Jag tror att ibland behöver man gråta. Få bort den där tyngden på bröstet och släppa allt.
Jag känner mig så oinspererad till allting. Jag bara väntar på att allting ska bli bättre... Det är som jag sitter i ett isolerat vänterum.
Jag har så mycket folk omkring mig, ändå känner jag mig så fruktansvärt ensam. Jag vet inte vad det är med mig, jag har bara inte ork till någonting. När jag väl försöker göra något blir det ändå bara fel. Jag kan inte prata, jag kan inte förklara varför jag gör som jag gör eller är som jag är.
Jag har alltid varit en svikare. Jag tror inte det är en enda av mina vänner som inte har blivit sårad av mig.
Att leva utifrån det man själv vill göra borde inte vara ett bekymmer. När jag glömmer bort mig själv, det är då alla runt omkring mig mår som bäst. Så fort jag saktar ner tempot till min nivå, prioriterar mig själv först... då blir inget bra. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I want to be alone, but not lonely.
Jag har så mycket folk omkring mig, ändå känner jag mig så fruktansvärt ensam. Jag vet inte vad det är med mig, jag har bara inte ork till någonting. När jag väl försöker göra något blir det ändå bara fel. Jag kan inte prata, jag kan inte förklara varför jag gör som jag gör eller är som jag är.
Jag har alltid varit en svikare. Jag tror inte det är en enda av mina vänner som inte har blivit sårad av mig.
Att leva utifrån det man själv vill göra borde inte vara ett bekymmer. När jag glömmer bort mig själv, det är då alla runt omkring mig mår som bäst. Så fort jag saktar ner tempot till min nivå, prioriterar mig själv först... då blir inget bra. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. I want to be alone, but not lonely.
Kommentarer
Postat av: Elin
Mig har du inte svikit underbara älskade :)
Trackback
