.

Nyårsafton blev väl lyckad. Jag hade verkligen inga förväntningar alls, alltså kunde jag inte bli besviken. Jag hade vilket som trevligt och träffade flera nya människor. När det språrade ut hos Danne runt havltvå-två var det meningen att jag, Jon, Rasmus, Sebbe och Nille skulle följa med Issa till Tyresö. Men när vi kom till slussen smög vi iväg till McDonalds, som var stängt, och sen efter det åkte jag, Jon och Rasmus hem till Jon och åt piroger. Jag och Jon vaknade klockan 14.00 ungefär imorse och då hade Rasmus redan åkt hem.

Nu är jag så jävla uttråkad. Jon och jag har spelar xbox i stortsett hela dagen och gott till 7eleven och köpt oss frukost. Innan jag började blogga har jag legat och stirrat upp i taket och drömt om mina nya möbler, en skinnjacka och ett par svarta jeans. Jag hatar när man ligger och tänker på saker man vill ha, men som man inte har råd med, och man tänker "har jag de där sakerna så kommer allt bli bra". Det känns verkligen så nu... Jag vill inte vara hemma hos pappa för jag verkligen avskyr mitt rum, och jag vill inte gå ut heller för jag ser inte ut så som jag önskar. Typ som en skinnjacka och svarta jeans. Nu har jag ju köpt ett par svarta klackskor också, så det enda som saknas är skinnjackan och jeansen. Fast samtidigt vet jag ju själv att det inte är så lätt.

Jag har inte riktigt tänkt ut några nyårslöften... men att köpa kläder mer eftertanke ska vara något jag ska börja med. Mina impulsköp måste försvinna! För det är sällan jag använder de kläderna mer än en gång. Men min smak av kläder varierar så himla mycket. Ena stunden vill jag se ut som en hippie, andra sekunden vill jag klä mig i kavaj och slips... Jag vill hitta min väg, min stil och mitt liv. Jag vill känna att jag är nöjd över mig själv och att jag är självständig på ett sånt sätt som alla avgudar en för. Jag är fortfarande helt bunden till vad omgivningen tycker om mig. Jag försöker hela tiden klä mig rätt, bete mig rätt, allt för att passa in. Men kanske är jag mer lagd för att sticka ut. Kanske är det mitt rätta kall.

Min besatthet kring vikt och utseende måste jag också ta itu med. Jag vet ju att jag är smal, och att jag inte är särskilt motbjudande så varför kan jag inte bara lära mig att älska den kropp jag har. Hur mycket jag än klagar och bråkar så är det så här jag ser ut, och det går inte att ändra på, i alla fall inte med min ekonomi. Så det är väl egentligen punkt ett på min nyårslöftenslista... Men det där med listor och löften har aldrig varit min grej. Jag kan skriva hur långa listor som helst på hur jag ska bättra mig, men jag följer den aldrig. Jag kommer istället på ursäkter och undanflykter till varför jag inte ska göra det som står... Jag är för lat helt enkelt. Men jag ska försöka nu, för det är ju bara mig själv jag sviker genom att inte genomföra det.