det är okej
Det borde ju vara okej, och ganska självklart, att man sörjer något sånt här. Ett förhållande som har hållit i ett och ett halvt år är ingenting man glömmer på en vecka. Jag kommer älta det här på bloggen. Jag kommer skriva om hur jag saknar honom och det vi har för jag gör det. Det här är min dagbok, mina ord och mina känslor. Det är så irriterande att folk alltid ska kommentera, anonymt också, med nedvärderade kommentarer. Som kommentaren "men skärp dig, det är slut" till exempel. Ja, det är slut. Men historien och känslorna är kvar. Jag minns hur bra det kändes när det var bra och jag minns hur det känns när han kysser mig och jag minns hur det känns att ligga i hans armar och inte känna omvärlden. Han och jag är slut, men inte mina ord och mina tankar. Jag kommer fortsätta att skriva för det här är min terapi, det är så här jag går vidare.
Så ni som känner att det är värt att lägga anonyma kommentarer kan ju försöka ta och söka upp mig istället och säga dem till mig face to face. Eftersom de kommentarerna som skrivs verkar vara av personer som åtminstone vet vem jag är. Då blir det inte så svårt att söka upp mig och berätta det för mig.
Du skriver så fint Zabina!
Och jag förstår dig precis. Det spelar ingen roll att man inte borde, har rätt eller ska. Man sörjer, minns, gråter och ältar. Det är ett sätt att hantera det. Allt tar tid men i slutändan blir det bättre om man fått gå igenom det på sitt eget sätt! Stå på dig tjejen, du klarar det här.
den som skriver en massa skit kan ju komma och snacka med mig om den vågar också! för fan, kärlek är det bästa och VÄRSTA som finns i ens liv, man får älta det hur mycket man vill, bara man vet vad son är bäst för en själv. jag älskar min zabina!
Bra talat!
