like a fucking roller coaster
Linda och jag var ute och solade imorse. Nu är jag bränd. Känner mig bränd enda in i själen. Jag har ingen aning om varför men jag känner mig knäckt. Som att någonting har krossat mig. Kan komma på massa anledningar men inga som skulle kunna beröra mig så här. Mycket snurrigt har hänt på sistone. Mest med mig själv. Men ingenting som skulle kunna göra ont. Ingenting ovanligt. Det är svårt att vilja ta tag i mig själv när jag inte vet vad det är jag måste rätta till. Men jag skrämmer mig själv ibland. På midsommar drack jag verkligen för att glömma, för att dricka bort känslan av obehag och ensamhet som har förföljt mig ett tag nu. Jag har alltid älskat kärlek. I alla former. Jag har njutit av andras lycka och levt i deras kärlek. Men nu när jag verkligen är omringad av kärlek känner jag mig bara ensam. Och konstig. Varför är jag så... fel.
Jag är så full av skit. För ska jag vara ärlig så är jag livrädd för allt som har med kärlek att göra. Jag vågar inte ens prata med mina vänner för jag är så förbannat rädd att bli lämnad. Jag vill inte träffa någon kille för även de jag inte gör någonting med lyckas krossa mitt hjärta. Det är svårt att uppskatta mina vänners kärlekar och deras glansiga ögon, när det enda jag ser är att jag kommer bli lämnad ensam.
Jag är självisk. Och rädd. Jag tycker inte om när saker och ting förändras fortare än vad jag gör. Ingenting är som det ska. Ingenting har varit som det ska på ett bra tag. Jag känner för att slå er allihopa för att ni lämnar mig.
Fan! Jag har sånna jävla problem med att älska mig själv. Är så jävla trött på att alltid behöva bekräftelse. För att alltid utgå ifrån att ingen vill vara med mig. För att alltid tro att ni lämnar mig när ni bara lever. Det är jag som lämnar er. Genom att alltid stänga in mig i mig själv och inte låta er komma in och hjälpa mig. Det är jag som lämnar er genom att inte säga till eller ifrån. Det är jag som lämnar er genom att vara så jävla självisk och självcentrerad. Fan!
bra skit
Blev förkyld efter onsdagens bravader men inte sabbade det min midsommar inte. Snor och vodka är bra grejer det. Det var ett mirakel att jag och Mickis ens kom hem igår för vi hade ingen aning om vart vi var eller hur vi skulle ta oss hem. Alla bussar vi hittade åkte till typ helt sjuka ställen så tillslut sa pappa att vi skulle hoppa in i första bästa taxi och bara komma hem. Det regnade ju, då kan man inte vara ute och ränna. Så vi kommer hem och käkar donken som mickis köpte påvägen och sedan går vi ner i porten och chillar med joel och jonte. Däcker sedan som vanligt på Jonte och bestämmer mig då för att vi måste upp och sova. I min obäddade säng. Inga lakan eller påslakan eller någonting. Vaknar några gånger under natten och är övertygad om att jag kommer dö av törst. Tack och lov att jag ställde en vattenflaska vid sängen. Så idag har jag mått som förtjänat och inte rört mig ur fläcken. Har legat i min obäddade säng och kollat på olika filmer med Ryan Reynolds och ätit gravadlax. Har fortfarande inte bäddat sängen och tänker inte göra det nu ikväll heller.
in fear of being lonely i end up being alone
Jag känner mig som en fågelskrämma. Fältet är mina älskade och resten är fåglarna jag skrämmer iväg. Jag gör mitt bästa att skydda det jag ställdes dit för. Men oavsätt om det är ljust eller mörkt. Varmt eller kallt. Sommar eller vinter Så står jag där själv. Vilket bara i sig är en stor lögn för skulle jag varit en fågelskrämma skulle de älskade varit fåglarna. För de försöker upprepade gånger bryta sig in i mina djupaste hålor oavsätt om det är ljust eller mörkt, varmt eller kallt, sommar eller vinter. De lämnar inte min sida eller låter mig stå själv. Oavsätt vad jag gör för att skrämma iväg dem så envisas de med att komma tillbaka, att försöka igen. Kanske är jag fågeln och ni är himlen som låter mig flyga fritt.
Jag skulle inte vilja att någon annan kände som jag gör men ibland känns det som att jag är för liten för det här. Jag är så trött. Så fruktansvärt trött på att inte kunna uppskatta det liv jag har. Så trött på att jag hänger kvar i tankar och känslor som är sedan lång tid tillbaka glömda och lämnade. Kanske håller jag kvar i dem för oavsett hur smärtsamt det är så påminner det mig om en tid då jag levde mitt liv till fullo. Det påminner mig om en tid då jag somnade med ett leende på läpparna. Då jag behövde lämna folkmassor för att ta ett djupt andetag av tillfredställelse.
