Det är bara att inse...

... det kommer aldrig bli som förr.

Tidigare idag, när jag bara kom upp till dig för jag behövde äta något, så somnade jag till lite medan du och Sebbe spelade boxningsspelet. Helt vanligt sträckte jag ut min arm för att lägga mig bekvämare och den råkade hamna på ditt lår. Du tar tag i mitt ena finger som om det vore en dött råtta och flyttar den från låret till sängen.

Jag antar att du säkert är minst lika förvirrad som jag och att umgås med mig gör det inte lättare. Men den blicken du hade när du flyttade min hand... avsmak, skulle jag nästan kalla det. Det är den blicken jag har varit så rädd för - jag vill att vi ska kunna skiljas åt som vänner inte fiender. Men nu är den där i alla fall... Det är som att jag sakta men säkert smular sönder inombords.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag kan med all säkerhet i världen säga att det inte är så han känner. Ni kanske behöver vända blad nu, som vänner eller tillsammans, ingen av er verkar ju må speciellt bra utav att beté er som nu gör just nu.

Pözz

2008-01-31 @ 00:52:53
Postat av: L

Hej gumman, det här har inte med inlägget att göra, men min mobil ha jagt av och jag kan inte ditt nummer. Du svarade inte när jag ringde förut så jag tänkte bara säga att jag nog inte ska ut imorrn kväll :/ hinner nog inte, konserten jag och pappa ska på skulle sluta runt halv 11 :S
men vi måste träffas, saknar dig gullet!

2008-01-31 @ 20:14:06
URL: http://klittan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0