.

Jag sitter i Lindas tomma kök/vardagsrum, vilket även råkar vara mitt favoritrum, och försöker skriva klart mitt naturkunskapsarbete. Linda har somnat sedan längesedan och ljudet från tvättmaskinen är otroligt sövande. Det enda jag vill är att krypa ner hos henne. Jag tror inte jag kommer få något mer arbete gjort ikväll men det är inte mycket kvar. Tappade motivationen när jag insåg att jag hade missuppfattat uppgiften helt. Blev tvungen att skriva om en massa. Annars hade jag varit klar nu.

Det är svårt att försöka fokusera på att plugga när mina tankar ständigt driver iväg till andra ställen. Linda och jag såg en sådan otrolig kärleksfilm att jag kände mig helt matt efteråt. Jag pratade med Mickis idag om att jag måste sluta lägga krokben för mig själv hela tiden. Jag dömmer killarna för misstag de inte ens har gjort. Jag måste lära mig att provköra dem innan jag bestämmer mig. Hmm, det där lät snuskigt.

Nej, nu måste jag gå och lägga mig innan mina tanker blir självdestruktiva. Kan inte släppa tanken att ingenting är som det brukar vara. Jag saknar Mia. Ibland känns det som att jag inte ens är delaktig i hennes liv längre. Det händer så mycket och vi ses så sällan. Jag får stalka hennes facebook och blogg för att bli uppdaterad. Egentligen är det bara att ringa henne. Så enkelt är det alltid. Men sen när valde jag att se någonting från den ljusa sidan? På torsdag ska jag träffa henne. Min Mia, min älskade Mia.