överskattat
Valborg. Jag tycker hela grejen känns lite överskattad och uttjatad. Jag, Mia, Jonas och Sebbe sitter i mitt vardagsrum och kollar på 2 and ½ men. Inte mig emot faktiskt. Jag skulle inte ha nåt emot att bara sitta här hela kvällen. Men när Denise har gjort sig i ordning ska hon höra av sig och då ska vi röra oss in mot söder. Kanske hittar vi någon mysig eld eller fest, eller så åker jag hem till mitt vardagsrum igen.
Glad Valborg i alla fall, om man nu kan säga så.
Glad Valborg i alla fall, om man nu kan säga så.
update
Nu har jag laddat upp nådra av de 250 bilderna jag hade från Gotland. Det var ingen skola idag heller... Min klass hade Nationella i engelska A så vi fick åka hem igen. Jonas och jag mätte friggeboden och sedan åkte vi hemåt igen. Jonas till Älta och jag till Skarpnäck. Nu kollar jag på American Dreamz och käkar karameller. Måste nog äta lunch också. Sedan ska jag åka hem till Mattias på middag och sedan iväg för att sova hos Denise.
Bilder från Gotland
måndag och ledig
Igår kväll vid halv tio kom jag äntligen hem efter att ha rest i över sju timmar. Först buss sen båt sen pendeltåg, sen byta pendeltåg för att sedan åka buss igen. När jag kom hem stod det en överväldigad pojkvän som sprang fram och kramade och pussade mig innan jag ens stängt dörren. Pappa fick sig en bamsekram också, så fort jag hade kissat.
Gotland var helt underbart. Vi hann med allt kändes det som även fast vi bara hade en dag på oss. Jag fotade som en idiot fram tills min kamera dog mitt under lördagen (och självklart hade jag med mig allt och lite till - förutom laddaren till kameran). Men min kära mobil fick ta över och jag har ganska väldigt många bilder nu. Allt ska föras över till datan och några laddar jag väl upp här, så ni får se hur fint det var där nere.
Man önskar ju att man kunde fånga ljud och dofter på bild. Framför allt dofter. Det luktade så härligt där nere. Så rent och somrigt. Nyklippt gräs och frisk luft och blommor och så hör man alla möjliga fåglar kvittra - överallt och hela tiden.
Oslagbart. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera denna helg. Perfekt helt enkelt!
Gotland var helt underbart. Vi hann med allt kändes det som även fast vi bara hade en dag på oss. Jag fotade som en idiot fram tills min kamera dog mitt under lördagen (och självklart hade jag med mig allt och lite till - förutom laddaren till kameran). Men min kära mobil fick ta över och jag har ganska väldigt många bilder nu. Allt ska föras över till datan och några laddar jag väl upp här, så ni får se hur fint det var där nere.
Man önskar ju att man kunde fånga ljud och dofter på bild. Framför allt dofter. Det luktade så härligt där nere. Så rent och somrigt. Nyklippt gräs och frisk luft och blommor och så hör man alla möjliga fåglar kvittra - överallt och hela tiden.
Oslagbart. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera denna helg. Perfekt helt enkelt!
Changes
Nu har jag återigen ändrat bloggen och jag kollar samtidigt på Ghost Whisperer och dricker vatten. Jag lagade mat idag eftersom pappa var helt utslagen när han kom hem från jobbet. Det blev korvstroganoff och det är så himla gott! Jag tröttnar nog aldrig på det alltså och jag kan äta hur mycket som helst. Jag hade köpt baguette till också, vilket var väldigt bra eftersom jag råkade göra lite för lite mat men med brödet blev alla mätta.
Imorgon bär det av till Gotland och det ska bli så skönt! Synd att det bara är en helg men det är ju kul ändå. Det ska bli skönt att bara få vara med Emmeli också. Jag har inte varit ensam med henne på evigheter känns det som. Det är så jobbigt för jag har liksom redan packat (gjorde det redan igår) så nu har jag inget kvar att göra förutom att vänta. Men jag går väl och lägger mig snart eller så och sedan ska jag iväg till Emmeli runt klockan två.
Jag tror inte att de har någon dator där uppe, eller jag hoppas att de inte har någon dator där uppe, så bloggande lär vara rätt stilla fram tills på måndag. Jag skriver väl kanske något vettigt innan jag åker imorrn eller så. So long, lovers!
Imorgon bär det av till Gotland och det ska bli så skönt! Synd att det bara är en helg men det är ju kul ändå. Det ska bli skönt att bara få vara med Emmeli också. Jag har inte varit ensam med henne på evigheter känns det som. Det är så jobbigt för jag har liksom redan packat (gjorde det redan igår) så nu har jag inget kvar att göra förutom att vänta. Men jag går väl och lägger mig snart eller så och sedan ska jag iväg till Emmeli runt klockan två.
Jag tror inte att de har någon dator där uppe, eller jag hoppas att de inte har någon dator där uppe, så bloggande lär vara rätt stilla fram tills på måndag. Jag skriver väl kanske något vettigt innan jag åker imorrn eller så. So long, lovers!
Ännu mer bilder
Utgång i lördags
Vad är det med mig och sovande människor?
När vi mötte Amerikanen Tommy och kastade "pickles" på McDonalds
Bilder från skolan
Vad är det med mig och sovande människor?
När vi mötte Amerikanen Tommy och kastade "pickles" på McDonalds
Bilder från skolan
Liten insyn i min vardag
Nu kommer jag med lite bilder från tjejkvällen...
och när jag pluggade med Mia och Jonas
och när jag pluggade med Mia och Jonas
Vad vill jag få fram egentligen?
Jag vill, på något sätt, rädda alla mina vänner. När det händer något allvarligt eller de gör saker som de inte borde göra, som inte är bra för dem, då vill jag kunde fixa det så att alla mår bra igen. Det är som när jag ser gamla, förfallna, hus... jag önskar alltid att jag hade pengar nog att köpa det och rusta upp det igen. Så att det är lika fint som det var när det var precis nybyggt.
Jag blir väldigt förbryllad när jag märker att jag inte kan göra något för dem. Det är ju inte alltid det hjälper att säga till eller försöka ordna det för ibland måste man ju lära sig av sina egna misstag plus att det är ju faktiskt det bästa sättet att lära sig.
Jag menar inte att jag är värsta perfekt och ser ner på er. Ni som känner mig vet att jag är långt ifrån felfri vad gäller mitt sätt att vara eller bete mig. Ni vet även att jag inte är dömmande eller rättande och avgudar alla mina vänner. Ni är felfria. Men ibland sätter ni er själva i situationer som inte är bra för er. Som får er att må dåligt och tappa fokuseringen.
Jag vill lösa allt. Jag vill lösa världsproblem och ornda fred i världen. Jag vill att alla fattiga människor som svälter ska kunna få sig en rejäl måltid och rent vatten och en hel natts sömn i en stor, varm och skön säng. Jag vill att det där lilla förfallna huset ska få känna sig lika praktfullt som David Beckhams lyxvilla.
Jag vill se mig själv som en sådan person som alltid sätter andra i första hand. Jag vill vara en sådan person. Och många gånger går jag och lägger mig på kvällen och känner att jag har alldeles för många bollar i luften. Men det jag gör är inte tillräckligt eftersom mina vänner fortfarande lider eller är plågade av det ena eller det andra.
Jag blir väldigt förbryllad när jag märker att jag inte kan göra något för dem. Det är ju inte alltid det hjälper att säga till eller försöka ordna det för ibland måste man ju lära sig av sina egna misstag plus att det är ju faktiskt det bästa sättet att lära sig.
Jag menar inte att jag är värsta perfekt och ser ner på er. Ni som känner mig vet att jag är långt ifrån felfri vad gäller mitt sätt att vara eller bete mig. Ni vet även att jag inte är dömmande eller rättande och avgudar alla mina vänner. Ni är felfria. Men ibland sätter ni er själva i situationer som inte är bra för er. Som får er att må dåligt och tappa fokuseringen.
Jag vill lösa allt. Jag vill lösa världsproblem och ornda fred i världen. Jag vill att alla fattiga människor som svälter ska kunna få sig en rejäl måltid och rent vatten och en hel natts sömn i en stor, varm och skön säng. Jag vill att det där lilla förfallna huset ska få känna sig lika praktfullt som David Beckhams lyxvilla.
Jag vill se mig själv som en sådan person som alltid sätter andra i första hand. Jag vill vara en sådan person. Och många gånger går jag och lägger mig på kvällen och känner att jag har alldeles för många bollar i luften. Men det jag gör är inte tillräckligt eftersom mina vänner fortfarande lider eller är plågade av det ena eller det andra.
