.

Det är som en mardröm. Jag känner hur du glider genom fingrarna på mig men jag kan inte göra någonting åt det. Jag bara står och iaktar hur du sakta försvinner, tynar bort, suddas ur. Trots att vi står bredvid varandra är det flera världar emellan. Månader av nya vänner och upplevelser, smärta och glädje, som vi inte har delat tillsammans. Som vi har lyckats göra på egen hand. Jag minns den tid då vi trodde det var omöjligt att leva utan varandra. Vi sa att vi skulle resa här ifrån så fort skolan var slut och vi skulle bosätta oss någonstans långt borta och bara ha varandra. Dricka vin på kvällarna i våra stora fåtöljer. Jag minns när jag inte kunda sova utan dina armar runt min midja och inte gråta om det inte var din axel jag var lutad mot.