.

Igår kväll. Rättelse: Igår natt. Kunde jag inte somna. Sömnlösa nätter gör mig matt. Det är under sömnlösa nätter jag tänker på allt som kunnat vara. Under sömnlösa nätter känns det som att jag känner allt. De hårda orden som hämningslöst spottats mot min hud. Brännande beröringar under falska förhoppningar.

Jag ser mig själv som trasig. Varje gång någon sårat mig, eller lämnat mig, har det lämnat sådana tydliga spår på min själ. Varje gång jag har sårat, eller lämnat, någon har det blivit ännu tydligare spår, ännu djupare sår. Det är så lätt att förlåta andra för deras misstag men att förlåta mig själv... Det är det som tär på mig mest. Det som får mig att hata mig själv under sömnlösa nätter. Det som får mig att vilja slå mig själv så hårt att det svartnar för ögonen.

För hur förlåter man sig själv? För de gånger man såg vad som skulle ske och lät det hända. För de gånger man i ren envishet låtit en vän lida för att inte vika sig för sanningen. För de gånger man sårat någon bara för att man själv är förstörd.

Det är sömnlösa nätter som får mig att undra om allt är värt det. Att jag vid artonårsålder känner att här tar det slut, nu orkar jag inte mer.

Nej, sömnlösa nätter skrämmer mig. För jag blir någon jag verkligen inte vill vara, eller är. Det får mig att känna för mycket. Får mig att vika mig dubbelt, hulkandes, i fuktiga lakan. Får mig att ifrågasätta självklarheter och tveka på gamla beslut. Det får mig att frysa fast det är alldeles för varmt. Får mig att sakna att ha någon bredvid mig som plockade upp alla bitar som föll. Under sömnlösa nätter.  

Det spelas upp som en film under ögonlocken. Det känns lättare att skylla på dig, hata dig för att du krossade mig. Det känns lättare att tro att det var du som förstörde vår saga. Att det var du som pissade på det vi hade byggt upp. Det känns lättare att hata dig för att du slutade älska mig. För att du gick vidare som om vi aldrig betytt något för varandra. Fast jag vet ju att jag lämnade dig långt innan du lämnade mig. Jag var självisk, korkad. Tog dig för givet och trodde att jag kunde bete mig hur som helst utan att du skulle ta skada av det. Kanske är det väl sättet det hela skedde på som har fått mig ur balans. Som fick hela min värld att rasa och fick mig att bygga upp någon slags meningslös mur som skulle skydda mig från allt ont men istället lämnade mig bortkopplad från allt gott.

När man vaknar efter en sömnlös natt känns allting ganska diffust. Som att man går omkring i cirklar i en tät dimma. Man skrattar lite högre, lite lättare, för att kväva tankarna som hållit en vaken. Man pratar lite mer, ler lite större, för att ingen ska se att man under natten gick mitt itu. Att man slitit ur sitt hjärta och spenderat de vakna timmarna med att försöka komma på vad det är för någon knapp man ska trycka på för att sluta känna allt. För att sluta må så jävla dåligt. För att släppa det som varit och njuta av ovetskapen av vad som kommer ske längre fram. För att åtminstone kunna gå en månad utan att skriva sådant här.

Låt som spelas på repeat: Pink - Glitter In The Air

Jag har varit lite sentimental på sista tiden och nu fick jag för mig att tända ett ljus för varje person jag saknar. Alltså inte bara de som har dött utan vänner man tappat kontakt med och sådant. När jag började tända ljusen insåg jag att jag inte har tillräckligt med ljus i mitt rum. Listan blir lång om jag ska rabbla upp alla jag saknar.

Det är konstigt det där... att sakna menar jag. För vissa personer, som Alice eller Tilda, saknar jag så mycket att det nästan bränner i kroppen. Kanske är det för att de förändrade mig så pass mycket, lärde mig så mycket. Och båda två försvann så plötsligt ur mitt liv.

Så nu sitter jag i alla fall i mitt rum, med alla ljusen tända, och tänker lite på dem jag älskat. På vad de har gjort för mig och hur jag har lärt mig av dem. På hur det kommer sig att de inte längre är med och hur allting kändes då.

Frukt. Jag har förälskat mig i frukt. Har ätit päron, banan och mandarin idag. Det är allt vi har hemma. Hade jag orkat gå ut i rusket hade jag köpt ännu mer. Kanske mango eller blodgrape. Synd att det inte är sommar för jag är väldigt sugen på stroppar (jordgubbar alltså). Mm, det här var ett givande inlägg... Visst?

Jag längtar efter dig också, kära mor.

Tänk vad en promenad och sedan en kopp te kan göra för själen. Nu är jag redo att gå vidare. Just nu i alla fall.

Jag har ju då blivit utmanad av Hedda.

Regler;
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

1. Jag är grovt rädd för sopnedkast och dammsugare.

2. Jag har en tendens att falla för killar som redan har en flickvän.

3. Jag kan inte gå och dricka samtidigt.

4. Medan någon pratar kan jag drömma mig bort och tänka på helt andra saker. Det handlar inte om att jag är uttråkad eller samtalsämnet inte intresserar mig... jag har helt enkelt ingen förmåga att kontrollera min tankar eller tankegångar.

5. Allt som glittrar fascinerar mig

6. Prylaffärer gör mig upphetsad.

7. Jag säger "vid det här lagret" istället för "vid det här laget" (laget låter helt enkelt fel, lagret faller mycket lättare på tungan) 

Jag utmanar:
1. Denise
2. Mia
3. Emmeli
4. Linda
5. Emma
6. Jon
7. Omoral! Även kallad Sebbe.

Nu äntligen har jag skickat in den där jävla artikeln till svenska läraren. Hoppas den inte är allt för dålig. Vi skulle skriva en artikel som att vi hade suttit med i rätten när Shylock kräver sitt skålpund kött (ur Köpmannen i Venedig). Först och främst har jag nog aldrig läst en artikel som beskriver en rättegång och sen är det typ omöjligt att förstå vad som står eftersom det är gammelsvenska och grejer. Men ett G borde jag väl få för det åtminstone? Nu har jag skickat den i alla fall och så ska jag lämna tillbaka boken imorgon. Några saker jag kan stryka på min att-göra-lista. Sen hade jag ju tvättstugan idag också, den tog slut vid 22 och sedan dess har jag knåpat på min artikel. Jag har börjat se på en film som faktiskt verkar bra men den lär jag ju inte hinna se eftersom klockan redan är elva och jag ska upp klockan 06.00 imorgon. Hah, vem försöker jag lura? Jag kommer ju kolla på den ändå och sedan kommer jag antagligen skjuta upp mitt besök i duschen en dag till. Undra hur lång tid det tar innan jag börjar lukta? Filmen kommer först, sedan kan jag ta tag i min hygien.