.

Mina eksem, eller utslag, börjar bli VÄLDIGT irriterande. Mina sköna morgon powerwalks är inte alls så sköna när varje steg är smärta. Jag har nämligen fått kliande utslag under fötterna. Och jag har legat hela natten och kliat, även fast jag vet att man inte ska göra det, och så har jag gått runt i mitt rum för att försöka få det att sluta klia.

Men förutom mina "hudproblem" så har jag tänkt lite idag.
Det är så onödigt när man tänker på hur mycket energi jag lägger ner på att gråta och deppa. För jag är inte ledsen egentligen. Jag känner mig fruktansvärt nöjd med det mesta, japp. Och jag tror att anledningen till varför jag gråter så lätt och så mycket just nu, är helt enkelt att jag har mens nu. Och det minsta lilla kan bli så himla stort, och tvärtom.

Så för att återgå till mina utslag. Det är verkligen jobbigt och jag har försökt få Jon att sova här (det smittar alltså inte), för jag är lite rädd. Jag har aldrig haft utslag så här mycket förut. Och det är verkligen jobbigt. Och jag googlade lite om vad det kan vara för något, om jag har ätit något och det går över eller om jag borde oroa mig. Och de flesta svaren man får är att man borde oroa sig. Att det kan vara något alvarligt. Och jag vet att jag ska gå till läkaren, och jag ska gå dit imorrn. Och det är säkert inget allvarligt heller. Men vilketsom så vill jag ha Jon här, för när jag är rädd, eller så, är han alltid så stabil och lugn. Vilket lugnar mig. Men han vill inte vara här. Eller alltså, vi har varit med varandra redan den här veckan, och Jon har ett ganska stort behov av att vara ensam. Jag med, men inte just nu. Och jag vill ju inte tvinga hit honom heller.

Aja, nu ska jag träna lite. Ha det bra!