f u

Jag kollar min vanliga runda av bloggar och inser plötsligt... jag kan inte skriva.

my door's allways open, you can come anytime you want

Jahapp, snart bär det av mot gotlands kullerstenar. Eller nåt. Ska bli himla härligt att komma bort från allting. Vara med mamma och bara ta det lugnt. Funderar som vanligt på att stänga av mobilen under hela gotlandsvistelsen men jag tror inte jag klarar att ha den avstängd i över en vecka. Plus att jag måste kunna få tag på Emmeli och Hanna är som kommer vara där också. Hoppas verkligen att jag kan träffa dem!

Pappa är inte hemma ikväll så jag har gjort min egna middag ("grillad" lax och ris, way to go Zabina!) och ätit den tillsammans med katterna. Det är som att se in 50 år i framtiden. Alone with the cats. Nej, efter allt som har hänt med de här katterna är jag inte alls sugen på att skaffa något slags husdjur alltså. Pappa och jag har det bra som det är.

Jaja, känner mig uttråkad och katterna sover. Kanske ska skaka liv i dem. Eller duscha. What to do, what to do? Jag saknar miss Génetay.

i weren't suppose to be without you

Har haft Maroon5 - She will be loved på repeat hela dagen. Jag saknar dig.

en hård dag på jobbet

Jag besökte Linda på hennes jobb idag på Fåfängan. Folk trodde jag jobbade där eftersom Linda hade satt mig i arbete. Torkade bord och plastade in all mat och gott som var över. Så man kan ju nästan säga att jag har jobbat i sommar. Min lön var två glas cola, en äppelpaj och vatten. Fick blöta skor på köpet också när Linda skulle skrubba golvet. Det var himla trevligt faktiskt. Jag tyckte om att kolla på Linda när hon jobbade och slet!

Nu ska vi somna till True Blood. Sov gott alla änglar! Hihi.

jag saknar min emmeli


sad but true

Jag läste igenom min dagbok och hittade en sån himla fin text. Antagligen berör den väl inte er så som den berörde mig men jag skriver den här i alla fall. För den fick mig att minnas saker jag hade glömt bort. Saker som kärlek. Att vara kär. Kan ni tänka er att jag hade glömt bort hur det är? Jag som alltid levde för kärleken förut. Tack för den, Jon! Nog om det. Jag skrev det här den 26 Juli 2008, alltså 26 dagar efter att vi (läs: Jon) gjorde slut (läs: lapp på köksbordet). Jag var på landet med mamma över en så kallad "släktträff".

Jag vet precis vad vi skulle göra om du var här tillsammans med mig. Vi hade hållt varandra i hand, kysst varandra så fort vi fått chansen. På nätterna hade vi skedat här i 80 sängen och värmt varandra. Idag på badet hade vi tramsat och flamsat åt att jag är så rädd för vatten. Du hade hållt om mig när jag blev rädd och du hade visat mig dig kärleksfulla leende och just där hade jag sagt: Åh, vad jag älskar dig! Du hade sagt att du älskade mig sen hade jag kysst dig och puttat ner dig för klippan och du hade dragit ner mig i fallet.

Kanske skulle vi ha småtjaffsat lite grann men sedan glömma bort det lika fort som det startade. Kanske skulle vi just nu gå runt på en liten kärleksfull promenad, hand i hand.

Jag hade visat dig allt! Babblat på om alla minnen och hur annorlunda det är från när jag var liten. Du hade lyssnat och varit lite småblyg. Så där som du blir när du inte är i dina kvarter. Lite artigare och vuxnare och jag hade varit barnslig och full av liv. Jag hade älskat dig mer än någonsin och jag hade sagt det till dig och du hade kysst mig och sedan kramat mig länge och hårt. För du gjorde så när du var lycklig.

Flera sidor framåt skriver jag direkt till Jon. Skriver som att jag pratade med honom. Jävla sorgligt att läsa. Många gånger avslutar jag texterna med "Hjälp mig". Jag fastnade för en del här också. Jag orkar inte fungera just nu. De ogråtna tårarna gör mig så tung att det är plågsamt att le. Vart är jag?

tålamod

De underbara katterna (läs djävlar) har kissat ner hela lägenheten. Så ikväll ska jag och moppen dansa vals! Känner mig som askungen. Katterna är mina elaka styvsystrar som låter mig städa upp deras skit. Eller ja, piss. Sisseliss spydde lite också, som grädde på moset liksom.


det går bra nu

Hanna är påväg hit nu! Har ätit alldeles för mycket hos mamma men jag får se till att lyckas äta lite av allt gott jag har köpt till kvällen. Och imorgon är det bara att gå upp i ottan för att åka hem till Linda och städa hennes lägenhet. Förstår inte ens hur den kan bli skitig när det knappt finns någonting i den. Eller aa, förutom alla kläder. Nu är det snart dags att knata ner och möta Hanna och gå iväg och hyra film. Mysigt värre. Vill få tag på Mr Treskow också men han dissar både mig och Hanna numera. Konstig karl det där. Nu står katten framför datorn så jag ser ingenting. Gotta go!

you know that i could use somebody

Är man helt dum i huvudet om man tycker en animerad kille är snygg?