Så vad göra..?
Snilleblixt
Det slog mig just nu, när jag sitter och skriver ergonomi-uppsatsen där jag "intervjuar" min mamma, att jag skulle kunna skriva en hel bok om min mamma, eller ja... en artikel åtminstone. Hon har gjort så mycket i sitt liv, i mitt liv framför allt, som jag verkligen beundrar och respekterar. Det är lustigt hur ens mamma kan gå från den där häxan man tyckte hon var (och pappa) när man var tonåring till något nästan gudomligt.
I wanna get high! High on love!!
Idag ska jag vara kärleksfull mot alla som kommer i min väg.
Min tisdag
Jag startade dagen med en rejäl frukost! Havregrynsgröt och två rostade mackor med skinka och tomat. Anledningen till att jag skriver det är för att jag dels väldigt sällan äter frukost och att jag även inte har haft någon aptit på väldigt länge. Lunch åt jag också, hela tallriken PLUS sallad.
Idag var det dagen då jag hade mitt första teoriprov om byggmaterial. Jag svarade på alla frågor och kunde de utan och innan men grejen var den att det materialet som jag och Jonas hade pluggat på inte var rättat så jag fick några fel ändå eftersom de svararen jag letat upp i böckerna var felaktig. Väldigt irriterande...
Denise och jag var barnvakt åt Ina, världens bästa Ina, idag och det var hur skönt som helst. Även fast båda var sjuka. Jag mötte upp Denise och bebis vid södrastation och sedan var vi ute och gick och lekte i typ en timme (Linda tittade förbi också, lika fin och älskvärd som alltid).
Det var jätteobehagligt när vi åt middag för Ina har hostat så mycket så hennes hals har svulnat upp vilket resulterade i att hon inte kunde svälja maten och tillslut kräktes hon upp det. Stackars liten... Men efter att Denise hade tvättat av henne var hon lika glad som alltid.
Nu är jag hemma hos Denise och vi har varit och handlat matsäck och choklad. Chokladen är slut och jag är fortfarande sugen på det men nu börjar Desperate Housewifes så det är ju alltid något. (Fast jag är tacksam för den chokladen jag fick. Den var faktiskt mumsig - kitkat ni vet).
För övrigt ska jag till skolan imorgon även fast jag egentligen är ledig. Är inte det bra eller vad? Fast jag kom att tänka på att jag ändå inte kommer få någon närvaro även fast jag kommer vara i skolan från 9-15... Hm.
Min mamma är nog bäst ändå
Tänkte bara skriva godnatt till de som läser så här sent. Och att mamma har så rätt! Varför bli sur för att man inte får åka med bussen när det faktiskt är skinande sol ute? Själv har jag varit ute mer än vad jag brukar och satt till och med och solade med Jonas och Sebbe på balkongen. Jag har även pluggat inför provet imorgon och jag är rätt säker på att det sitter nu OCH jag har skickat mitt CV och personligt brev till åtta stället (eller tre hitills - måste köpa frimärken och posta de fem andra). Bra dag. Nu ska Jonas få förhöra mig en sista gång sedan ska jag sussa sött. Godnatt, mina kära.
JA!
Jag ska till Gotland på fredag - na na na na na na!
Förklaringen
Det blev en väldigt lyckad helg, därav min lycka. Fredagen började med sovmorgon och sedan hem till Mia för att äta middag och umgås. Runt sju åkte vi vidare till Mattias och kollade på The Signal och efter det åkte vi till midsommarkransen där Elias hade fest. Där mötte vi världens roligaste kille som även var amerikan. Tommy hette han och jag tror inte att jag och Mia var de enda som vek oss av skratt i den där tvåan.
Vi låg hemma hos Mia i bäddsoffan runt halv fyra som är beviset på en väldigt lyckad kväll. Vi satt på McDonalds och kastade "pickles" på glas rutan med Tommy och David och hade det hur kul som helst.
Lördagen bestod av tjejkväll med Mia, Denise och Emmeli. Vi började kvällen med att hyra en film som vi inte ens såg på eftersom den var allt för obehaglig. Istället kollade vi på Fantomen på Operan och Moulin Rouge. Sedan var det dags för utgång! Vi åkte till enskede gård där Mias kompis Chelle (Linn) bor. Det var himla trevligt med sköna människor. Vi åkte väl därifrån efter en-två timmar ungefär. Linn var ganska så sliten och vi var inte heller på topp humör så därför kände vi att vi kunde åka hem. Vi gick faktiskt till Gullmarsplan därifrån. Det var inte så himla långt, tog väl en kvart ungefär.
Det brann! Det brann på Gullmarsplan! Först såg vi polisbilar (men dä få man ba göe om man ä vip) och sedan rök och sedan orange rök och sedan eld! Allihopa försökte fotografera men våra mobiler hade för dåliga megapixlar. Hem kom vi och skönt var det att krypa ner i sängen med Mia legandes brevid mig och Emmeli och Denise nere på madrasser på golvet. Så lycklig jag var då när jag såg de ligga där, helt trött och nöjda.
Idag har jag bara varit hemma. Läst lite inför provet på tisdag och kollat på massa tv program och filmer. Imorse såg vi två skräckfilmer! Ingen var typ särskillt bra... Jag har storstädat idag också. Drog till och med ut alla möbler så jag kunde dammsuga bakom dem.
Nu är Jonas här och vi ligger och kollar på "En Callgirls dagbok" - fast jag kollar ju inte. Pappa är med också och Mattias har varit här. På middag. Men nu har han åkte hem eftersom han jobbar imorrn.
Jag är glad för att min helg var så bra och jag stod verkligen i duschen och log sådär fånigt. Grejen är bara att jag har varit lite smått illa mående hela dagen... Vaknade även mitt inatten förut och var helt säker på att jag skulle kräkas, men det gjorde jag inte. Får se hur det blir nu ikväll. Jag kanske bara har ätit för onyttigt på sista tiden. Min kropp, mage framför allt, är ju rätt kinkig och brukar säga ifrån ganska snabbt.
Ha det bra!
Vi låg hemma hos Mia i bäddsoffan runt halv fyra som är beviset på en väldigt lyckad kväll. Vi satt på McDonalds och kastade "pickles" på glas rutan med Tommy och David och hade det hur kul som helst.
Lördagen bestod av tjejkväll med Mia, Denise och Emmeli. Vi började kvällen med att hyra en film som vi inte ens såg på eftersom den var allt för obehaglig. Istället kollade vi på Fantomen på Operan och Moulin Rouge. Sedan var det dags för utgång! Vi åkte till enskede gård där Mias kompis Chelle (Linn) bor. Det var himla trevligt med sköna människor. Vi åkte väl därifrån efter en-två timmar ungefär. Linn var ganska så sliten och vi var inte heller på topp humör så därför kände vi att vi kunde åka hem. Vi gick faktiskt till Gullmarsplan därifrån. Det var inte så himla långt, tog väl en kvart ungefär.
Det brann! Det brann på Gullmarsplan! Först såg vi polisbilar (men dä få man ba göe om man ä vip) och sedan rök och sedan orange rök och sedan eld! Allihopa försökte fotografera men våra mobiler hade för dåliga megapixlar. Hem kom vi och skönt var det att krypa ner i sängen med Mia legandes brevid mig och Emmeli och Denise nere på madrasser på golvet. Så lycklig jag var då när jag såg de ligga där, helt trött och nöjda.
Idag har jag bara varit hemma. Läst lite inför provet på tisdag och kollat på massa tv program och filmer. Imorse såg vi två skräckfilmer! Ingen var typ särskillt bra... Jag har storstädat idag också. Drog till och med ut alla möbler så jag kunde dammsuga bakom dem.
Nu är Jonas här och vi ligger och kollar på "En Callgirls dagbok" - fast jag kollar ju inte. Pappa är med också och Mattias har varit här. På middag. Men nu har han åkte hem eftersom han jobbar imorrn.
Jag är glad för att min helg var så bra och jag stod verkligen i duschen och log sådär fånigt. Grejen är bara att jag har varit lite smått illa mående hela dagen... Vaknade även mitt inatten förut och var helt säker på att jag skulle kräkas, men det gjorde jag inte. Får se hur det blir nu ikväll. Jag kanske bara har ätit för onyttigt på sista tiden. Min kropp, mage framför allt, är ju rätt kinkig och brukar säga ifrån ganska snabbt.
