.

Nu sitter jag och knarkar mitt hallonte. Det är inte speciellt gott eller det smakar knappt någonting, men det sägs vara nyttigt. Så jag hoppas på att något bra händer med mig. Lite tommare tarmar kanske, vad vet jag?

Jag bråkar med Denise igen, som vanligt kan man väl nästan säga. Jag vet inte riktigt vad det är vi bråkar om, men jag tycker inte om det. Det är som att allt jag gör blir fel. Jag ska bara sluta prata med folk, inte förlita mig på någon annan än Emmeli och Mia. De förstår, där blir det aldrig något fel. Jag tror inte jag är gjord för Nackademin, jag är inte som mina andra kära vänner. De är så fina på alla sätt och vis. Jag är komplicerad och drar med mig alla andra i de mörker som påstår sig vara mitt liv.