Jim Hawkins i Skattkammarplaneten

saturday night

Synd att det är så himla mörkt ute för jag har sån lust att gå ut och springa. Men jag och mörker går inte ihop. Inte jag och springa heller egentligen. Men det bara kitlar i benen hela tiden. Kan inte sitta still! Kanske är det sockerkick av all cola? Katterna är galna också. Jag vågar inte sätta ned fötterna för då blir jag väl attackerad. Tur att man har datorn i alla fall! Och batman på tv. Mmm...

that part of me is gone now, and i won't miss it at all

Känner för att skratta högt. Riktigt högt. Känner för att sprattla med benen och skrika.

Det tog mig ett år att radera dig. Ett helt jävla år. Men nu är du så jävla borta.


you just gotta love it

och vem tror ni klampar in här? Fröken Linda Oreskovic, mina damer och herrar. Perfekt tajming som alltid. Med en lätt fylla och världens leende.

release me

Jag tänker vänster men går höger. Allting snurrar runt i huvudet. Måste, vill och kan. Vill inte, kan inte, måste. Vill, kan inte. Känner för att slå mig hårt. Smälla igen dörren på min fot. Borra in nycklarna i tiningen. Smärtan gör mig fokuserad. Får mig att se klart. Men jag kan inte. Jag behöver någon som tar tag i mig. Säger: Gör det! Gör så! För jag kan inte. Allting rinner ur händerna på mig. Jag fortsätter att springa även fast jag skriker stanna. Även fast känseln är borta och jag har blodsmak i munnen. Inte ens när jag sover slipper jag undan. Jag drömmer om det jag inte gör. Om allt jag borde göra. Om det jag inte kan göra.

Jag vill bara släppa allt. Släppa alla tankar. Göra raka motsatsen till vad jag gör. Jag vill göra det jag vill. Jag vill göra det jag kan. Jag vill tappa kontrollen. Bryta mitt mönster. Slå mig fri. Det är helt ologiskt hur jag kan känna mig fånge i mig själv. Jag har förmågan att göra precis vad jag vill, när jag vill. Men jag kan inte. Det går inte ens att förklara. Det är som jag är fastbunden. Omringad av ett statiskt fält. Jag bränner mig så fort jag sträcker ut handen. Så fort jag försöka nå det jag vill ha så bränner jag mig. Blir tvungen att backa bakåt och se det försvinna. Slå mig. Få mig att tappa kontrollen.

på äventyr med mina nyfunna vänner och mickis

Igår släpade jag mitt arsle till hökarängen där Mickis var på hemmafest. Hade ingen lust att göra någonting egentligen eftersom alkoholen från kvällen innan inte ens hade rensats ur. Men så fort jag såg Mickis och Chengan knata mot mig så var jag back on track. Det var inte en särskilt ansträngande kväll heller. Vi kommer dit och Mickis hade redan lyckats få snea blickar från "kossan i svart". I stort sätt hela sällskapet sitter framför tvn och lyssnar på konstig musik och någon snubbe som dansar fett flummigt. Och alla skrek och tyckte det var skitkul. Själv stod jag på balkongen och smuttade på mitt vin och kollade på en live porrfilm. Mickis och Alex äter verkligen upp varandra vart dom än är. Sedan blev det ett besök till Donken och när vi kom tillbaka från det så hade i stort sätt alla gått hem. Så då tog vi över soffan och kollade på världens hetaste breakdance:are(?). På nåt vänster lyckades vi sedan byta lägenhet och kollade på boxning och sköt varandra med softair guns. Ett besök till bastun där jag ofrivilligt näckade eftersom Mickis tappade min handduk. Somnade sedan till att Mickis pillade mig i håret och skedandes med Chengan.

Och nu är jag hemma med två nya skavsår och fyra skjutmärken på magen och ett halvt huvud. Tror den andra halvan ligger kvar på Baba Sonic sen i onsdags.

Försökte fotografera skjutmärkena men det ser ut som min navel är ett svart hål...

going up

Vilka dagar det har varit nu på sistone. I onsdags var jag ute på Baba Sonic med Mia och träffade Fjodor som bjöd mig på öl och pratade om sig själv konstant. Sprang ifrån honom två gånger under den kvällen. Vaknar upp dagen efter i Mias otroligt sköna säng och går iväg för att möta upp Emmeli och åka ut till hennes land. Vi grillade och hade det hur mysigt som helst. Fram tills Nolle visade snoppen - då åkte vi hem till mig och grillade istället. Så igår var det utgång igen. Linda, jag och Jenka gjorde staden osäker. Jenka erbjöd mig en drink om jag gick upp och startade det tomma dansgolvet. Sagt och gjort . Jag gick ut och gjorde det jag gör bäst - skämde ut mig själv. Träffade Alex som bjöd mig på vodkalime och champange. Sprang sedan där ifrån gråtandes när alkoholen slagit till. Satt utanför blodcentralen och viskade efter Linda. Hon hörde mina böner och kom som den ängel hon är.

