D.

Jag tycker verkligen det är hemsk hur allt har blivit mellan oss. Hur fel vi har spelat våra kort. För jag tror vi är dem som förstår varandra bäst. Jag hatar att känna att jag inte kan ringa dig, utan att störa. Jag tvekar inför att träffa dig i räddsla för att det inte ska vara som det alltid har varit. Jag är livrädd att leva utan dig men ändå lyckas jag inte lyfta luren och ta dig tillbaka. Och det är så fel - för jag behöver dig så mycket. Speciellt nu när det känns som att allting går åt helvete och ingen förstår.

Jag vet inte vad som händer med mig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0