.

Jag vet att det där inlägget kommer riva upp sår som redan läkt. Men för att jag inte ska gå under jorden behöver jag få ut mig det. Inte för att såra, eller få folk att tycka synd om mig. För min skull måste jag skriva av mig. För tankarna gör mig galen, och när jag skriver vet jag att de mesta försvinner.