Confessions; what a wonderful world we live in
Jag har inga mål. Jag har inget att uppnå, se fram emot eller kämpa för. Jag går till skolan för att jag måste, och för pengarna. Inte för att jag vill lära mig. Jag vill inte ens lära mig längre. Och alla klagar på att de är så skoltrötta, men de kämpar ändå. För de vill ha bra betyg, de vill ha en utbildning och få jobb. Jag vill ingenting, för jag vet inte vad jag vill. Jag går hem efter skolan och lägger mig och sover. Jag har inte ens orken till att öppna skolboken och plugga. Jag har ingen drivkraft, jag ser ingen anledning. Vad är det för mening att varje morgon (utom fredag, lördag, söndag) gå upp till skolan och göra någonting som jag inte vill. Eller jag vet inte ens om jag inte vill. Ja, ni ser. Jag vet ingenting, jag kan ingenting, jag vill ingenting.
"Too often, the thing you want most is the one thing you can't have. Desire leaves us heartbroken, it wears us out. Desire can wreck your life. But as tough as wanting something can be. The people who suffer the most, are those who don't know what they want."
När man inte vill känns det som man inte kan och det är skit. För egentligen kan man en massa grejer. Gymnasiet är en sjukt svår period. Men tänk på vad du gillar med det. Webdesign - är inte det kul? Kommer du inte få lära dig en massa balla grejer när det gäller det? Och praktisera på ett riktigt jobb så småningom? Och träffa folk som håller på med sånt där och tycker du är skitduktig? Sen är det en massa andra ämnen i skolan också. Det är det som är så jobbigt med gymnasiet. Jag vet inte om det är nån tröst, men du har snart gått halva tiden. Om drygt ett år tar du studenten! Häftigt? Läskigt?
Puss
