.

Okej. Den här dagen skulle vara en dag då jag skulle tänka. På allt som har hänt och alla mina beslut, och hur jag känner mig. Jag är så förvirrad och ju mer jag försöker lösa allting desto mer förvirrad blir jag.

Men jag märkte en sak idag. Du klarar dig bättre än mig. Du mår bättre utan mig. Jag menar inte att jag inte klarar mig utan dig, utan bara att du klarar det bättre. Jag är glad att kunna göra som jag vill, men jag känner mig inte så frestad av alla möjligheter jag har. Just nu är det vännerna jag bryr mig om. Jag har ingen lust att vara "ung och dum", jag vill bara vara. Breathe, just breathe.

Jag är trött på att sitta och gråta över det här. Jag är trött på att vara förvirrad och jag är trött på att allting ska vara så svårt. Att jag ska vara så svår som gör allting svårt. Jag vill ha allt och inget. Jag vill göra allt och inget. Jag vill ha dig, men samtidigt vill jag ha andra också. Jag vill kunna umgås med dig utan att behöva tänka på varje liten rörelse jag gör, utan att våra blickar ska mötas och man ser all historia mellan oss.

Jag får helt enket stå för mitt beslut, hålla huvudet högt och låta livet rulla på. För jag vet att jag kommer känna samma sak om vi försöker igen. Men jag kan inte släppa tankarna om oss. Jag saknar tryggheten, känslan av att ha dig liggandes brevid mig. Jag saknar hur du pussar mig på pannan innan jag somnar, och hur du viskar att du älskar mig. Och hur du får mig att känna mig som the worlds greatest bara med en blick. Jag saknar dina dåliga skämt och dina cheesy pickuplines

Det här går inte. Kan inte skriva. Tårarna är ivägen. Hörs!