.

Jag sitter alltid och oroar mig för livet... Hur jag ska klara mig efter gymnasiet, om vännerna är kvar eller om jag över huvudtaget får ett jobb? Men egentligen så löser sig ju allt på något sätt. Jag oroar mig så himla mycket hela tiden, lider för saker som inte ens hänt än. Men nästan allting som har hänt, har blivit bra. När jag bytte till Katarina Norra fick jag så jävla mycket vänner och gymnasiet... visst jag har problem med linjen, men har jag inte hamnat i den skönaste klassen då? Träffat de skönaste människorna ever? Fått min första riktiga pojkvän, och snart firar jag min första ettårsdag, fått känna på riktigt kärlek och riktig vänskap. Lärt mig så mycket om vem jag är och vilka andra är. Och självklart händer det tråkiga saker också, men de måste ju hände för att man ska uppskatta de bra tiderna. Plus att man lär sig av dem. Och allting är ju bra nu. Med familj, vänner och allt sånt. Alltind kommer lösa sig på något sätt. Visst allt kan kännas som skit ibland, men sen löser det sig. För efter regn kommer solsken!