.

Jag drömde precis om morfar. Jag och pappa var på landet och jag hade haft en urursel natt och ville bara gå ut och ta en promenad. Det här var på morgonen då alltså. Så jag går i rask takt mot skogen och pappa små springer efter mig och försöker prata med mig. Jag börjar närma mig staket och ser då att det står två människor där. Fan då, tänker jag som bara ville gå iväg ensam utan massa tjafs. Sedan kommer mormor utcyklande där ifrån och bakom henne cyklar morfar. Pappa och jag bara stannar och genom gråten och chocken får vi båda fram 'Calle...'. Mormor stannar upp och går av cykeln och tar händerna för ansiktet. Jag och pappa viskar 'Vi såg Calle, han cyklade bakom dig' och mormor bara nickar genom gråten och säger 'jag kände det'. Och sedan vaknar jag. Alltså ni förstår inte hur verklig den här drömmen var. Det bara sög till i magen när jag såg att det var morfar och det var som att allt i den sekunden bara föll på plats. För en sekund visste jag och förstod jag allt. Så självklart. Och sedan vaknar jag. Alltid ska jag vakna! Är fortfarande helt skakig och jag höll på att börja gråta när jag vaknade.

För övrigt så trodde jag att hade sovit hela natten när jag insåg att klockan bara var 23.04. Så går det när jag går och lägger mig tidigt. Nu har jag sovit i två timmar och är skitpigg. Dygna någon?