Ha det bra!
Man vet att man lyckades när man står och ler så där fånigt helt ensam i duschen.
Förklaringen kommer efter middagen.
i see everything but can not move
Jag måste sluta ta allting så personligt, jag vet det. Men det gör ont när du skriver så där för jag försöker så mycket att finnas där för alla, att vara en bra vän. Speciellt till Dig.
Min kära familj
Jag har nu ätit middag med mamma och M - alltid lika trevligt. Först var jag hos M en stund när mamma skulle gå och handla och vi kollade på massa trailers till nya filmer. Det kommer komma grovt många bra filmer! M har även börjat skriva manus till sin film och jag fick höra intro och några andra scener och det verkar grymt bra! Han har sådan fantasi och unikt sätt att uttrycka sig och lägga upp scener och allting.
Imorgon eller något när jag kommer hem ska jag ladda över lite filmer från min mobil och sedan be Sebbe skicka över de filmer vi gjorde idag. Hahaha det är så klockrena!
Imorgon ska jag träffa Mia och jag ska nu skicka sms och fråga om hon vill följa med till min bror senare och kolla på film där. Efter det ska jag kolla på film med mamma, nu alltså. Höres!
Imorgon eller något när jag kommer hem ska jag ladda över lite filmer från min mobil och sedan be Sebbe skicka över de filmer vi gjorde idag. Hahaha det är så klockrena!
Imorgon ska jag träffa Mia och jag ska nu skicka sms och fråga om hon vill följa med till min bror senare och kolla på film där. Efter det ska jag kolla på film med mamma, nu alltså. Höres!
We will hunt you to death
Jag och Emmeli slog två flugor i en smäll (jag har börjat älska det uttrycket) - först gick vi till ica så jag kunde köpa toapapper och Emmeli hade chansen att gå lös på allt-för-10kr-hyllan sedan följde jag med henne till tunnelbanan. Alltså fick jag sällskap till ica och hon till tunnelbanan.
När vi hade kramats och planerat vårt nästa möta vandrade jag hemåt. Genast kände jag hur ensamt det var att gå hem själv och lite obehagligt faktiskt... Töntig som jag är började jag små springa hem eftersom alla olika scener ur alla skräckfilmer jag har sett började hemsöka mig och jag tänkte att vilken sekund som helst kommer en liten japansk unge komma framkrypandes och skrika "Hunny, I'm home!". Så jag små springer som sagt och kommer äntligen fram till porten. Trygghet! Trodde jag ja... De som känner mig väl vet att jag har en stark räddsla för sopnedkast (tack vare min kära mamma som förde vidare fobien till mig för att själv bli av med den. Lite som The Ring när man tänker efter). Så självklart när jag har slängt mig in i porten i hopp om att jag var i säkerhet ser jag helt plötsligt att sopnedkastet är öppet! Vilket odjur, eller ond kraft, som helst har alltså haft möjligheten att krypa ut! Så jag slänger mig in i hissen och mitt hjärta slår så snabbt att jag är säker på att det kommer explodera. När jag står där i hissen börjar jag tänka på den där scenen i The Grudge när en av de som dör(!) åker hiss och den där japan-ungen står på varje våning och kommer närmare och närmare. Så jag lutar mitt huvud mot spegeln och glor mig själv rakt in i ögonen för att inte se något annat än just mina ögon.
När jag kommer av den oändliga hissresan letar jag skakandes upp mina nyklar och försöker låsa upp låset och jag känner hur någonting kommer närmare och närmare mig. Självklart vågar jag inte kolla bakom mig för jag vet ju att det är då man dör. In kommer jag i alla fall, maybe there is a God after all, och jag låser snabbt upp låset på andra dörren och smäller igen den för att sedan mötas av en hall av mörker.
Men som ni märker är jag oskadd, bara lite skakig.
När vi hade kramats och planerat vårt nästa möta vandrade jag hemåt. Genast kände jag hur ensamt det var att gå hem själv och lite obehagligt faktiskt... Töntig som jag är började jag små springa hem eftersom alla olika scener ur alla skräckfilmer jag har sett började hemsöka mig och jag tänkte att vilken sekund som helst kommer en liten japansk unge komma framkrypandes och skrika "Hunny, I'm home!". Så jag små springer som sagt och kommer äntligen fram till porten. Trygghet! Trodde jag ja... De som känner mig väl vet att jag har en stark räddsla för sopnedkast (tack vare min kära mamma som förde vidare fobien till mig för att själv bli av med den. Lite som The Ring när man tänker efter). Så självklart när jag har slängt mig in i porten i hopp om att jag var i säkerhet ser jag helt plötsligt att sopnedkastet är öppet! Vilket odjur, eller ond kraft, som helst har alltså haft möjligheten att krypa ut! Så jag slänger mig in i hissen och mitt hjärta slår så snabbt att jag är säker på att det kommer explodera. När jag står där i hissen börjar jag tänka på den där scenen i The Grudge när en av de som dör(!) åker hiss och den där japan-ungen står på varje våning och kommer närmare och närmare. Så jag lutar mitt huvud mot spegeln och glor mig själv rakt in i ögonen för att inte se något annat än just mina ögon.
När jag kommer av den oändliga hissresan letar jag skakandes upp mina nyklar och försöker låsa upp låset och jag känner hur någonting kommer närmare och närmare mig. Självklart vågar jag inte kolla bakom mig för jag vet ju att det är då man dör. In kommer jag i alla fall, maybe there is a God after all, och jag låser snabbt upp låset på andra dörren och smäller igen den för att sedan mötas av en hall av mörker.
Men som ni märker är jag oskadd, bara lite skakig.
Hahaha!
Det här är fan det sötaste och roligaste jag någonsin sätt! Jag och Emmeli kollar om och om igen och kan inte sluta skratta!
Ganska onödigt men jag gör det ändå
Vem ringde dig senast? Emmeli
Vad står det i ditt elfte sms och vem är det ifrån? "Mmgott :) jag har käkat massa ballerina kex så jag är också fett mätt! måste ses någon dag älskling! <3" från Mia
Kan du gå utan smink? ja, men jag går hellre sminkad
Vad brukar folk få för intryck av dig? antingen blyg eller konstig (jag har en stark personlighet)
Har någon slagit dig riktigt hårt? Inte vad jag kan minnas
Använder du parfym? Yes
Vad kollar du på först hos en kille? helheten oftast
Vad är klockan? 15.12
Vilken färg har din mobil? svart med lite orange
Vad ska du göra nu? Träffa Emmeli och köpa o'boy
Är du social? För det mesta
Känner du att du orkar med en fråga till? självklart
Vad tänker du när du vaknar? vad är klockan?
Kanske läker tiden, kanske lägger den bara ett täcke över såren men bättre blir det i alla fall.
Jag har sett det och jag har varit medveten om det men det slog mig inte förrän idag att min så otroligt hemliga hemlighet är alla mina vänners börda. Det är inte bara jag som går runt och oroar mig för min kropp, tänker på vad jag äter och hur jag ser ut. Vi bär på det allihopa. Det spelar ingen roll att vi alltid tävlar om vem som kan ge den andra mest beröm, det spelar ingen roll att vi allihopa har ett dussin killar som ligger och väntar på oss eller att vi väldigt ofta får höra att vi ser bra ut. Allihopa har sina komplex eller ätstörningar. Det är rätt hemsk. Det är jävligt hemsk.
Jag har bara snygga vänner. Det kan jag helt ärligt säga. Ingen av de jag umgås med skulle någonsin beskrivas som fula eller inte tilltalande. Vi ser alla jävligt bra ut. Jag antar att det är en slump, för det är inte som att jag väljer vilka vänner jag ska ha efter utseende. Kanske är det just det som triggar oss till att må som vi mår. Jag vet inte hur alla andra tänker och ser på saken... men jag jämför mig med alla hela tiden. När man då har så snygga vänner, så charmiga vänner med jävligt starka personligheter då är det svårt att se sig själv som något unikt. Det är lätt att börja se ner på sig själv för hon är ju faktiskt snyggare än mig eller så.
