.

Efter att ha skrattat högt när jag tänkte på Mia och allt bus och knas vi har varit med om, insåg jag att jag verkligen älskar mitt liv. Jag har ett sånt jävla bra liv, med de skönaste människorna och de bästa vännerna. Jag tror ingen har det så bra som jag har.

De bästa med mina vänner är att det finns där - inte för att jag tar dem för givet. Det enda som krävs är att man lyfter luren och ringer. För de ställer alltid upp, så fort de kan i alla fall.

Sen var det något jag tänkte på som handlade om Emmeli. Jag satt och tänkte på det på bussen från Jonas imorse och tänkte "det här måste jag skriva om i bloggen". Självklart har jag glömt bort det till nu men det var helt klart värt att läsa. Synd att ni aldrig kommer få veta vad det är! Moahaha!