

Tre troll sparka boll i en papperskorg... Jag är uttråkad och klänningen som jag ska ha på mig ikväll torkar aldrig. Den är dyngsur. Som jag. Sur. Men snart är Emmeli här. Då blir det bättre. Måste kirra middag och lockigt hår men jag glömde påminna Emmeli om att ta med sig locktång.

Meeeeeen(!), jag har nu ett kort på mig och Miranda när vi myser så jag är rätt glad ändå. Och sen är det ju maskerad ikväll. Nej usch jag skriver så osammanhängande att det nog är bäst att hoppa in i duschen nu. See ya later!

Jag har bakat lussebullar med Linda! Hade det inte varit för att Denise snott min kamera så hade jag lagt upp bilder på det. Och min outfit till maskeraden imorgon. Funderar på att ha röda läppar men det har aldrig sätt riktigt bra ut på mig. Emmeli (och Olivia?) får avgöra imorgon. Jag ska ju vara den "coola" Sandy ur Grease. Alltså när hon tuffar till sig. Och då har hon röda läppar och grejer. Hmm... Värt att tänka på en stund.

Men mamma, jag börjar fota imorgon. Om jag kommer ihåg kameran. Så hoppas inte på för mycket. Det där med att komma ihåg saker på morgonen är inte min grej.

Jag funderar på att börja fota lite mer. Jag känner att jag inte har mycket mer att skriva egentligen så jag ändrar riktning ett tag. Låter bilderna tala istället.

Vi får se hur det går imorgon. Kanske kommer passionen tillbaka eller så går jag i andras skor ett tag.

"The rules of the tag are:
· Shout out those who tagged you.
· List 6 unimportant things that makes you happy.
· State the rules and tag 5 other blogs.
· Leave a comment letting the 5 blogs know they have been tagged."

Jag blev utmanad av världens bästa Linda.

Mina svar, jag blir lycklig av:

1. Kommentarer på bloggen, jag blir löjligt glad alltså.
2. När jag inser att jag har mer pengar på kontot än jag trodde.
3. Främlingar som hälsar eller är allmänt trevliga.
4. När vänner kommer ihåg saker som "ja du sa ju för nån vecka sen att du ville ha en sån"
5. Komplimanger när man har en sån där "dålig dag"
6. Spontana presenter!


Jag utmanar: Emmeli och Mickis, alla andra är redan utmanade.

1. Hur lyckas alla ha en pojkvän/flickvän?
2. Kommer jag någonsin falla för någon igen?
3. Var finns Du?
4. Varför hoppade jag inte av lycka när jag såg att ni hade gjort slut?

Jag har fortfarande inga pengar på mobilen. Det är därför ni inte får några svar. Jag ignorerar er alltså inte! :)

Igår fyllde äntligen Ivar 18år! Och det firades med familjepizzor hos Ivar och sedan bar det av mot en krog vid medborgarplatsen, kommer inte ihåg vad stället hette... Vi var där till typ ett ungefär och jag träffade gamla bekanta från alla krog besök i somras! Mycket trevligt.

Vi avslutade kvällen som vanligt på Temple Bar och strax före tre drog jag hem. Eller jag satte mig i Mias port och väntade på henne. Jag fick sånna jävla hostattacker igår att jag helt enkelt inte pallade sitta på krogen. Så Mias port kändes som ett utmärkt alternativ!

Nu är jag trött, riktit trött. Har ätit en banan och funderar på att gå och lägga mig. Ska nog måla naglarna först. Jag saknar Denise, Emmeli och Mickis. Men på tisdag får jag träffa Emmeli och imorgon träffar jag Mickis och jag lär ju stöta på Denise också.

Ha det bra!

Hittade gamla brev jag hade skrivit till dig när jag var som kärast. Efter att ha läst dem fick jag ont i magen. För jag insåg att jag inte bryr mig längre. Det känns som allt som hände mellan oss var en film jag såg för länge sen. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände eller hur det kändes under tiden vi var tillsammans. Jag kommer bara ihåg slutet och början. Inget av de minnena är bra heller, egentligen.

Det känns overkligt. För den jag var när jag skrev de där texterna är lika död som vi. Och det är sorgligt. Riktigt sorgligt. För jag var så stark då, så självsäker och lycklig. Jag älskade mig själv för du älskade mig. Du pumpade i mig så mycket komplimanger att jag omöjligen kunde ha dåligt självförtroende och jag klarade allt för du var ju vid min sida.

Jag önskar att jag kunde vara så där utan någon annan. Jag tycker inte om att jag är så svag och osäker att jag behöver någon som håller i mig för att jag ska våga eller älska mig själv. Men framåt går jag i alla fall och ibland regerar jag världen och ibland är jag min egna slav. Men framåt kommer jag. Så jag vet att allt kommer gå bra nu. Jag är inte orolig längre och jag saknar dig inte längre. Jag vet inte om jag har gjort det överhuvudtaget eller om det var bilden av dig jag saknade. Bilden av oss och det vi delade.

Jaja, nu är det pizza dags och jag ska äta utan att tänka för jag är så jävla bäst och snyggast.

Jag var hemma från skolan idag och nu jävlar ska jag väl vara frisk till imorgon! Jag släpade mig in till stan i alla fall idag och köpte alla julklappar. Så nu är det klart. Resten av kvällen ska jag spendera i tvättstugan. Wiho! Och kanske gosa ner mig i soffan framför någon bra film. Det låter mysigt. Måset ju ladda upp inför Ivars efterlängtade artonsårsdag!

Kanelbullar, vaniljmunkar, godis, coca-cola, gurka, morötter och dipp till frukost imorse. Jag och Linda vaknar och går och handlar det på en gång. Sen kollade vi på film och, åtminstone jag, halvsov lite.

Så jag sitter här och toppsar öronen. Man måste ju vara ren när man har sådant här fint besök på väg. Hur långt får ni in den? Hihihi. Jag tycker det är obehagligt att toppsa öronen. Det kitlar och grejer.

Jag önskar mig en kepa i julklapp. En sådan som på bilden nedan eller någon annan kool. Eller hel svart. Som Mia vill ha, jag vill vara som Mia. Hon är kool. Nästan lika kool som min mamma.

---

02:46

Nämen, så ringer hon och säger att hon är ledig imorgon och kommer till mig om två timmar. Life is good.

Oj, vad rött allting blev. Bloggen är röd, jag har röda pyjamasbyxor och en röd t-shirt på mig och så målade jag naglarna röda igår natt. Sen är lingonveckan igång också. En härlig bekräftelse att ingenting växer inom mig. Tack så mycket.

Dock är mitt självförtroende väääääldigt lågt just nu. Hatar exakt allting som har med mig att göra. Sen är jag sjuk också. Min förkylning har tagit nästa steg och nu hostar jag och nyser istället för att vara så där härligt hes. Jag har huvudvärk och min kropp är helt seg efter att ha sovit hela dagen.

Jag behöver choklad. Mörker och trasiga speglar.

Min mamma är kool. Bara så ni vet. Hon ska ha releasefest för sin bok. Det ni! Har ni skrivit någon bok, va?