Det känns som att alla ungdomar numera har det här problemt. Att vi inte är nöjda med våran kropp. Kanske är det normalt och något som försvinner med tiden... Men det är ju ändå nu vi har störst chans att utnyttja våra kroppar. Nu när vi inte har särskillt stora ansvar. Vi borde använda tiden till att utnyttja våra kroppar. Flirta, förföra, äta, njuta. Istället lägger vi ner mer tid på att stå framför spegeln och fundera på vad man skulle förändra. Jag har haft det samtalet med många av mina vänner, näst intill alla. "Vad skulle du förändra om du kunde? Välj fem saker du vill ändra på din kropp. Vad är du minst nöjd med på din kropp?". Jag har ställt de frågorna, fått dem ställda till mig, när jag var alldeles för ung. Jag och Linn brukade alltid sitta och drömma oss bort med just de frågorna när vi satt i bastun efter att ha badat på Forsgrenska som vi försökte göra varje fredag. Vi var väl knappt 15 då.
Jag önskar att jag kunde få alla mina vänner att se det jag ser. Att det skulle känna den stoltheten jag känner. För jag ser inga fel på de vänner jag har närmast mig. Varken ytliga eller personliga. Det är flawless, perfekta. Och även jag är unik. För ingen är ju som jag.
Jag har bara snygga vänner. Det kan jag helt ärligt säga. Ingen av de jag umgås med skulle någonsin beskrivas som fula eller inte tilltalande. Vi ser alla jävligt bra ut. Jag antar att det är en slump, för det är inte som att jag väljer vilka vänner jag ska ha efter utseende. Kanske är det just det som triggar oss till att må som vi mår. Jag vet inte hur alla andra tänker och ser på saken... men jag jämför mig med alla hela tiden. När man då har så snygga vänner, så charmiga vänner med jävligt starka personligheter då är det svårt att se sig själv som något unikt. Det är lätt att börja se ner på sig själv för hon är ju faktiskt snyggare än mig eller så.
Det känns som att alla ungdomar numera har det här problemt. Att vi inte är nöjda med våran kropp. Kanske är det normalt och något som försvinner med tiden... Men det är ju ändå nu vi har störst chans att utnyttja våra kroppar. Nu när vi inte har särskillt stora ansvar. Vi borde använda tiden till att utnyttja våra kroppar. Flirta, förföra, äta, njuta. Istället lägger vi ner mer tid på att stå framför spegeln och fundera på vad man skulle förändra. Jag har haft det samtalet med många av mina vänner, näst intill alla. "Vad skulle du förändra om du kunde? Välj fem saker du vill ändra på din kropp. Vad är du minst nöjd med på din kropp?". Jag har ställt de frågorna, fått dem ställda till mig, när jag var alldeles för ung. Jag och Linn brukade alltid sitta och drömma oss bort med just de frågorna när vi satt i bastun efter att ha badat på Forsgrenska som vi försökte göra varje fredag. Vi var väl knappt 15 då.
Jag önskar att jag kunde få alla mina vänner att se det jag ser. Att det skulle känna den stoltheten jag känner. För jag ser inga fel på de vänner jag har närmast mig. Varken ytliga eller personliga. Det är flawless, perfekta. Och även jag är unik. För ingen är ju som jag.
that fucked-up smile sucked up most of her face
Jag tänkte först skriva: Förlåt för att jag inte har skrivit på ett tag. Men då slog det mig att jag är inte en stor bloggerska. Det är inte så många som bryr som om jag inte skriver för de flesta som läser min blogg träffar mig personligen. De är med när saker händer så de behöver inte läsa om det. I alla fall, nu ska jag blogga.
Igår var det tisdag, vilket innebar att jag skulle spendera natten hos Denise. Jag sover hos henne varje tisdag, om det inte är någon ändring i vårat schema eller för mycket pluggande eller så. Jag kom till henne innan hon gjorde det. Diddi och bebisen Ina öppnade glatt åt mig och sedan satte jag mig vid tvn med Ami och kollade på bolibompa. Jag fick följa med när en programledare visade oss De Fem Stora. Idag var det den sista delen - Buffeln - som visades. Mycket intressant och givande.
Sedan när Denise kom var det dags för middag. Denise blev nerkladdad med mat när hon förjäves försökte mysa med Ina. Så vi tog ett bad. Precis som när vi var små. Vi tvättade varandras hår och masserade varandras axlar. Resten av kvällen spenderades med Desprete Housewifes, te och daim-choklad. Och imorse kom Denise faktiskt till den bussen hon behövde hinna med. I vanliga fall missar vi den alltid. Nu var vi där en kvart innan till och med. Jag hade dock oflyt sedan när jag skulle åka hem och behövde vänta i TIO minuter. Det händer inte ofta...
Idag ska jag träffa Emmeli. Hon ska höra av sig när hon har slutat skolan och om solen känner för att titta fram igen tänkte jag erbjuda en promenad. Skulle vara härligt att röra lite på sig.
Imorgon ska jag träffa mamma också, jag ska sova där. Det ser jag verkligen fram emot. Mina förkänningar verkar stämma - det här kommer bli en bra vecka.
Igår var det tisdag, vilket innebar att jag skulle spendera natten hos Denise. Jag sover hos henne varje tisdag, om det inte är någon ändring i vårat schema eller för mycket pluggande eller så. Jag kom till henne innan hon gjorde det. Diddi och bebisen Ina öppnade glatt åt mig och sedan satte jag mig vid tvn med Ami och kollade på bolibompa. Jag fick följa med när en programledare visade oss De Fem Stora. Idag var det den sista delen - Buffeln - som visades. Mycket intressant och givande.
Sedan när Denise kom var det dags för middag. Denise blev nerkladdad med mat när hon förjäves försökte mysa med Ina. Så vi tog ett bad. Precis som när vi var små. Vi tvättade varandras hår och masserade varandras axlar. Resten av kvällen spenderades med Desprete Housewifes, te och daim-choklad. Och imorse kom Denise faktiskt till den bussen hon behövde hinna med. I vanliga fall missar vi den alltid. Nu var vi där en kvart innan till och med. Jag hade dock oflyt sedan när jag skulle åka hem och behövde vänta i TIO minuter. Det händer inte ofta...
Idag ska jag träffa Emmeli. Hon ska höra av sig när hon har slutat skolan och om solen känner för att titta fram igen tänkte jag erbjuda en promenad. Skulle vara härligt att röra lite på sig.
Imorgon ska jag träffa mamma också, jag ska sova där. Det ser jag verkligen fram emot. Mina förkänningar verkar stämma - det här kommer bli en bra vecka.
för livet leker och jag är glad
Tack vare att Jonas inte satte på snoozen imorse försov vi oss. Vi vaknade runt elva tror jag och då hade vi liksom redan slutat. Very inte kul. Men klockan halv ett åkte vi in till Odenplan för Jonas skulle klippa sig och sedan mötte vi upp Linda och åkte hem till mig. Mickis hoppade på vid skanstull också. Sen mötte vi upp Sebbe vid bussen oc gick till Ica och köpte kakor och coca-cola.
Nu har Linda tyvärr gått, hon skulle plugga, och vi sitter och väntar på att Sebbes kyckling ska bli klar. Det har varit mycket trevligt att vara med alla och jag känner mig stadig och utvilad igen. Det känns som att det här kommer bli en bra vecka.
Nu är kycklingen äntligen klar och vi kan äntligen äta! hoppas jag kan sova hos Denise imorgon.
För jag älskar det.
Jag är verkligen en sucker för action filmer. Science-fiction action. Jag älskar det! Alla sådana där filmer när det är någon hjälte, folk med övernaturliga krafter... Jag sitter som fast klistrad vid tv skärmen. Kan inte röra mig, vill inte röra mig. Det pirrar i hela kroppen när det utför sina krafter. Som nu. Jag kollade på Superman Returns och varje gång han flög eller lyfte något så liksom behövde jag skaka på mig. Det är som en rysning fast mer i magen. Jag liksom måste röra på mig, automatiskt.
Superman Returns är en riktigt amerikansk film. Det är massa scener då stora folksamlingar står och aploderar och det är klyschiga kommentarer och fjolliga kärleksscener. Men jag älskar det. För det är action och det är övernaturligt och det är självklart k ä r l e k. Kan det bli bättre?
Superman Returns är en riktigt amerikansk film. Det är massa scener då stora folksamlingar står och aploderar och det är klyschiga kommentarer och fjolliga kärleksscener. Men jag älskar det. För det är action och det är övernaturligt och det är självklart k ä r l e k. Kan det bli bättre?
Sådan far sådan dotter?
Är det bara jag som verkligen ser Janne, min pappa, i det där ansiktet? Det är nästan läskig. Jag ser till och med mustachen han hade en gång i tiden. Nej, det här gillar jag inte. Feminint skulle det vara men det enda jag ser är min pappa. Creepy.
Oh, what a lovely picture!
