.

Jag behöver mål. Något att sträva mot. För att kämpa i blindo funkar inte. Det går inte att känna sig levande, eller bra, när man inte går mot något. Jag kan inte det i alla fall. Jag mår som bäst när jag gör saker för en större grej. Små grejer som att planera en resa, packa matsäck till en utflykt, gå upp extra tidigt för att ge pappa kaffe till frukost. Allting blir lättare att göra när jag vet varför jag gör dem.

Just nu vet jag liksom inte ens riktigt varför jag ska gå upp på morgonen. Jag har ingen hobby, gör inga aktiviteter... Jag gör ingenting som får mig att känna mig stolt över mig själv. Jag liksom bara driver runt. Som att jag är i rymden, ingen tyngdkraft, och jag kan bara byta riktning när någonting stöter i mig. Jag gör det resten av sällskapet gör. Och nu är jag trött på det. Jag vill också ha någonting som gör mig unik. Någonting som får andra att avundas. Jag vill vara någon mina vänner ser upp till.

Eftersom jag är dålig, väldigt dålig, på att förändra mig själv tänker jag börja med små steg. Jag får se om jag klarar det imorgon ens en gång. Jag är rätt hopplös när det gäller att ta mig i kragen.