now I walk these streets like a stranger in my hometown



även fast det är mitt val, jag som har gjort det, så känns det ledsamt. Som att se en del av sig själv brinna utan att man egentligen kan göra något åt det. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så bra som det har gjort idag.

Det går inte att använda sig av bokstäver - som på något sätt bilder ord, som leder till meningar - för att förklara hur jag känner mig. De blir bara tomma, meningslösa. Det är väl därför de kallas känslor, inte ord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0