Jag har som vanligt samlat på mig massa bilder på min finfina digitalkamera men helt enkelt inte haft tid eller glömt att ladda upp dem här på bloggen. Så jag laddar upp alla på en gång istället.
Från Denise och min misslyckade utekväll (slutade med popcorn och myskläder hemma hos mig istället):
Mina röda jeans, som då var nyköpta, och nya örhängen och halsbandet jag fick från Denise mamma:
Jag leker modell... Man måste bjuda på sig själv :
Även lite egobilder:
Från när Jonas fyllde år:
Koola Jonas i min mössa:
Mitt "nya" rum (har fixat gardiner och kuddfodral):
Nu är det dags för Superman Returns och coca-cola.
Av: Mia Åström
Från Denise och min misslyckade utekväll (slutade med popcorn och myskläder hemma hos mig istället):
Mina röda jeans, som då var nyköpta, och nya örhängen och halsbandet jag fick från Denise mamma:
Jag leker modell... Man måste bjuda på sig själv :
Även lite egobilder:
Från när Jonas fyllde år:
Koola Jonas i min mössa:
Mitt "nya" rum (har fixat gardiner och kuddfodral):
Nu är det dags för Superman Returns och coca-cola.
that's enough
Min kropp sa stopp efter en inte alls för stressig vecka. Men ibland är det väl trycket som säger ifrån inte alla händelser. Så nu sitter jag här med pappa och kollar på "Berg flyttar in" och knaprar på min morot. Ska kanske måla naglarna också innan jag börjar dela dem - så där som du hatar, mamma. Jag kanske ska lägga allting i en burk och ge det till mamma i julklapp? Det skulle väl uppskattas?
Krya på mig och ha det bra.
Krya på mig och ha det bra.
Känns som evigheter sedan jag skrev
Jag tänkte sätta mig och skriva men no time no time. Har varit galet upptagen hela veckan känns det som och även nu. Jag skriver kanske något sånt där jättedjupt senare! Gotta go!
torsdag - snart helg.
Jag försov mig idag igen, men smidig som jag är kom jag i tid i alla fall. Sprang både till tunnelbanan och till bussen. Nu har vi suttit i datasalen enda sedan 08.30 imorse och det börjar kännas. Jag har så ont i huvudet nu alltså. Det ska bli skönt att bara åka hem och ta det lugnt. Jag kanske ska ta en sådan där "ha det bra"-kväll med fotbad och målning av naglar och hela köret! See ya soon!
Just shut up
Helvete! Var jag tvungen att påstå att det skulle sluta snöa?! Nu är hela jävla skarpnäck snötäckt igen. PLUS att jag har försovit mig. Det här gillar jag inte...
efter regn kommer solsken - är det inte så man säger?
Jag är så glad att det regnar. Det betyder att det är för varmt för att det ska snöa och det betyder att det kanske blir en sommar after all.
För övrigt: Min Vikor&Rolf parfym är nästan slut! Hur ska jag överleva!
Vad vore en blogg utan bekännelser
Jag vet inte om ni kommer bli visare av det här eller om ni ens förstår att det här faktiskt är otroligt svårt för mig att skriva. Jag vet inte ens om ni kommer bry er eller ta det på allvar. Men nu skriver jag det. Nu delar jag med mig av mitt värsta komplex, min djupaste hemlighet, min tyngsta börda.
Jag satt på tunnelbanan och funderade lite, som jag gör rätt ofta numera. Jag har varit smal hela mitt liv och kommer antagligen aldrig bli mer än "mjuk" möjligen kurvig. För jag har ätit mycket, onyttigt och motionerat alldeles för lite men jag ser ändå ut så här idag. Så egentligen har jag ingenting att oroa mig för. Men med en smal kropp kommer press. Pressen att upprätthålla den "ultimata" kroppen, att inte falla för alla frestelser och tappa det. För jag är inte mer än min kropp. Känns det som.
Det är inte roligt att vara smal. Att vara smal kommer inte utan problem. Det kommer med ätstörningar, tvångstankar och stress. Kläderna, jeansen framför allt, sitter inte bra på kroppen, rumpan försvinner, tålamodet försvinner. Man orkar inte lika mycket och man är trött. Ofta trött. För trött för att äta, för trött för att sova, för trött för att plugga, för trött för att bry sig. Plus att man tar åt sig så mycket av vad folk säger. Varje litet ord om ens kropp klistrar sig fast vid ens jässa och det är omöjligt att sluta tänka på sin vikt, hur man ser ut.
Jag får aldrig beröm för att jag kan snickra bra eller att jag kan memorera sångtexter bara genom att läsa lyrics samtidigt som jag lyssnar på låten. Jag får aldrig beröm för att jag har sådant fint leende (som jag smärtsamt har fått nu - pga tandställningen alltså) eller att jag har så djupa, förföriska, ögon.
Jag får däremot massa komplimanger för min kropp. Folk blir arga för min kropp - för att de inte har den. För att den är ultimat. Jag är smal, kort och har stora bröst och liten midja. Ibland känns det som att jag inte är mer än det. Så vad händer då om jag går upp ett par kilon?
Det komiska är det att jag hade en period då jag gick ner en massa. Jag tror det var efter att jag hade varit magsjuk och efter det kunde jag inte äta på några dagar. Så jag tappade väl en 4-5 kilon. Då kom komplimangerna igen. Givetvis sa många åt mig att äta mer och att det inte var hälsosamt det där men de sa ändå mer än ofta att min kropp såg så jävla bra ut. Så det är ju inte helt oprovoserat jag har fått detta komplex.
Här kommer då poängen i det hela: M berättade att hon började dricka/äta två matskedar äppelcider vinäger innan maten för att minska hungern och på så sätt gå ner i vikt. Det första som hände var att jag kände mig hotat. Jag har alltid varit den smala, den lilla, så vad skulle hända med mig. Jag skulle inte vara så ultimat längre. Efter det pratade jag om det med många av mina vänner. Vi diskuterade M's ohälsosamma diet och allt som har med vikt och viktnedgångar att göra. Det var då det slog mig att det inte är min kropp det är fel på.
Alltså: Varje gång jag mår dåligt av den ena eller den andra anledningen tar jag alltid ut det på min kropp. Jag får för mig att jag är för tjock, för otränad, för blek. Så jag slutar äta eller äter mindre. Jag klagar konstant, får mina vänner att sucka högt när jag lägger tillbaka chokladen i hyllan ut utbryter "jag är för tjock för sånt här!".
Det är inte min kropp det är fel på. Det är mig. Att jag vänder allting mot min kropp, skyller på min kropp, är bara ett sätt för mig att blåsa bort det riktiga problemet. Jag är inte så som jag vill vara. Jag är inte så ärlig som jag önskar att jag var och jag är inte så glad som jag önskar att jag var. Jag väljer ofta att vara ledsen eller arg. Jag behandlar andra efter humör inte efter vad de förtjänar.
Jag tror att det där uttrycket "du måste älska dig själv för att kunna älska andra" verkligen är sant. Jag kan inte helhjärtat njuta av det underbara sällskapet jag har när jag konstant tänker på i vilken vinkel jag ska sitta för att se minst knubbig ut.
Kanske var det M som fick mig att vakna, kanske var det texten Blondinbella skrev om anorexia, kanske var det Denise och min diskusion, kanske var det alla de komplinger jag faktiskt har fått för annat än min kropp, som fick mig att inse att det inte är något fel på mig. Att jag inte är tillräckligt ärlig är inte heller ett fel. Det är ett konstaterande, ett mål. Någonting jag ska kämpa för att ändra.
Att inse det här och att skriva det är en lättnad. Det är som att jag har blundat så länge för det och nu när jag äntligen öppnar ögonen känner jag mig redan bättre, redan "rättare".
Så länge jag går runt och tänker på min kropp och min vikt så kommer jag må dåligt. Plus att det där med vikt är ingenting man ska fundera på egentligen. Det handlar inte om vad man väger, utan hur det ser ut. Det går att väga 80 pannor men fortfarande se bra ut.
Jag ska försöka, verkligen försöka, släppa det här med min kropp. För jag kommer inte vara lycklig förrän jag slutar oroa mig. Jag är bra som jag är och så länge jag är nöjd med den jag är, så länge jag är stolt över mig själv, så kommer jag må bra.
Jag satt på tunnelbanan och funderade lite, som jag gör rätt ofta numera. Jag har varit smal hela mitt liv och kommer antagligen aldrig bli mer än "mjuk" möjligen kurvig. För jag har ätit mycket, onyttigt och motionerat alldeles för lite men jag ser ändå ut så här idag. Så egentligen har jag ingenting att oroa mig för. Men med en smal kropp kommer press. Pressen att upprätthålla den "ultimata" kroppen, att inte falla för alla frestelser och tappa det. För jag är inte mer än min kropp. Känns det som.
