tankar från botten
Jag tänker att du var ljuset i allt mörker, lugnet i stormen och värmen i kylan. Jag tänker att det var du som hindrade mig från att falla, du som drog upp mig från botten. Jag tänker att det är du som hindrar mig från att tappa förståndet, att det är du som håller igång mig. Men jag trivs här nere på botten nu. Jag börjar gilla att beundra ljuset här nerefrån och jag lär mig att själv klättre upp, när jag känner för det. Det som plågar mig är att även mörkret sviker mig och får mig att längta efter att höra ditt hjärta och känna din puls. Jag kan inte kontrollera tankarna här nere. Det är för mörkt för att se någon mening i det hela. Men jag måste stanna här tills jag på egen hand har hittat vägen upp.
Kommentarer
Trackback
