är det så mycket begärt?

Det är så hemskt när man kommer hem efter två dagars julklapps-shoppande på stan med Emmeli. Och det enda man längtar efter är pojkvännens trygga armar runt en och den där doften som bara han har. Och man ringer honom för att höra hans ljuva stämma, höra de där orden som får en att känna sig så stark, så redo för allt. Och så blir man avisad och samtalet slutar med att man fräser något drygt... och sen lägger man på och undrar vad fan som hände?

Allt jag vill är att ha dig här hos mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0