Det är inte roligt att vara smal. Att vara smal kommer inte utan problem. Det kommer med ätstörningar, tvångstankar och stress. Kläderna, jeansen framför allt, sitter inte bra på kroppen, rumpan försvinner, tålamodet försvinner. Man orkar inte lika mycket och man är trött. Ofta trött. För trött för att äta, för trött för att sova, för trött för att plugga, för trött för att bry sig. Plus att man tar åt sig så mycket av vad folk säger. Varje litet ord om ens kropp klistrar sig fast vid ens jässa och det är omöjligt att sluta tänka på sin vikt, hur man ser ut.
Jag får aldrig beröm för att jag kan snickra bra eller att jag kan memorera sångtexter bara genom att läsa lyrics samtidigt som jag lyssnar på låten. Jag får aldrig beröm för att jag har sådant fint leende (som jag smärtsamt har fått nu - pga tandställningen alltså) eller att jag har så djupa, förföriska, ögon.
Jag får däremot massa komplimanger för min kropp. Folk blir arga för min kropp - för att de inte har den. För att den är ultimat. Jag är smal, kort och har stora bröst och liten midja. Ibland känns det som att jag inte är mer än det. Så vad händer då om jag går upp ett par kilon?
Det komiska är det att jag hade en period då jag gick ner en massa. Jag tror det var efter att jag hade varit magsjuk och efter det kunde jag inte äta på några dagar. Så jag tappade väl en 4-5 kilon. Då kom komplimangerna igen. Givetvis sa många åt mig att äta mer och att det inte var hälsosamt det där men de sa ändå mer än ofta att min kropp såg så jävla bra ut. Så det är ju inte helt oprovoserat jag har fått detta komplex.
Här kommer då poängen i det hela: M berättade att hon började dricka/äta två matskedar äppelcider vinäger innan maten för att minska hungern och på så sätt gå ner i vikt. Det första som hände var att jag kände mig hotat. Jag har alltid varit den smala, den lilla, så vad skulle hända med mig. Jag skulle inte vara så ultimat längre. Efter det pratade jag om det med många av mina vänner. Vi diskuterade M's ohälsosamma diet och allt som har med vikt och viktnedgångar att göra. Det var då det slog mig att det inte är min kropp det är fel på.
Alltså: Varje gång jag mår dåligt av den ena eller den andra anledningen tar jag alltid ut det på min kropp. Jag får för mig att jag är för tjock, för otränad, för blek. Så jag slutar äta eller äter mindre. Jag klagar konstant, får mina vänner att sucka högt när jag lägger tillbaka chokladen i hyllan ut utbryter "jag är för tjock för sånt här!".
Det är inte min kropp det är fel på. Det är mig. Att jag vänder allting mot min kropp, skyller på min kropp, är bara ett sätt för mig att blåsa bort det riktiga problemet. Jag är inte så som jag vill vara. Jag är inte så ärlig som jag önskar att jag var och jag är inte så glad som jag önskar att jag var. Jag väljer ofta att vara ledsen eller arg. Jag behandlar andra efter humör inte efter vad de förtjänar.
Jag tror att det där uttrycket "du måste älska dig själv för att kunna älska andra" verkligen är sant. Jag kan inte helhjärtat njuta av det underbara sällskapet jag har när jag konstant tänker på i vilken vinkel jag ska sitta för att se minst knubbig ut.
Kanske var det M som fick mig att vakna, kanske var det texten Blondinbella skrev om anorexia, kanske var det Denise och min diskusion, kanske var det alla de komplinger jag faktiskt har fått för annat än min kropp, som fick mig att inse att det inte är något fel på mig. Att jag inte är tillräckligt ärlig är inte heller ett fel. Det är ett konstaterande, ett mål. Någonting jag ska kämpa för att ändra.
Att inse det här och att skriva det är en lättnad. Det är som att jag har blundat så länge för det och nu när jag äntligen öppnar ögonen känner jag mig redan bättre, redan "rättare".
Så länge jag går runt och tänker på min kropp och min vikt så kommer jag må dåligt. Plus att det där med vikt är ingenting man ska fundera på egentligen. Det handlar inte om vad man väger, utan hur det ser ut. Det går att väga 80 pannor men fortfarande se bra ut.
Jag ska försöka, verkligen försöka, släppa det här med min kropp. För jag kommer inte vara lycklig förrän jag slutar oroa mig. Jag är bra som jag är och så länge jag är nöjd med den jag är, så länge jag är stolt över mig själv, så kommer jag må bra.
deadly sin
Det borde finnas piller mot avundsjuka. Fan vad jag hatar det här.
fan vad tråkigt det här är...
Nu sitter jag i datasalen i skolan. Det var längesen sist måste jag säga. Jag insåg idag när vi gick till MT74 (en sal i vår skola) att jag inte har varit inne i ett klassrum sen jag slutade teknik-linjen. Annars har jag bara varit i bygghallen eller salen inne i bygghallen.
Nu sitter vi (jag, Jonas och Niclas) i alla fall inne i datasalen och letar lite fakta och detaljer till våran friggebod. Jag har ansvaret för taket men det enda jag hittar när jag söker efter det är begagnade saker. Hm...
Nu ska jag återgå till arbetet. Höres!
Nu sitter vi (jag, Jonas och Niclas) i alla fall inne i datasalen och letar lite fakta och detaljer till våran friggebod. Jag har ansvaret för taket men det enda jag hittar när jag söker efter det är begagnade saker. Hm...
Nu ska jag återgå till arbetet. Höres!
För att sumera veckan:
VECKANS VILL HA: pedikyr + fotspa
VECKANS KLÄDSEL: röda jeans
VECKANS SMINK: mineral foundtion från L'oreal
VECKANS FRISYR: uppsatt i en boll
VECKANS LÅT: Paramore - crush
VECKANS PLANER: tjejmiddagen i lördags
VECKANS SAKNAD: pappa
VECKANS BÄSTA: tjejmiddagen
VECKANS ROLIGASTE: hela lördagskväll
VECKANS DUMMASTE: seth som partade loss efter the break-up
VECKANS MISSLYCKANDE: återträffen som skulle varit i fredags
VECKANS DROG: keso+hallon
VECKANS KÖP: har jag ens köpt något?
VECKANS GODIS: keso+hallon, mums!
VECKANS HUMÖR: lycklig
VECKANS KLÄDSEL: röda jeans
VECKANS SMINK: mineral foundtion från L'oreal
VECKANS FRISYR: uppsatt i en boll
VECKANS LÅT: Paramore - crush
VECKANS PLANER: tjejmiddagen i lördags
VECKANS SAKNAD: pappa
VECKANS BÄSTA: tjejmiddagen
VECKANS ROLIGASTE: hela lördagskväll
VECKANS DUMMASTE: seth som partade loss efter the break-up
VECKANS MISSLYCKANDE: återträffen som skulle varit i fredags
VECKANS DROG: keso+hallon
VECKANS KÖP: har jag ens köpt något?
VECKANS GODIS: keso+hallon, mums!
VECKANS HUMÖR: lycklig
måste kolla kommentarer oftare
Jag såg nu precis att mamma hade kommenterat för ett tag sedan att även hon har börjat "blogga". På hennes hemsida har hon nu lagt till fliken "Journal" där man kan följa hennes liv. Tänkte bara tipsa om den eftersom mamma skriva så fantastiskt. Så läs och njut!
Tjejmiddag + Bio + Sleepover
Jag måste säga att den här kvällen/natten/morgonen var den bästa på länge! Kombinationen Mia, Denise och Emmeli var liksom fulländad. Vi skrattade och flamsade hela kvällen. Vi har alla samma humor och samma sköna sett att vara på så det var liksom helt underbar. Jag var så glad att vi alla fungerade tillsammans, utan bråk eller konstiga blickar eller avundsjuka. Alla var liksom bara jätteglada och trevliga. När de gick sen (allihopa tillsammans) och jag sa hejdå så stog jag kvar ett tag och bara beundrade dem. Jag är så glad att jag har er.Jag ska också finna mig en guldgruva
På senaste tiden har jag varit otroligt otaggad att gå ut och festa. Eller ens gå ut över huvudtaget. Jag tror nu att jag kom på varför. Jag har inga kläder. De klänningar jag har sitter inte bra längre eftersom jag har använt dem så mycket att de nu är urtvättade, för små eller missfärgade av olika anledningar.
