I've been keeping all the letters that I wrote to you

Jag märkte precis att en av mina högtalera inte funkar. Eller sladden mellan datorn och högtalarna glappar typ, så ljudet fungerar bara om jag håller i sladden på ett visst sätt. Ungefär som jag... Jag fungerar bara när det är någon som håller i mig, finns vid min sida. Så fort jag är ensam är jag inte lika stark, inte lika glad.
 
Jag trodde jag skulle känna mig starka, friare, efter det här. Men det är ingen skillnad. Jag känner mig fortfarande instängd. Det känns som att jag låter alla andra leva åt mig. Jag trodde att nu skulle jag börja göra allt jag ville göra, men inte kunde. Men ändå "tvingar" jag mig själv att göra saker som jag egentligen inte känner för.

Pappa undrade hur jag mådde. Han sa att mina ögon såg ledsen ut, även fast jag just då faktiskt mådde bra.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Det är aldrig för sent för att ångra sig

2008-01-26 @ 13:23:54
Postat av: emmeli

du måste känna vad ditt hjärta säger.

2008-01-26 @ 16:55:00
URL: http://emsan.blogg.se
Postat av: Sara

jag känner igen mig Zabina..

2008-01-26 @ 17:20:10
URL: http://saren.bloggagratis.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0