uppe i ottan

Fan vad bra jag är när jag vill alltså. Lindas väckarklocka ringde imorse 06.45. Vad tror ni jag gör? Jo jag går upp i stort sätt på en gång och börjar klä på mig. Linda frågar vad jag håller på med och jag svarar: Jag ska ut och jogga. Den ni! När Linda insåg att hon också var vaken så följde hon med. Visserligen blev det bara en 40 minuters promenad, eftersom  våra ben inte riktigt hade vaknat, men jag tycker det var jävligt bra av oss. Särskilt med tanke på att vi var ute och gick ännu längre igår. Plus att jag har städat nästan hela lägenheten. Fan vad bra jag är när jag vill alltså.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0