Jag spenderar mycket tid på att kolla runt på andras bloggar och alla verkar köpa så mycket kläder. Alla dessa AA-klänningar som jag verkligen vill ha. Behöver inte vara just AA det räcker med en vanlig fodralkläning från hm eller vad som helst. En sådan där midjekjol vill jag ha också. Och klackskor! Massa klackskor! I olika färger och mönster! 
me want...
hej hej hallå
Mamma kommenterade ett inlägg och skrev "life's a bitch and then you die". Mattias sa alltid så när jag var yngre (jag ville lära mig säga det men jag glömde bort hur man sa hela tiden). Fortsättningen är dock "so fuck the world and lets get high". Tyckte det var lite roligt eftersom mamma skrev det, tihi.
oj oj oj
Nu sitter jag och pysslar med Sebastians present... Det är tur att han inte fyller år förrän om 6 dagar - det här kommer ta ett tag. Jag tänkte bara säga att den kommer ta både tid och pengar, men han är så värd det.
one more day
Så Jonsa och jag startade dagen med att självklart prata om Sebbe. Vi insåg då att det är imorrn(!) han kommer hem! Tänka sig att det nu har gått 18 dagar sedan han åkte. Det märks verkligen att han har varit borta, men behöver liksom den där stabiliteten i ens liv som bara Sebbe kan ge.
Så idag ska jag åka till Mickis i Solna och hjälpa henne plocka ner hennes rum (hon ska flytta nämligen) och sedan måste jag träffa Denise för att ge henne lite grejer som har legat hemma hos mig. Jag hann precis se klart One Tree Hill som jag har fått låna av henne och som hon nu ville ha tillbaka. Sicken tur va?!
Nu ska jag väl gå och göra lite frukost och sen höra av mig till Mickis. Juste ja, jag måste duscha också. Jag gör nog det innan frukosten. I really need it.
Så idag ska jag åka till Mickis i Solna och hjälpa henne plocka ner hennes rum (hon ska flytta nämligen) och sedan måste jag träffa Denise för att ge henne lite grejer som har legat hemma hos mig. Jag hann precis se klart One Tree Hill som jag har fått låna av henne och som hon nu ville ha tillbaka. Sicken tur va?!
Nu ska jag väl gå och göra lite frukost och sen höra av mig till Mickis. Juste ja, jag måste duscha också. Jag gör nog det innan frukosten. I really need it.
Hjälplösheten.
Så jag sitter här och pratar i telefon med min bästa vän. Vi har alla våra upp- och nedgånger och just nu verka hon vara på botten. Det är hemskst det där. Hur man verkligen försöker att hjälpa till och förstå... göra allting bättre. Men det går inte. Det är omöjligt att förstå någon annans känslor. Det är omöjligt att ge råd för vad man än säger så är det inte jag som kan lösa det. I det här läget går det inte att hjälpa till. Om jag lägger mig i kommer jag bara göra allting värre, förstöra allting ännu mer.
Det enda jag kan göra är att lyssna och trösta. Säga vad jag tycker och hålla om henne. Men det räcker inte. Hon mår inte bättre, det blir inte lättare... Så vad gör man? Vad gör man när man inser att man inte längre kan få henne att le, helhjärtat. När ens kramar inte är lika helande längre, för det är någon annans hon saknar. När det man har att ge henne inte är det hon behöver. Jag skulle ge henne allt, om jag hade makten och pengarna, allt. Men allt är inte tillräckligt. Allt är inte det som kommer lösa problemet.
Jag menar inte att jag mår dåligt över det här, som att Du inte ska få vara ledsen för då mår jag dåligt. Jag menar bara att det är så frusterande att inte kunna hjälpa till. Att inte kunna lösa allting så som jag förut kunde. Då räckte det med att jag gjorde en grimas och vi började skratta istället. Nu blir skrattet en suck. En suck av längtan till yngre dar, då allting var så mycket enklar. Simplare.
Det är som att allting börjar rasa nu. Min tillvaro, mina vänner. Alla verkar ha så stora problem, så seriösa. Så vuxna. Det går inte längre att säga ett skämt och dra ett sträck över det. Allting är för allvarligt nu för att skämta om det. Det går inte ens att tejpa över det. Det ligger kvar där ändå. under lager av sträck, tejp, plankor och hänglås. Det ligger där och äter upp oss. Blir tyngre och tyngre. Det går inte att sopa under mattan som förut. Nu måste vi möta våra problem. Attackera och slåss, tills det är löst. Men när det inte går att slåss då? När man bara måste vänta tills man helt enkelt inte har någon energi kvar att kämpa med. När det enda man kan göra är att vänta, hålla ut, tills man har glömt bort. Gått vidare. Gett upp.
Så här sitter jag nu, med min bästa vän i telefon, och känner mig hjälplös. Mina ord försvinner ut i intet och ingenting blir bättre. Så, vad gör man?
grönt te
Hmm... Jag funderar på om jag ska börja dricka så där mycket grönt te igen. Jag mådde verkligen bättre då. Fysiskt alltså. Det är som att teet rensar alla organ och allt i kroppen.
Jag ska nog gå och kolla om vi har något kvar liggandes någonstans.
Jag ska nog gå och kolla om vi har något kvar liggandes någonstans.
so so tired
Nu sitter jag, Mickis och Jonas och kollar på Top Model 7 - och äter kakor. Mumma!
Jag har varit så sjukt jävla trött hela dagen idag alltså... Jag försov mig i morgon, eller somnade om efter klockan hade ringt, så jag kom en halvtimme sent till skolan och hann inte med frukost (antagligen därför jag var så trött). Men i alla fall, hela dagen har jag varit trött och nu har jag äntligen tryckt i mig fyra mackor och två kakor och självklart ett glas o´boy.
Yeayea... Nu ska jag kolla på finalen och sedan kanske sova(?).
Jag har varit så sjukt jävla trött hela dagen idag alltså... Jag försov mig i morgon, eller somnade om efter klockan hade ringt, så jag kom en halvtimme sent till skolan och hann inte med frukost (antagligen därför jag var så trött). Men i alla fall, hela dagen har jag varit trött och nu har jag äntligen tryckt i mig fyra mackor och två kakor och självklart ett glas o´boy.
Yeayea... Nu ska jag kolla på finalen och sedan kanske sova(?).
Röda byxor is the shit
Med nymålade naglar och keso i magen sitter jag nu och kollar på Lost. Fast jag upptäckte att klockan redan är halv tolv så jag ska nog gå och lägga mig. Det är ju byggdag imorgon så då måste jag ha massa energi... Jag ska kanske ringa Jonas också och se hur han mår och så.
Hmm... undra om jag ska ha på mig mina röda jeans imorgon?
Wiiie
Jag sa ju tidigare att jag såg fram emot tjejmiddagen på lördag - nu gör jag det ännu mer. Igår fick Ami, Denise mamma, fyra gratisbiljetter på SF och hon gav dem till oss eftersom ingen annan skulle ha tid att gå på bio (man kunde endast använda dem på lördag nämligen). Så jag och Denise har nu bokat fyra stolar på SF-söder till skräckisen The Eye (med bl.a Jessica Alba). Åh det ska bli så kul! Plus att det är en sen bio, den börjar typ 21.30 så då blir det ännu mysigare. Woho!
creepy
Jag satt och googlade lite på bilder på Lindsay Lohan (behöver lite insperation till min stil) och den läskigaste bilden ever dyker upp!
Det ska då föreställa Lindsay Lohan. Och verkligen att jag har haft en film på i evidheter, men den har varit på ljudlöst och nu satte jag på ljudet och det är en skräckis. Så nu när jag har sätt den här bilden och sedan kommer ljudet från filmen. Usch och det är helt mörkt i lägenheten...
Det ska då föreställa Lindsay Lohan. Och verkligen att jag har haft en film på i evidheter, men den har varit på ljudlöst och nu satte jag på ljudet och det är en skräckis. Så nu när jag har sätt den här bilden och sedan kommer ljudet från filmen. Usch och det är helt mörkt i lägenheten...
MUMS
Nu har jag ätit upp, mums! Kollar på MADE på mtv nu och det är en kille som väger 169kg och vill träna upp sig till "promking". Han vill alltså vinna pris på deras bal, då priset är kung. Men jag tycker det är så fult. För han verkar som världens snällaste kille och typ hur mysig som helst så varför skulle han inte kunna bli kung med 169kg? Men jag tror att han mest bara vill tappa kilona, det där med "promking" är nog inte det viktigaste.
