.

Jag kände att det var dags att bjuda lite på mig själv här i bloggen. Kul att 3 av 40 läsare reagerade och gav mig lite kärlek i alla fall.

Åh igår vid tre tiden, på natten, ringer Linda när hon har lämnat en hemmafest vid telefonplan. Jag kollar sl och Linda tar sig tiden och orken för att komma hem till mig. I skarpnäck. Det är inte ofta någon, förutom Linda, spontan-åker till skarpnäck bara så där. Men ingen av oss ville sova själva i natt.

Så vid halvfem möter jag upp en gråtande Linda vid tunnelbanan. Vi kommer fram till att vi hatar Kent och att han bara sjunger för att förstöra våra liv. Jag letar fram något ätbart som Linda kan få i sig och sedan efter mycket prat och flabb så kryper vi ner i sängen och sover sött.

Nu har hon gått hem för att sedan åka iväg till sin mamma i norrtälje. Det är tomt utan henne här och ingen annan är hemma heller.

JUSTE! När Linda och jag käkar frukost upptäcker jag att GRAN-FAN har vält! Så nu ligger det krossade julkulor över hela balkongen. Jag är upprörd. Och ja vägrar plocka upp dem. Pappa ringde och övertalade mig att inte slänga ut GRAN-FAN. Det där var för mig bara toppen på isberget, pricken över i, grädde på moset... Julen suger. Eller kankse inte julen i sig men förväntningarna, spänningen och stämningen. Vilken stämning? Regnet? Krossade julkulor? Dammsugarkulorna som doftar sommar? Julmusiken som inte spelas?

Nej nu ska jag ta mig en lussebulle och tvinga fram ett bättre humör. See ya.