Det är bara så hemskt hur jag vänder mina finaste minnen till något plågsamt och olidligt. Jag borde minnas med glädje. Blicka tillbaka och tänka på hur fint allting var. Jag fyller min själ med mörker som inte ens existerar. Kväver mig själv och kedjar fast mig i det förflutna. Förbjuder mig själv att gå vidare och leva. Och för vad? För att gråta tills huvudet dunkar och hjärtat pumpar för fullt för att jag inte ska tyna bort helt?
never be the same again
Igår var det fest som fan och imorgon blir det ut igen. Känner att den där resan till landet kanske inte hade varit så fel ändå. Hade antagligen tagit det mycket lugnare där än vad jag kan göra här hemma. Men men... Idag har jag bara tagit det lugnt med Mickis och Linda. Lagade tacos till middag och åt för mycket. Köpte godis och åt för mycket. Så nu har jag som vanligt ont i magen. Lustigt att jag aldrig lär mig... Även fast pappa varnade mig och ställde undan godiset.
Nu ska pappa kolla på Iron Maiden-dvdn så jag får väl lägga mig och kolla på någon film eller något. Så mycket för att ha pappa hemma igen liksom. Men det är typ så här vi umgås. Vi ligger i varsitt rum och ibland skriker vi något till varandra för att kommunicera lite. Ska kanske lägga mig ner och fisa lite för att lätta på trycket i magen. Hörs!
(Är förövrigt omringad av kärlek för tillfället och blir väl lite lätt avundsjuk på allas lycka, men samtidigt inser jag att jag mår så jävla bra som det är nu. Så länge jag inte blir lämnad själv för att alla andra är med sina pojkvänner. Eller att jag blir det tredjehjulet. Det är det värsta jag vet. Men det händer nog inte, dom älskar mig för mycket. Hihi)
fy fan vad vi är bra
you say sit down we need to talk
Jag vet inte om jag känner någonting alls för tillfället. Det enda bevis på att jag faktiskt lever är mina svidande ögon och min svullna hals. Jag lämnar min kropp och drömmer om sockervadd och blåa rosor.
live love life
skolavslutning i bygghallen
celebrate and dance so free
she got me throwing my money around
Idag var det skolavslutning och det enda jag har velat göra under hela dagen är att sova. Jag blir inte piggare. Oavsätt hur mycket jag rör på mig eller sover så blir jag inte piggare. För jag sover typ inte under nätterna ändå. Antingen sover jag för lätt eller för djupt, nåt är det som inte stämmer i alla fall. Så både idag och igår har jag avbokat planer som jag verkligen har velat göra men som jag varit för trött för att genomföra.
Imorgon är det Denise mottagning och sedan lokalfest i sandsborg så då får jag helt enkelt se till att hålla mig vaken oavsätt hur jag sover inatt. Kommer antagligen somna så fort jag har skrivit klart det här. Vilket är nu. Godnatt!
Brushed my teeth and combed my hair
För varje låt som spelas på min ipod så tänker jag på dig och ändå lyckas jag inte ta upp telefonen och ringa dig. Jag letar efter ditt ansikte i varje rum jag går in i men jag vet att vi aldrig stöter på varandra om vi inte har planerat det. Varje gång någon berättar någonting om dig så hugger det till i mitt hjärta för att jag inte var den som fick höra det först. Vetskapen om att dagen har kommit då vi faktiskt klarar oss utan varandra får mina knän att vika. Men vad hjälper det här? Det är agerande som räknas. Och vi kan ju alla lista ut att det här är ingenting som jag har visat för Henne.
embrace life
1. Jag har de bästa vännerna.
2. Jag klarar väldigt mycket alkohol på tom mage.
3. Jag älskar mitt liv.
för det var ingen vanlig dag
Inget flak med Emmeli. Träna. Middag med familjen. Kröka hos bror. Vidare till After. Vidare till Ravn. Massera Rubens vader. Slagga hos Mattias. Hem och duscha. Träningsvärk. Bakfylla. Tandläkaren. Emmelis mottagning. Fortfarande bakfull. Möta Mickis. Bli kidnappad. Överraskningsfest. Dricka mig nykter. Emmeli dansar på borden. Inte så nykter längre. Festen tar slut. Städa. Sova på Jonke med Stickan. Dammsuga och moppa. Bakfull. Fortfarande träningsvärk. Äta. Äta. Äta.
för det är ingen vanlig dag
Jag har provat att locka mitt hår med locktången jag fick av pappa imorse och det går väl sådär. Det är inte så himla lätt att göra på sig själv och jag har antagligen missat allt där bak. Men övning ger färdighet.
Just know it was you all a long that had a hold of my heart. But the demon and me were the best of friends from the start
lite update
Nu öl med Mickis!
