.

Allt känns lite som en mardröm. Hela min kropp springer men jag rör mig så långsamt att det inte gör någon skillnad | Det känns som att min kropp är för liten för min själ. Allting kliar och jag vill ut. Jag måste ut. Jag kan inte andas | Det är som på film när personen står stilla och alla andra snabbspolas förbi | När det är så dimmigt att man knappt ser handen framför sig | "It's like ten thousand spoons when all you need is a knife".

För att försvinna från alla hemska tankar som skriker i mitt huvud så blundar jag och tänker på dig. Du blir som när den första riktiga solen träder fram på våren och värmer ens kalla kinder. Du blir som när staden är snötäckt. Allting känns liksom lugnare, mysigare och tystare. Jag saknar dig.