Och idag har jag tagit flera djupa andetag och älskat mig själv och mitt liv.

along came the dragon

Kakorna är uppätna, colan är slut sedan länge, boken är läst, femte säsongen av sex and the city är avklarad men jag är fortfarande rastlös och inte alls redo för att gå och lägga mig. Satt i fönstret ett tag och skarpnäck sover. Jag borde göra detsamma men ensamheten är påtaglig inatt. Nallen jag fick av Jon stirrar på mig från fönstret med sitt självbelåtna leende och påminner mig att jag sover ensam med två täcken och fyra kuddar.


Fan vad det tar på krafterna att påminna sig själv att man trivs med ensamheten. Jag älskar att allting är upp till mig och att det jag gör bara påverkar mig. Nej, jag orkar inte. Jag orkar inte försöka övertala mig själv att det är så här det ska vara. Jag behöver bara någonting. Något så litet som en hand på min höft eller någon att luta sig mot när man står i matkön. Jag vill också bli nervös och förbannad när han inte svarar på ett sms eller ringer som han har sagt. Jag vill också berätta för mina vänner att han sa att han var kär i mig. Jag vill också sakna honom när han är bortrest eller på festival. Jag vill också kolla på film med honom och hans mamma.

Nej, inatt trivs jag inte med att vara ensam men om någon timme när solen går upp är jag på rätt spår igen. No harm done.


officially alone

Kan konstater att jag nu är officially alone. Linda har Marcus, Mickis har Alex, Denise har Andreas, Emmeli har Joel, Mia har Magnus, mamma har Lasse, Sanna har Tim, pappa har några stycken. Får ta och skaffa nya vänner och ny familj. Eventuellt flytta in hos bror min så kan vi vara ensamma tillsammans istället. Måste verkligen försöka komma ihåg att jag faktiskt trivs som det är nu. Jag trivs med att vara singel. Men det är svårt att uppskatta det när alla andra är så kära och glada. Och tillsammans.

Observera svärdet i hjärtat på nallen under.

tog mig bara 2 timmar att ta mig hem

14.02 kommer jag och Linda ut ur porten i fruängen och jag ser min buss till skarpnäck åka förbi. Nej, jag springer inte. Missar den och åker tunnelbana med Linda till slussen istället. Tar farsta tåget till skärmarbrink eftersom det är 20min-trafik till skarpnäck och det är roligare att vänta i skärmarbrink (om det någonsin är roligt att vänta). Vad jag inte inser är att man numera måste gå över till andra perrongen för att ta skarpnäck tåget. Kollar upp från min bok och ser skarpnäck-tåget åka iväg - från andra sidan. Så istället för att stå som en idiot i 20 minuter till så bestämmer jag mig för att gå några hållplatser så jag inte behöver vänta lika länge. När jag är 5 min från björkhagen ser jag ytterligare ett skarpnäck-tåg åka förbi. 10 minuter senare forsar regnet ner och jag går raskt (nej, jag springer inte) till kärrtorp för att ta skydd. Får vänta i 7 minuter på skarpnäck tåget och står där som en blöt idiot istället. Sätter mig sen droppandes på tåget bland alla torra idioter som var smarta nog att vänta på tåget på plattformen. Kommer sedan hem, 16.02, både dyngsur och sur med 4 nya skavsårsblåsor. Life is awesome. Nu ligger jag i sängen med ett glas cola och snart Sex and the city. För tillfället har jag inget mer att klaga på. Jag hatar SL.

so what's up?

Dagen har spenderats på ikea med Linda. Spenderade bara pengar på bigaråer (eller hur det kan stavas). Och pastasallad. Och en halv drink. Känner att mina pengar bara försvinner till allt käkande. Har inga pengar att göra av med från början egentligen. Jag har hjälpt Linda storstäda lägenheten. Hon mutade mig med en lunch tidigare i veckan och sedan nu betalade hon halva drinken vi tog som belöning när vi var klara. Hon borde veta att jag inte behöver mutas för att städa. I'll do it for free.

Just nu är Linda i duschen men sen ska vi väl krypa ner i hennes nyköpta lakan och kolla på någon serie. Eller sätta oss ute på balkongen med te och filtar och prata om Marcus (hennes båååjfrääänd). Imorgon jobbar hon så då blir det hem till SATC (sex and the city) igen. Och älskade Mickis måste jag träffa snart också! Synd att det inte är fint väder så man kan åka och bada, eller grilla som hon tjatar om hela tiden. Får ta och styra upp det här!

Sometimes love comes aroung and it knocks you down. Just get back up when it knocks you down, knocks you down


Efter min promenad i spöregnet.

dress me up

Jag köpte en klänning till min mammas bröllop och jag var säker på att den bara skulle bli använd då. Men jag är kär. Jag har haft på mig den varje dag, under något tillfälle, sedan jag kom hem. Jag har på mig den nu och funderar på att sova med den också. Tyvärr har jag lyckats slarva bort min favorit ring - de hade varit så fina tillsammans.

bara så ni vet

Jag vill bada bada bada bada. Men jag är sjuk sjuk sjuk och det är dåligt väder.


RSS 2.0