because the lovestory continues
Jag har varit lite sentimental på sista tiden och nu fick jag för mig att tända ett ljus för varje person jag saknar. Alltså inte bara de som har dött utan vänner man tappat kontakt med och sådant. När jag började tända ljusen insåg jag att jag inte har tillräckligt med ljus i mitt rum. Listan blir lång om jag ska rabbla upp alla jag saknar.
Det är konstigt det där... att sakna menar jag. För vissa personer, som Alice eller Tilda, saknar jag så mycket att det nästan bränner i kroppen. Kanske är det för att de förändrade mig så pass mycket, lärde mig så mycket. Och båda två försvann så plötsligt ur mitt liv.
Så nu sitter jag i alla fall i mitt rum, med alla ljusen tända, och tänker lite på dem jag älskat. På vad de har gjort för mig och hur jag har lärt mig av dem. På hur det kommer sig att de inte längre är med och hur allting kändes då.
Vad vackert du skriver om förlorad vänskap! Jag ser dig framför mig med alla ljusen. Du är inte ledsen. Du är varm av dem som funnits i ditt liv och delat med sig av sig själva.
Jag brukar också tänka på vänner som har betytt något för mig men som jag inte längre träffar. Att tända ljus för dem är inte alls någon dum idé. Vi behöver alla mer ljus i våra hjärtan.
Tack för att jag fick läsa!
