som ett slag i magen

Jag kan inte andas. Luften har sugits ut ur mina lungor och jag kan inte andas. Tårarna rinner hysteriskt ner för mina kinder och landar med en smäll på täcket. Det känns som ett slag i magen och allting känns ovanligt kallt, ovanligt mörkt. Jag kommer inte längre ihåg hur din röst låter. Jag kommer inte ihåg hur vi låter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0