Igår köpte jag och Denise choklad, men jag glömde den hemma hos henne när jag gick därifrån imorse. Nu är jag så himla sugen på choklad att det är galet, men jag har inga pengar... Fett irriterande.
På lördag blir det tjejmiddag med brudarna (Denise, Mia och Emmeli). Det ska bli så himla mysigt! Det längar jag verkligen till. Det är så härligt att vi kan umgås alla fyra tycker jag. Vi har verkligen mognat, för när vi var små gick det knappt att vara fler än två. Det blev alltid bråk som slutade i tårar liksom... Yeayea, nu ska jag kanske gå och ta lite efterrätt - keso med mosade hallon, soooo gooood!
Igår köpte jag och Denise choklad, men jag glömde den hemma hos henne när jag gick därifrån imorse. Nu är jag så himla sugen på choklad att det är galet, men jag har inga pengar... Fett irriterande.
På lördag blir det tjejmiddag med brudarna (Denise, Mia och Emmeli). Det ska bli så himla mysigt! Det längar jag verkligen till. Det är så härligt att vi kan umgås alla fyra tycker jag. Vi har verkligen mognat, för när vi var små gick det knappt att vara fler än två. Det blev alltid bråk som slutade i tårar liksom... Yeayea, nu ska jag kanske gå och ta lite efterrätt - keso med mosade hallon, soooo gooood!
SUSHI!
Pappa lämnade 100kr till mat för han åker iväg och repar, så jag köpte sushi(!). Så nu sitter jag här i fåtöljen och äter sushi, kollar på "how I met your mother" och njuter. Tänkte bara att ni kanske ville veta det.
the owner
Jag kan ju skriva att bilden jag har som "header" är från bloggarskan Vera. Checka in hennes blogg om ni känner för det. Många härliga bilder.
Nu blev det ändring igen
Äsch jag sket i det där vårfräscha jag hittade ändå inte bilden jag ville ha. Men när jag sökte på massa ord inne på Google.se så stötte jag på den som jag nu har som header - så himla rolig. Eller kanske inte... men jag gillar sådana där bilder då det liksom händer något och det känns som att den är i rörelse på något sätt. Så jag behövde bara använda den på bloggen!
Det kanske inte blev så mycket "vårigare" men nytt blev det i alla fall! Undra hur länge jag håller mig till den här designen..?
Det kanske inte blev så mycket "vårigare" men nytt blev det i alla fall! Undra hur länge jag håller mig till den här designen..?
vårfräsch
Nu när det är så soligt tänkte jag göra om bloggen också - så den blev lite soligare. Men jag hittade inte bilden som jag ville ha så jag fick iprovisera lite. Jag blev väl ganska nöjd.. men jag letar vidare så det rätta kanske kommer upp snart. Om det blir bra vill säga. Jag kan tänka mig att min blogg kommer bli lite barnslig kanske - men jag gillar det.
Återkommer kanske om jag hittar rätt. Vad tycks so far då?
Återkommer kanske om jag hittar rätt. Vad tycks so far då?
så förbannat fult!
Jag och mamma tog oss en timmes promenad idag. Vi gick från slussen till Hornstull ungefär, längst vattnet. Det var mening att vi skulle gå hela vägen till skanstull men vi hann inte eftersom mamma skulle iväg till jobbet. Det var så himla skönt att gå runt i solen och se vattnet och allting. När jag kom till Gullmarsplan sedan funderade jag på att gå till skarpnäck istället - men min blåsa föreslog något annat.
Så jag satte mig på Skarpnäcks tåget och njöt av solen och det faktumet att man faktiskt åker utomhus största delen av vägen, inga tunnlar här inte! Men... Alla jävla hus är nedklotrade! Överallt är det allas fulla jävla "tagar" och annat jävla kladd. Man ser att de stackars fastighetsskötarna, eller de som bor i husen, förjäves har försökt måla över det. Om och om igen. Men Klottrarna envisas med att komma tillbaka och kladda överallt det går!
Jag förstår inte hela grejen med att klottra... Det kan vara fint ibland. När det är proffs som håller på. Men då är det inte klotter då är det graffiti, konst. Det här är bara någon idiot som vill att ens "signatur" ska vara överallt. Som att det är koolt eller något flottigt att man förstör byggnader, förråd, bänkar eller små jävla cykelställ. Vad är det som lockar med det? Varför inte bara ta ett papper och en penna och rita det där istället. Varför förstöra för alla som bor i husen eller som måste gå förbi (i mitt fall åka förbi) varje morgon. Det är FULT! Så förbannat FULT!
Så jag satte mig på Skarpnäcks tåget och njöt av solen och det faktumet att man faktiskt åker utomhus största delen av vägen, inga tunnlar här inte! Men... Alla jävla hus är nedklotrade! Överallt är det allas fulla jävla "tagar" och annat jävla kladd. Man ser att de stackars fastighetsskötarna, eller de som bor i husen, förjäves har försökt måla över det. Om och om igen. Men Klottrarna envisas med att komma tillbaka och kladda överallt det går!
Jag förstår inte hela grejen med att klottra... Det kan vara fint ibland. När det är proffs som håller på. Men då är det inte klotter då är det graffiti, konst. Det här är bara någon idiot som vill att ens "signatur" ska vara överallt. Som att det är koolt eller något flottigt att man förstör byggnader, förråd, bänkar eller små jävla cykelställ. Vad är det som lockar med det? Varför inte bara ta ett papper och en penna och rita det där istället. Varför förstöra för alla som bor i husen eller som måste gå förbi (i mitt fall åka förbi) varje morgon. Det är FULT! Så förbannat FULT!
hör med hjärtat ditt, då ska du förstå...
Så då var det kväll igen, snart ska man väl sova. Eller inte - Denise gick just och hämtade mer cola. Jag har självklart ätit för mycket choklad, som alltid, och nu har jag så ont i magen på gränsen till illamående. Plus att datorn ligger och bränner i mitt knä, men det stoppar inte mig från att blogga!
Jag och Denise kollade på Pocahontas, eftersom jag har suttit och dragit repliker från den hela kvällen. Åh den är så bra! När jag hör låten "floden har sin egen väg" så tänker jag bara på när jag och Emmeli stod i hennes rum och skrek för fulla halsar. Inte tänkte vi på att hela familjen satt utanför och säkert skrattade åt oss - så värt det.
Disney var bättre förr alltså.
Nu ska jag väl lägga ifrån mig datorn och mysa med mina bästa vän och njuta av livet - "som en våg når stranden, vem har sagt vart den fick gå" (från pocahontas alltså, när gammelmor Pilrot sjunger)
Jag och Denise kollade på Pocahontas, eftersom jag har suttit och dragit repliker från den hela kvällen. Åh den är så bra! När jag hör låten "floden har sin egen väg" så tänker jag bara på när jag och Emmeli stod i hennes rum och skrek för fulla halsar. Inte tänkte vi på att hela familjen satt utanför och säkert skrattade åt oss - så värt det.
Disney var bättre förr alltså.
Nu ska jag väl lägga ifrån mig datorn och mysa med mina bästa vän och njuta av livet - "som en våg når stranden, vem har sagt vart den fick gå" (från pocahontas alltså, när gammelmor Pilrot sjunger)
äntligen!
Jag har försökt tusentals gånger att komma in på bloggen men det har helt enkelt inte gått förrän nu. Jag har haft så himla mycket att skriva hela tiden och alla bilder jag har tagit! Men eftersom det har gått sådan lång tid är det ingen idé längre - nu har det helt tappat sin mening och innebörd eftersom jag inte längre kommer ihåg sammanhangen till bilderna eller poängen i historierna. Nu är det endast små usla ord som simmar runt i min hjärna, desperata att få komma ut på svart och vitt och sprida vetskap och göra oss klokare!
Yeayea... Nu sitter jag i alla fall hos Denise och kollar på Simpson och bloggar (my sweet, sweet, blog). Imorgon ska jag och mamma gå och simma eftersom båda är upptagna på fredag och efter det ska jag förhoppningvis träffa Mia!
Yeayea... Nu sitter jag i alla fall hos Denise och kollar på Simpson och bloggar (my sweet, sweet, blog). Imorgon ska jag och mamma gå och simma eftersom båda är upptagna på fredag och efter det ska jag förhoppningvis träffa Mia!
Nu är det bara fyra dagar kvar tills Sebbe kommer hem! Iiiih!
